AAAAAAAAAAAAH!!!!!!!!!!!
Jag bryter totalt ihop snart alltså!!!
Hur lång tid har ni andra fått stå i kö för en utredning? Har det då kallats neuropsykiatrisk utredning där ni har testats för allt eller har det t.ex. kallats ADHD-utredning?
Hur har det gått efter att ni fick diagnos? Vilka höll i utredningen? Vem ställde er i kö och varför?
Jag blev ställd i kö 07 och fick stå i kö till för några månader sedan. Har fått diagnosen ADHD och bipolärt. Tydligen skulle jag bara bli testad för ADHD men efter mycket tjat kollade hon också bipolärt och det visade på bipolär typ 2. Det var min KBT-terapeut sen många år tillbaka som ställde mig i kö hos någon utredare på Allmänpsykiatrin som jag förstått det. Jag blev tvungen att ljuga angående min våldtäkt för snart 10 år sedan för att få bli ställd i kö. Jag var tvungen att säga att jag bett dom djävlarna våldta mig för att dom skulle sluta skylla på att jag bara var traumatiserad. För att dom skulle fatta att jag mådde dåligt även innan. Jag stod i kö i ett år, träffade en kille som jag blev tillsammans med som också blev ställd i kö på en annan enhet någon annanstans. 4 månader senare fick han komma på utredning. Fick diagnosen ADHD och medicinering och rehabilitering med ett helt team runt sig. Dom bara fixade allt utan att han behövde be om det. Han blev helt rehabiliterad och fick ett jobb och har nu fått sin första lön. Idag har han dubbla min inkomst men mindre än hälften av mina utgifter. Det han har kvar varje månad är flera tusen mer än jag har i inkomster varje månad totalt. Jag har bara alldeles nyss fått min diagnos och börjat få hjälp men ingen vet vad dom gör där. det är inte säkert attbjag få ska träffa en arbetsterapeut eller så. Det är HELT DJÄVLA OSAMMANHÄNGANDE och det går fan inte att få tag på nån enda djävel där trots att jag ringer och ringer och skriver mail och skickar meddelenden med sekreteraren. Jag har nu akut gått till mobila teamet för att få starkare ångestdämpande och fick theralen och har nu även krävt antidepressivt för att överleva.
3 DJÄVLA ÅR STOD JAG I KÖ!!!!!!!
Fattar inte varför i helvete jag blev ställd i kö där istället för där pojkvännen gick! Fattar inte varför han fick sån djävla bra hjälp men inte jag!!!!! DET var fan MIN tur nu! Det var JAG som hade kämpat för att få det han har idag!
Vårat förhållande kraschar snart pga min ångest och ilska kring det här. Och min förbannade djävla kontaktperson på psykiatrin kan inte ens ringa ett djävla samtal till mig och förklara saker och ting för mig så man förstår. Inte ens utredaren kunde förklara vad för sorts inrättning eller vad det heter som hon jobbade för.
AAAAAAAAAAH!!!!!! Förbannade idioter som inte sköter sitt jobb!!!!!!!!!!!!
Känns som att det är personligt!!!!!
Vad gör jag för fel?! "kräv mer" säger folk men det är ju för tusan det jag gör och har gjort hela tiden!!!!!!!!
Jag fattar inte det här…är bara så förbannat arg och bitter och har sån ångest över det här. Känner mig så fruktansvärt felbehandlad!!!!
Ha en bra dag! // Pernilla
Byt landsting!
Jag stod en månad i kö innan jag fick en tid. Dock dröjde det ett par veckor till för jag missade min tid för jag låg på sjukhuset med brutet ben då. Men snabbt gick det.
Ja det känns lite sent att göra en sån sak nu tyvärr.
Är driven till min övre gräns nu i mitt jagande efter hjälp. Har övervägt att lägga in mig på psyket om jag inte får hjälp snart. Men då kommer pappan till min son att hävda att jag inte kan ta hand om pojken. Jag söker ju hjälp just för att det inte ska gå så långt att jag inte kan ta hand om grabben. Jag kan ju ta hand om honom men de veckor jag har honom går jag nästan under av att svälja min panikångest för jag skulle skrämma honom så hemskt om han skulle få se mig sån. Han ska inte behöva se det. Och inte törs jag ta ångestdämpande heller då under dagarna för att jag blir så trött och kan inte ta hand om honom då.
I dagsläget tröstar jag mig med fantasier där jag går bärsärk på sjukhuset och gormar och skriker och slår sönder saker. Sjukt att det skulle gå så långt. Jag mår sämre nu än jag gjorde när jag började söka hjälp. Det är psykiatrins fel att jag fantiserar och finner tröst i mina fantasier om att ta livet av mig idag. Hoppas dom är stolta när dom kommer hem från jobbet och sätter sig ner med sina "välförtjänta" pengar och tar en fika och har det bra.
Jag är en av de där "duktiga tjejerna" som bara fortsätter falla mellan stolarna för att jag tycks klara mig så himla bra. Undrar vad från min sida som krävs för att dom ska öppna ögonen för min situation. Ett självmordsförsök? Att jag faktiskt går bärsärk?
Sjukt!!!!
Ha en bra dag! // Pernilla
Vilket team tillhör du? Vi bor ju i samma landsting, och det är enorm skillnad beroende på vilket team man hamnar hos.
Akutmottagningen (mobila teamet) skriver aldrig ut någon medicin på jourtid, men du kan i regel alltid få komma tillbaka på dagtid och prata med läkare.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...