Min mor och jag har aldrig haft bra kontakt. Första gången jag träffade henne var när jag var 8 år gammal. Efter det hade vi ingen kontakt tills jag fyllde 12 år och då hade kontakt med henne en tid men även den upphörde. När jag sedan fyllde 22 år fick vi kontakt igen men som vanligt slutade den också. Idag är jag snart 24 och återigen har jag fått kontakt med min mor, en låg sådan just nu dock via facebook.

Jag vet att den kontakten kommer försvinna, jag vet att min mor inte känns som min mor, jag känner henne inte. Jag vet inte hennes favorit musik, favorit låt, favorit mat, favorit sysselsättning osv. Jag vet inte hur gammal hon är, när hon är född, var hon är född eller hur många syskon hon har.

Min mor lämnade mig i händerna på min far när jag var 6 månader gammal och det var där allt började. Hon tog aldrig kontakt och gjorde hon så bröt hon den kontakten efter ett tag.

Jag har tre bröder jag inte känner. Jag har träffat dem två gånger i mitt liv, jag vet vad de heter och på ett ungefär hur gamla de är samt att min äldsta lillebror är förlovad, mer än så vet jag inte. Jag har försökt prata med min äldsta lillebror men han vill inte, han total ignorerar mig sen är han också precis som min mor, han bryr sig helt enkelt inte.

Min mor säger upprepade gånger att hon ångrar att allt blev som det blev. Hon säger att hon älskar mig och saknar mig men det är ord jag aldrig kan tro på. Jag måste tvinga mig själv att ta hennes ord som luft för jag vet att i slutändan kommer det inte hålla och kontakten kommer upphöra på nytt.

Jag försöker och försöker att få henne och förstå att jag vill att vi ska ha kontakt men ändå förlorar vi den med tiden genom att hon slutar ta kontakt med mig och ignorerar mig, hon stöter bort mig.

Min mormor som jag bara träffat en gång i hela mitt liv är precis likadan. Mina bröder har knappt någon kontakt med henne och min mor har inte direkt den bästa kontakten med henne heller likaså gäller min morfar.

Jag har levt hela mitt liv utan en mor, min farmor har varit den som tagit på sig modersrollen när jag var barn. Men saken är den att jag vill ha en god relation med min mamma men jag vet att det är något jag aldrig kommer få och den känslan gör att jag känner mig ensam.

Min man säger till mig "varför försöker du äns, du blir bara besviken och sårad i slutändan" och ja, det ligger något i det han säger men samtidigt vill jag ändå försöka, hon är trots allt min mor eller är det bättre att se henne enbart som den som tog mig till livet?!

Jag känner ingen på min mors sida av släkten inte äns min egen mamma och sammanhållningen på min fars sida av släkten är inte heller så bra de ända jag har riktigt bra kontakt med är min farmor och min far.

Det är mitt liv och så det alltid har varit.