o sonen älskar detta och han har as

går hos en socialpsykolog som är kanonbra

men sedan älskar han att prata och diskutera mm

så jag tror det är individuellt och vem man har

Ja, kanske. Minns bara att jag läste i denna bok att många med AS har tagit stor skada av psykoterapi

Får jag bara fråga vad hur fungerar psykoterapi?

#3 Det vågar jag inte uttala mig om. För min del har det mest bestått i att tala och psykologen har kommit fram med sina slutsatser att mkt av mitt mående beror på min barndom vilket jag förstått att det inte bara är fallet utan även beror på min Aspergerproblematik som psykologen blundade för p.g.a liten eller ingen erfarenhet alls av problematiken.

Därför har mina egentliga problem nonchalerats. Kanske inte konstigt att behandlingen inte har hjälpt alls då.

# 4 Usch va tråkigt när det blir sådär fel. Jag tycker ju en psykolog borde ha lite koll på asbergers.

#5 Ja en neuropsykolog skulle säkert ha koll på det. Men min psykolog är ju inte det och har ju ingen eller väldigt liten iblick i vad AS är tyvärr. Men å andra sidan började jag hos honom innan jag fick min diagnos

ja är väldigt viktigt med kunniga psykologer

när jag själv gick så utgick hela samtalet runt de problem min ADHD ställer till med, innan jag hade diagnosen

#7 Min psykolog ville inte alls höra när jag berättade om mina misstankar om AS och ADHD för det kunde jag inte ha sa han.

Jag hade ju läst en hel del om AS och var överlycklig över att ha funnit "felet" med mig, så jag ville nästan bara prata om detta vilket gjorde att min psykolog ville avsluta behandlingen. För det gick ju inte att behandla mig om jag inte pratade om de "riktiga" sakerna.

Undrar vad han tänkte när jag fick diagnosen som han ansåg att jag inte kunde ha

# 8 Aspie jag känner precis igen känslan. Man känner att något är annorlunda med sig själv och man läser om den diagnosen man tror man har och det blir mer och mer uppenbart att det är den man har för man känner igen så enormt mycket men sen när man berättar för sin omgivning om sina misstankar så får man höra NÄÄÄ du kan inte ha det där. Då blir man så himla ledsen och tänker men vad är då felet med mig? Usch jag blir så arg för det är så ENORMT många människor som utan kunskap kastar ur sig bedömingar "Du kan inte ha det" som man bör ha utbildning för att kunna ställa diagnos. En stor del av mina bekanta och vänner tror sig vara någon slags hobbyläkare och verkligen VETA att jag inte har ADHD som jag starkt misstänker.

Fick häromdagen veta att ADHD människor reagerar annourlunda på lugnande vilket jag gör och det stärker mina misstankar ännu mer.

Din psykolog skämdes nog ordentligt när du fick din diagnos kan jag tänka mig.

#9 Ja visst är det frustrerande att höra på dessa som vet bättre än man själv gör. Vet inte om man ska skratta eller gråta.

Kan ta ett exempel då jag ringde sjukvårdsrådgivningen och skulle fråga om nåt. Jag kände att jag var tvungen att tala om att jag skulle utredas för AS och ADHD.

Vad säger kärringen då tror du?, -" Men du låter ju inte sån" haha hur låter man om man har ADHD och AS då? Vad tror folk där ute egentligen om oss?

ja det där känner jag också igen. min husläkare som jag hade och som jag gjorde den första testen hos trodde inte jag heller hade ADHD. men han är jättetrevlig och när första testen tydde på stark ADHD så skickade han naturligtvis vidare det.

nä många anser nog att har man ADHD så är man en värsting som är ute på stan och slåss och som dricker varje helg sig redlös mm.  och har man AS så är man en knäppgök som är överintelligent och som har massor med konstiga specialintressen och som tar allt bokstavligt.

men vi är ju individer.

fram med mer info bland proffsen, bland vanligt folk och bland lärare

Vem som helst kan säkert ta mer skada än nytta av psykoterapi,om det blir fel. Det finns ju så många olika sorters psykoterapi,allt passar inte för alla. Det är nog jätteviktigt för alla som ska gå i psykoterapi att det blir någon form av terapi som är lämplig och passar just den personen,personkemin och allt måste ju oxå stämma med terapeuten om det ska bli bra.

