När jag var tillsammans med mitt ex hade jag hemsk PMS, men senaste halvåret då jag varit singel så har jag inte ens märkt av PMS'en.. Kanske för att jag inte har nån att ta ut mitt PMS-humör på, eller för att jag hade undertryckt ilska mot honom då som kom ut när jag var extra känslig under PMS'en.. Underligt iaf.

Men nu har jag inga som helst problem med PMS iaf. :)

#0 Jag har fruktansvärd pms och det varierar kraftigt här med. Jag är alltid känslig för stress och kombinationen stress + PMS = Katastrof här.

#1 Jag tror att om man inte har nån att irritera sig på så går pmsen mer obemärkt förbi. Om man tex är väldigt känslig för att bli störd eller få kritik  och det inte finns någon som stör en och/eller kritiserar så blir ju effekterna inte lika stora

När jag var yngre hade jag fruktansvärda PMS och min dotter är likadan. Det är som att leva i ett helvete och man inser inte förrän efteråt att man betett sig som ett monster. Dessutom fattar man inte hur man kunde reagera så starkt efteråt

Jag hade också en hemsk mensvärk när jag var tonåring. Kunde inte gå till skolan andra dagen. Inte heller när jag blev lite äldre och började jobba. Har ADHD.

Min pms ar inte heller att leka med… Varenda liten kommentar blir till ett gigantiskt personangrepp och jag blir fruktansvart arg och ledsen. Ar valdigt lag i allmanhet ocksa och kan sitta och grina till TV-program som normalt sett inte skulle rora mig i ryggen.

Haha, beter mig ibland som ett bi när pms finns.

Bättre nu och har en make som förstår mig efter 22 år tillsammans.

Ungarna har lärt sig också, och jag säger att det beror på pms till dom.

Jag är en sån där tjej som alltid har hävdat att hon aldrig har haft PMS, men det senaste året (sedan jag började med mina Ritalin)* har jag insett att jag faktiskt har fruktansvärda PMS-besvär. Tidigare var jag helt enkelt inte tillräckligt observant på att mitt humör var kopplat till var i menscykeln jag befann mig.

Hur det märks? Tja, jag har aldrig haft någon mensvärk, men däremot blir jag extremt känslig och känslomässigt labil. Grälsjuk. Så finns det ngt jag kan gräla på, kan man ge sig tusan på att jag kommer att gräla om det. Två dagar innan mensen sätter igång, ligger jag och gråter mig till sömns. Det slår aldrig fel, hur ogärna jag än vill medge det.

* Notera väl att det inte beror på Ritalinet, utan det faktum att jag numera kan skilja PMS:en från mitt övriga humör.

Va skönt att vi kan förstå varandra i det här. För våra män är det ju inte alltid så lätt. Självklart försöker dom förstå om dom är en bra pojkvän men dom kan ju aldrig veta hur det känns att ha PMS.

Har ni någon koll på om det finns medicin som hjälper mot PMS?

Ja, det ska finnas medicin som dämpar PMS men jag minns inte vad det var. Hoppas någon annan kan upplysa dig om detta. Annars ringer du bara din läkare så kan nog han/hon fixa det

#8 Man använder ofta SSRI läkemedel som tas just de dagarna man har pms, (detta har varit oehört effektivt för mig) sedan finns det nåt visst b-vitamin som skall verka förebyggande, dessutom finns det juicer och sådant på hälsokosten.

Många säger att fysisk aktivitet och sportande förebygger pms med.

Det finns säkert mycket mer.

jättenattljusolja sägs ska vara effektfullt

observera att det inte går ihop med viss psykofamaka

men det hjälper enormt. om man kan äta det  (påstår dom som äter)

vill också tala om att pms blir mindre med åren, iallfall i mitt fall