
Kaos i huvudet?
Jag har ett par funderingar angående ADHD som jag hoppas ni kan hjälpa mig att besvara. 
Är det vanligt att personer med ADHD lever med "tusen" tankar i huvudet och inte kan leva i nuet? Att man oroar sig för saker som egentligen är "småsaker"? Och när det blir för många intryck så blir det kaos i huvudet? Man får ångest för att det blir så rörigt. Man får svårt att fokusera tankarna, men allt bara snurrar? Svårt att förklara hur jag menar, men kanske någon förstår. 
/Änglakatterna - medarbetare på Hittekatter och på Katthemmet Kompis
Ja det är mkt vanligt. Så är det för mig och många andra här

ADHD uttrycker sig olika för olika individer, så det går inte att svara att så här är det för alla. Men nog är det ofta så, iallafall för mig!
Tusen tankar har jag nästan alltid! Av dem är femtio viktiga, och kanske tio nödvändiga! Och jag kommer bara ihåg fem av dem om jag inte skriver ner dem på papper eller i mobilens kalender.
Om inte det viktiga dessutom är roligt och intressant.
"För många intryck" innebär för mig lika ofta rent konkreta intryck som att jag tänker för mycket. T.ex. tio arbetskamrater som vill ha uppmärksamhet medan jag samtidigt ska jobba, och inte fixar att fokusera enbart på jobbet när jag blir störd. Det handlar om att jag inte alltid kan filtrera intrycken efter vad som är viktigt. Och så glömmer jag bort det viktigaste, t.ex. att köpa mjölk, medan jag glad i hågen slickar på en glass som inte alls var lika viktig.
Skillnaden mellan mjölk och glass är att glassen kortsiktigt var trevligare att köpa… 

Jag känner igen mig fullständigt!
Jag känner också igen mig fullständigt! 

Brukar medicin hjälpa mot alla dessa oroande tankar?
/Änglakatterna - medarbetare på Hittekatter och på Katthemmet Kompis
Lugnande medicin vet jag väl inte om man ska kalla det. Det är en medicin som stimulerar frontalloberna, de delar av hjärnan som sorterar och hanterar vad vi tänker och känner. När man har så där snurrigt i huvudet så beror det på att själva styrfunktionen av känslor, tankar och handligar är slö.

Känner ni att ni har blivit hjälpta med medicinen?
/Änglakatterna - medarbetare på Hittekatter och på Katthemmet Kompis
Känner igen mig.För att kunna få göra en utredning måste jag först lägga mina värktabl på hyllan(har fibromyalgi) och även de lugnande Sobril.Hur ska jag klara det när det är sobrilen som får mig att landa någorlunda.
Tror jag går under:(
Väntar och längtar tills jag får börja med concertan, men får nog vänta tills augusti, eftersom det är semestertider nu…
#12 Märkligt att dom kräver att du måste sluta med värktabletter och sobril för att få utredning? Det behövs inte här,fast du har kanske inte haft dom så länge då? sånt som tex sobril ,stesolid och liknande kan dom inte kräva att en som ätit i många år slutar med. Det finns t.o.m dom som äter antidepp och allt möjligt konstigt under en utredning,fast det har nog att göra med hur länge man ätit en medicin,för en som stått på samma mediciner länge kan det bli missvisande att ändra på något inför en utredning.
~ mayolica ~
#14 Så är reglerna på np enheten där jag bor oxå. Alltså inga sobril eller xanor m.m under flera veckor innan utredningen. Dock behövde jag aldrig sluta med min medicin då jag utreddes på vuxenpsyk istället. Konstigt att de inte har samma regler överallt. Han som utredde mig tyckte det var nonsens och att man inte alls behövde sluta med sån medicin inför en utredning.

Hur pass många tester måste man genomgå för att få en diagnos? Vad är det för typ av tester?
/Änglakatterna - medarbetare på Hittekatter och på Katthemmet Kompis
#12 Om din medicinering är stabil sedan länge bör du ifrågasätta deras krav,några sådana krav finns inte officiellt. Om dom påstår att det inte går att göra utredning för att du äter medicin så ljuger dom Kräv att få remiss till ett ställe där dom kan göra utredningen,om det inte är så att du bara ätit medicinerna en kort tid eller bara tar ibland. I så fall är det förståligt att man bör hålla upp,men det är orimligt om medicineringen varit stabil under lång tid. Här menar dom istället att mediciner och doser inte ska ändras på något sätt för att ge rättvist resultat.
#15 Ingenting verkar vara lika någonstans,undrar ibland om dom ens vet vad dom håller på med på vissa ställen? Det verkar som personalens egna personliga åsikter styr det mesta. Tycker det låter det jättekonstigt om någon som ätit tex sobril i tio-tjugo år skulle hålla upp med det några veckor innan en utredning det kan ju framkalla symptom som inte fanns innan,det är ju skilnad om personen bara ätit en medicin en kort tid.
#16 Vissa gör en test på några timmar hos en psykolog och får sen en diagnos,andra får gå i flera månader på ett neuro-team. Samtal med flera olika personer som psykolog,arbetsterapeut,kurator,sköterska,läkare och får göra en massa olika tester vid flera tillfällen,kan ta över ett halvår innan allt är klart och diagnos fastställd.
~ mayolica ~
#16 Jag fick göra en el del tester. Minns inte hur många men det var klart på 4 besök under ca 2 veckor

Okej, så det är alltså väldigt olika hur pass många och avancerade testerna är.
Lika bra att fråga er som vet. 
/Änglakatterna - medarbetare på Hittekatter och på Katthemmet Kompis
#13 jag väntar också.. vill me ha den
Engla, utan tvekan. känns hopplöst ibland
Anna och taxen Max
Vad jag förstår så kan det också vara så att om något deltest visar på någon annan svårighet kan utredningen lägga till test för just den problematiken. Det verkade så under min utredning. Vissa korta deltest verkade vara typiska screeningtest för Aspergers, bipolär och asocial personlighetsstörning. Men de kunde hon avfärda snabbt. Min utredare är mycket erfaren och kunde se åt vilket håll det lutade, om man säger. Många andra kanske behöver gå mer grundligt till väga.
Sen har jag också hört en hel del skräckhistorier om utredningar, hur osakliga de har varit, forcerade och att utredaren har påstått en massa saker om personen i fråga som sårat, skrämt och avskräckt personen från en massa saker som utredaren inte kan veta. Om man har en utredare som påstår att "medicin inte kommer att funka i ditt fall" eller "universitetsstudier är inget för dig" och sånt skit, då bör det ringa en varningsklocka. Sånt kan man aldrig säga ifrån hur en utredning faller ut, och bör inte heller säga det till en patient. Oetiskt!

Vad är det för typer av test man kan få göra? 
/Änglakatterna - medarbetare på Hittekatter och på Katthemmet Kompis