Vissa sorters terapier som går på djupet kan oxå göra att man mår sämre en tid,och bättre sen efter att gamla trauman blivit bearbetade. Sådan typ av terapi passar inte alltid och kan säkert vara skadlig vid fel tillfälle

# 10 Hahaha förlåt men det lät verkligen knäppt "Men du låter ju inte sån" HAHAHA Ne men vadå låter man annorlunda för man har eventuell ADHD/ AS? Det enda jag skulle tänka mig är att ADHD:are pratar vissa gånger rätt fort och vill fixa saker fort. Men så behöver det ju inte vara. Beror ju på humör och dagsform också Och "vanliga" människor kan också prata fort.

#13 Ja visst är det knasigt sagt av sköterskan

Åh det känner jag igen! Min första psykolog jag hade tyckte att nja.. jag borde inte kunna ha AS, jag pratar ju inte monotont.. Eh, min syster som var med tyckte att njae.. det gör inte hennes barn heller och de har diagnos, likadant vår andra systers 2 barn.
Nu får jag förvisso veta på måndag hur det är med mig.

#15 Vad spännande Ylva. Då måste du berätta hur det gick på måndag

#16 Ja, nervös och livrädd! För tänk om jag är "normal?" Då är jag ju bara.. konstig ju. Pappa min följer med. Stora jag på 27. *skrattar* Sambon måste ta hand om svärmor som är på besök. Vore trist för henne att sitta med och lyssna på nåt som hon inte förstår. (Hon pratar inte svenska.) Så pappa kommer med istället. :)

#17 Alltid skönt att få sälldksap när man är så nervös. Vem tror du du ärvt din AS ifrån då?

#18 Det är en väldigt bra fråga faktiskt. Varken mamma eller pappa har några sådanna tendenser. Dock misstänker vi att min farbror plus hans son har. Speciellt sonen. dessutom så har ju mina 2 systrar barn med Aspergers syndrom. Så någonstans i vår linje finns det ju. Mycket möjligt på båda sidor. Morbror är också väldigt speciell.

Någon av dina föräldrar kan ju ha det i så lindrig form att det inte märks så tydligt. Det är knepigt det där tycker jag

Ja det är verkligen jättesvårt! Sen kan det väl hoppa nån generation också? Det måste väl inte gå direkt ner i led? Tror jag..

Mamma kan kanske ha lite tendenser, blir lätt uppslukad av intressen, men långt ifrån den grad som jag är.

Usch.. har mått skit hela dagen idag. Tänk om de anser mig vara normal imorgon.. *håll ett par tummar!* Imorgon kl 13.

Håller tummarna Ylva. Det ska nog gå jättebra ska du se

Jag tror att det är fel att säga att psykodynamisk terapi är skadligt (all psykoterapi är väl inte skadlig, det är ett samlingsnamn där även KBT ingår).

Har också läst det av Gunnel Norrö, men tror inte på det.

KBT är skadligt för mig som aspergare, när teapeuten inte inser att saker är medfödda utan tror att allt kan ändras med Träning och ändring av tankemönster. Jag har farit illa av KBT, och jag har farit illa av psykodynamiskliknande terapi.

Jag tror att det viktigaste, allra viktigaste, är att terapeuten förstår att läsa individen.

För min del innebär det att förstå att jag behöver bearbeta vissa saker som hänt förr, hantera andra genom KBT/KBT-liknande processer och hantera många saker med både och, kanske börja med att förstå bakgrunden.

En duktig psykoanalytiker, har vett att inte pådyvla tankar och reaktioner, utan ska hjälpa patienten att förstå sig själv och hur den utvecklats.

Jag tror att Gunnel Norrö har träffat en av många dåliga psykoanalytiker. Tyvärr är många terapeuter överlag dåliga på att läsa individen och förstå att folk är olika.

Eventuellt har psykodynamisk tearpi potential att vara skadligare om den är dålig, än vad KBT har? Bara en gissning, för i mitt fall har det varit tvärtom, KBT har varit rena skiten när terapeuten aldrig insåg att jag behövde ha rutiner t.ex. att det inte var "fixa idéer som måste tränas bort".

Tänk också på att Gunnel troligtvis inte hade diagnos vid sin erfarenhet. Det hade inte jag heller vid min dåliga erfarenhet med KBT. Det kan göra stor skillnad eftersom terapeuter har så svårt att läsa av individen, att de får en liten anvisning i form av diagnos :D