Nepp, jag ar likadan.

Kommer hyresvarden oannonserat (bor i kollektiv) sa haller jag mig tyst som en mus pa mitt rum ocksa och latsas som om jag inte ar hemma om han knackar.

Haha, jag är precis likadan aspie!

Var med om samma sak som dig idag, ringde på dörren och jag öppnade inte. Vågar heller inte kolla i dörrögat, skulle vara pinsamt om de märkte det men att jag inte öppnade sen.. Också rädd att nån ska sticka in en spik eller nåt där igenom och jag ska få den i ögat när jag tittar. (paranoid? nääää)

Har social fobi så det är väl anledningen varför jag aldrig vågar öppna. Men jag känner heller inte att jag har någon anledning. Aldrig nån kompis som hälsar på mig spontant, så då är det antagligen nån granne som vill nåt eller dörrförsäljare. Och inget av alternativen har jag nåt intresse av att prata med.

Jag är likadan, även om jag ser vem det är utanför dörren så kan jag strunta i att öppna, det är ohyffsat att komma oanmäld tycker jag!

Åh så skönt att det finns fler och Zaphix, jag är nog oxå paranoid för jag är oxå rädd för att det ska komma nåt farligt genom ögat hahaha

Är det bara jag hemma så smyger jag mig till dörren för att kolla. Ser jag att det är jehovas eller nån försäljare så går jag igen. Jag orkar inte ta en diskussion varför jag inte är intresserad. Är sambon hemma så törs jag iaf öppna.

Jag är också likadan… får ångester vem som kan vara utanför dörren. koppling till min sociala problem…

#6 Ja, det är ju just det, man får en sån nedrans ångest över vem det kan vara på andra sidan dörren

O hatar när folk kommer oanmälda

även när det är mina närmaste ( dock ej barnen)

mina tankar går väl till att oj, vad stökigt jag har det typ nu eller något sådant

i och för sig så går det bra med väninnan som har det stökigare än jag :P

Ja. Altså jag är likadan när det ringer på telefonen. Tack vet jag mobilen då man ser om det är någon man har inlagd…

Ja mobilen känns tryggare att svara i tycker jag oxå

ja mobilen är bättre.

Men varför har ni inte tilläggtjänsten så att ni ser på telefonen vem som ringer ( alltså den fasta) ?

Jag har inte råd med fast telefon så numera har jag bara mobilen. Men när jag hade fast telefon så hade jag nummerpresentation på den

Jag är - och har alltid varit - precis sådär!

Så fort det ringer på dörren brukar jag stelna till av skräck och det spelar ingen roll vem det är, för har den inte ringt och meddelat innan att den kommer så kan jag faktiskt inte öppna dörren. Jag behöver ställa in mig mentalt på besök, annars funkar det inte för mig.

#13 Härligt att det finns fler som jag Det är nog som du säger att man måste ställa in sig mentalt på besök annars funkar det inte

Haha,vad underbart!!!Jag är PRECIS likadan, både med dörren och telefonen……Jag AVSKYR oanmälda besök….

Jag som trodde jag var ensam om detta *S* Väntar jag inget besök så öppnar inte jag dörren men ibland så kan jag göra det.
Ska man besöka mig så vill jag helst av allt veta om det helst 1 vecka före.

Hahaha, detta är tydligen att vanligt problem. Undrar om det är just för oss med NPF och de som mår psykiskt dåligt för jag har då aldrig hört att fler har problem med såna saker

Jag blir nervös när det ringer på dörren, men jag törs alltid öppna, även om det är läskigt.

Jag störtar in på mitt rum varje gång det ringer på dörren.

ogillar när det ringer på dörren.hatar oanmälda besök.ogillar att svara i telefonerna.föredrar sms.

Jag avskyr också när folk kommer oanmälda. Då öppnar jag inte dörren. Jag kollar i prncip alltid i titthålet vem det är och struntar i om dom hör att jag är bakom dörren. Jag måste ju inte öppna om jag inte vill, särskilt inte när det är folk jag inte känner.

Va skönt att jag inte är ensam om det där.

