Hej, är en tjej på snart 17år, jag har aldrig vart som alla andra, redan från födsel har jag vart självständig och skött mig själv.

I dagis var jag ofta ensam medans alla andra sprang runt och ramlade och gjorde sig illa.
Har hänt endast 3-6ggr att jag gjort oboy av lera och vatten, gjort kakor av lera och så, medans alla andra gjorde det varje dag.
Blev även mobbad i dagis, de slog och frös ut mig, tyckte jag var konstig.

I skolan hade jag ingen kompis. Skötte mig själv samtidigt som jag blev mobbad psykiskt och fysiskt.
Umgicks jag med någon så var det oftast med en kille då jag alltid haft lite svårt för tjejer och deras fnittriga och, vad jag tycker, fjantiga sätt att vara.
Har alltid vart våghalsig av mig och drar mig inte från att göra det och det.

I skolan har jag alltid haft det lite svårt, har sammanlagt skolkat och haft frånvaro i nästan totalt 2år om inte mer.
Dock måste ja ha ett "läshuvud" då jag kommit ut med ganska bra betyg (G, VG och MVG).

Är väldigt hyperaktiv av mig, rider, kör cross, skoter, åker snowboard och springer och rör på mig mycket har även hand om en egen kaninuppfödning sedan 4år tillbaka.
Ska även börja träna för folkrace och jag dansar, dock hip hop och street.
Är väldigt flummig av mig, alltså skrattar lätt för saker och så men är i själva verket en väldigt tystlåtande person som är deprimerad.

Har efter alla år av mobbning lärt mig att ljuga och gjort en mask som alltid sitter på ansiktet.
Denna mask visar en glad utsida men tar jag av den så blir jag otroligt deprimerad, sist jag gläntade på den så ställe jag mig framför ett tåg, klev dock av och tåget var 10m bort när jag klivit av.

Är helt spontan av mig och är ofta överallt och ingenstans. Säger någon att jag ska göra det och det, fast på skämt, så tvekar jag oftast inte att göra det.
Utmana ödet är något jag älskar och är livrädd för höjder men ändå sätter jag mig utanför fönsterkarmen på 5 och 6 våningen på min skola.
Har blivit utputtat från 5e våningen men sedan indragen av min kompis. Efter det satt jag där en stund och var yr pga höjden och chocken men skulle övervinna känslan av rädsla, gick alltså inte ner utan riskerade att svimma på 5e våningen.

Jag är väldigt pojkaktig av mig, pojkflicka dvs.
Kan detta vara någonting eller är jag helt enkelt bara inte alls som alla andra?

Kanske ska poängtera att jag lätt blir arg och irriterad.
Spelar ingen roll vem det är, jag blir fly förbannad. Dock slår jag inte saker eller någonting utan jag blir så arg och sur att jag börjar gråta. Går det för långt kan jag slå näven i väggen och ibland har det hänt att jag kört in huvudet i väggen ganska hårt.
Men oftast kan jag bara tvär sätta mig ner och stor gråta.

Mitt X har vart med om detta, jag blev förbannad för ingenting när jag kittlade honom försiktigt på ryggen, jag bet nästan sönder hans tröja och han blev rädd, jag bet sönder ett örngott och sedan gick jag och slog 15min på min brors boxnings påse medans X:et kollade på, sen började jag stor gråta och gick in i famnen på X:et och frågade om inte han kunde massera mig, så vi gick n på rummet och satte på Enya och han masserade medans jag grät i över en timme tills jag till slut somnade.

Ställ alla frågor ni kommer på så svarar jag.
Mvh Evve =)