Är du en realist eller idealist?
Jag är en idealist.
IDEALIST: "En person som strävar efter perfektion. På ytan låter det bra, men allt detta ignorerar det mest grundläggande mänskliga draget, det som olika kulturer, språk och raser delar: imperfektion. Att vara människa är att vara vandrande. Så, drömmar som idealister ofta får blir ofta nedslagna, och projekt som de försöker sig på slutar ofta fel eller 'sämre än de skulle'."
Positivt med att vara idealist: Att vara en idealist är att sträcka sig efter stjärnorna.
Negativt med att vara idealist: Idealisterna blir ofta vilse i sina drömmar och glömmer den riktiga världen runt omkring sig.
REALIST: "En person som accepterar livet som det är, och främjer en praktisk metod för at hantera det. Detta tycks vara ett bra drag på utsidan, men det har några brister. För att bara sikta på genomsnittliga nedskärningar kortar ned den potentiala mänskligheten. Bara för att mänskligheten inte är perfekt betyder det inte att det inte går att nå utmärkt då och då."
Postivt med att vara realist: Realister är mer förankrade i verkligheten, och därmed ofta bättre förberedda för att hantera den.
Negativt med att vara realist: Eftersom realister fokuserar för mycket på verkligheten, siktar de ofta lägre än vad som kan nås, och siktar bara mot saker med säkerhet.
Jag är helt klart realist 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Glasklart är jag idealist men jobbar på att bli mer realist.
Solklar idealist. Vet inte om jag vill bli mer realistisk heller. Det finns andra som är bättre realister.
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.
Efter att ha läset betydelsen av orden så måste jag nog säga att jag mest är realist
Hmm,… Jag är nog idealist! Kommer alltid på massa konstiga saker som inte ens funkar i verkligheten eller saker som är oviktigt! 
Men jag är realist i vissa sammanhang!
Medarbetare på Agility Ifokus - Välkommen in! 
Normal is an illusion. What's normal to a spider, is chaos to a fly.

Jag är nog lite av varje… Det finns de som säger att jag "har bägge fötterna på jorden!" Då brukar jag säga att "Du känner inte mig!" 
Min dåliga självkänsla gör att jag nuförtiden fokuserar lägre än dit jag i verkligheten borde kunna nå. Samtidigt har jag drömmar och planer, men vågar sällan försöka nuförtiden. Tidigare vägade jag, men i takt med mothugg från dem som inte gett chansen att försöka, och att lyckas ibland och misslyckas ibland har jag tröttnat. Så jag är nog ofta på en lägre nivå än att vara realist. Remt praktiskt alltså, i vad jag försöker genomföra, inne i huvudet är jag idealist! 
Även om jag är perfektionist ut i fingerspetsarna och idealistisk på så vis att jag värnar om och strävar efter vissa ideal, vill jag nog främst klassificera mig som realist.
Javisst, jag vill helst ha höga målsättningar och har alltid ställt höga krav på mig själv, men jag har samtidigt lärt mig att jag måste ta hänsyn till vissa (oundvikliga) fakta för att saker och ting skall vara praktiskt genomförbara och inte förbli just drömmar.
Den främsta anledningen till att jag anser mig vara övervägande realist, är dock hur jag bemöter min omgivning. Som jag ser det, uppstår Realisten i mig först i mötet med andra människor och här blir det extra tydligt eftersom det oftast är jag som redogör för fakta och tar ner den andra personen på jorden när jag upplever att den är uppe och svävar alltför mkt i det blå, snarare är vice versa.
Drömmar är en drivkraft och livets krydda, men ett jordnära förhållningssätt till livet är minst lika viktigt. Det har livet lärt mig.

Realist med idealistiska krav pa mig sjalv
// Amanda