Min dotter har Aspergers och ADHD m.m, men jag har ingen erfarenhet av LVU i samband med detta. Men kanske kan ta reda på mer om du ställer en mer specifik fråga som jag kan skicka vidare. Annars får vi hoppas du får bra svar här i tråden

Okej.. Just lvu´n förstår jag. Nu söker jag mera av andras berättelser, erfarenheter. Så slipper jag känna mig så ** ensam.. Min älskling uppför sig exemplariskt bland människor (som inte är väl kända, säjer jag. Vilket få begriper.) och få har sett den "andra sidan".

Ok, då tror jag att jag förstår. Du är inte ensam in detta så du kommer säkert att få svar. Min dotter och jag har haft vårat helvete och det är mycket svårt att vara ensam i det hela

jag förstår dig precis. har en son på SoL. kunde ha blivit ett lvu. Hans tvång/och fixeringar var kaos.

Vill bara säga Grattis till dig. Tror ingen förstår det helvete du har gått/går igenom om man inte själv har varit där.

Grattis till att du nu får hjälp.

Se till att du blir en aktiv mamma. Antar att du kommer att bli kallad på möten typ en gång i månaden varannan. För att få info om behandlingsplan mm.

Va inte rädd för att lägga dig i om du ser brister och fel. Antagligen ändrar personalen på det eller du får en förklaring till deras tänkande. Och det kan vara lika bra.

Hur ska han bo? själv i egen lägenhet med egen personal och som är kopplade till andra personaler och ungdomar men där alla har sitt.

Eller i ett hus på landet med massor med ungdomar?

Min son bor i staden. Är perfekt och nära oss.

#4 Jag är och har alltid varit en aktiv mamma. Kanske för aktiv för sakens bästa. Men det har varit värre med "andra halvan". Som konstant sagt nej till all frivillig hjälp.

Nu är det lvu, sedan ett beh.hem närmare oss.

Jo, nog är det skönt med hjälp. Synd att det tog sån tid bara. :(

Ja livet kommer bli bättre för er båda två nu noeli.

Jag vet.