Ibland när jag känner mig väldigt modig kan jag öppna dörren när det ringer på när jag inte väntar besök, detta hör dock till ovanligheterna, min vanliga reaktion när någon oannonserat ringer på dörren när jag är ensam är att sitta väldigt stilla, väldigt tyst, knappt våga andas och hoppas att personen utanför skall gå sin väg.

Det är inte alltid jag svarar i telefon heller, i synnerhet inte om det är ett okänt nummer, men i bland svarar jag inte när jag vet vem det är i heller helt enkelt för att det är jobbigt att prata i telefon. Det kan vara jobbigt att prata överhuvudtaget ibland, inte för att jag mår dåligt, det är bara enormt ansträngade av någon anledning.

Den som får för sig att komma oanmäld kommer väldigt sällan innanför dörren. Vill gärna veta ett par timmar innan att någon ska komma, då är det inga problem (så vida att det är någon jag vill som kommer).

Titthål var det första jag monterade in i dörren, men väntar jag ingen så är det inte alltid jag går dit ens, är nog inte av rädsla utan mer av lathet.

I det här området är det också helt underbart, är inga dörrförsäljare och inga andra som gärna vill prata för att sprida sitt budskap om allt och inget.

#23 För avbryta Jehovas Vittnen som knackar dörr  säger jag alltid den där tidningen kan jag läsa hos min mor.. I o f så ljuger jag ju inte då min mor läser för dem. Jag har tagit avstånd då jag anser man kan vara troende utan behöva tillhöra ngn grupp.
Jag har aldrig haft några problem med vittnena som går och knackar dörr..

Det kommer sällan någon hit men jag gillar inte när någon kommer oanmält. Det är nog egentlgien inte själva dörren som är värst utan att jag inte alls är förberedd mentalt på att möta folk.

#25. Precis, där satt du fingret på vad jag försökte säga.

Dörren spelar i princip ingen roll, men det är just känslan av att någon kommer hit där jag inte är förberedd… Annars är i regel är vänner välkomna hit, bara jag vet om det i förväg.

For mig handlar det mer om en radsla over att jag glomt nagot viktigt som har med myndiheter att gora, att det ar nagot fel pa huset, att jag ar en dalig hyresvard och hyresvarden vill ha ut mig, saljare som jag aldrig kan saga nej till eller myndighetspersoner som kommer och papekar att jag gjort nagot fel.

Galler det kompisar/familj sa ar det mest att jag ar installd pa att jag ska vara ENSAM i min egna rora, och da vill jag inte ha nagon som klampar in pa min privata lilla tillstallning. Maste fa forbereda mig och stada forst.

det e så skönt å ha likasinnade någonstans,, som jag ej behöver "skämmas" inför eller göra nån form av bortförklaring hos… här e jag ärlig..

tack för nni finns..

jag kan tillägga att jag bor på nedre botten brevid en liten affär så här är jag ett sk allmänt utittad å alla tycker att just dom e viktiga å att jag ska prata med dom som går förbi å "känner mig/känner till mig"

så överförbannat äckeljobbigt…

Måste tyvärr öppna, även om jag ofta blir skit orolig, för vi har en butik, och om vi inte är där så händer det att de kommer och knackar på. Så det är bara och öppna, le och se glad ut… :/

Aspie, det är väl ingen överraskning att jag är likadan … ;-)

Jag är precis likadan. Vi har barn i området som alltid ringer på dörren och ska fråga ifall min hund får komma ut och leka, som om jag skulle tillåta det *suck*. Dörren kan också ringa av andra anledningar men jag öppnar aldrig inte äns om det skulle vara kvartersvärden. Jag skulle inte äns öppna ifall någon skulle säga att den dagen kommer jag utan min man får se till att vara hemma. Jag hatar när dörrklockan ringer för stressen, nervösiteten och ångesten ökar något fruktansvärt. Nästan så jag skulle avinstallera den om jag fick. Jag svarar ju inte äns i telefon om det ringer såvida det inte är min far, farmor eller min man annars svarar jag inte.

#30 Nä Eremitha, det är ingen överrraskning hehehe KRAM