Måste bara få skrika ur mig min sorg!  Men känsliga tittare och läsare varnas!

Min Blossa, mitt Allt, min Värld, mitt Hjätegull, min lilla Blossa Bus aka BB har för alltid lämnat mig!

Min älskade kisse hann bara bli 5,5 år!

Blossa föddes på Lucia 2004. När hon var 5 dagar fick hon herpes (kattsnuva) Man stödmatade henne och hon blev mer människa än katt.

Blossa är en renrasig Norsk Skogkatt med stamtavla. Hon förlorade sin kullbroder och jag min Prins, Saffran, natten mot Valborg 2009 väldigt, väldigt hastigt.

Jag tror saknaden blev för stor. Hon har långsamt tacklat av har jag märkt nu i efterhand när man tänker igenom året som varit. Hennes snuva blev bara sämre efter hennes 5 årsdag. Den som hon annars ibland har varit symtomfri ifrån.

Men så i onsdags förra veckan, den 9 juni insåg jag fakta: Mitt Hjärtegull äter inte! Hon har gått ner 1,8kg i vikt. Hon som annars vägde 6,3kg - Kvar fanns ingenting! Ingen livsgnista, ingen aptit - bara trötthet! Jag pulade i henne antibiotika och tvångsmatade henne med A/D foder. Antibiotika hade jag hemma sedan förut då hon fått det för flera år sedan för att få kontroll över hennes snuva. A/D foder är ett extra näringsrikt foder.

På torsdagmorgonen pulade jag i henne antibiotika som hon kräkts upp på grund av illamående. Jag blev förskräckt! Att vara loj, inte ätas och kräkas är ett livshotande skede. Dock var hon piggare då än vad hon kom att bli.

På förmiddagen så åkte jag till lokala veterinären och lämnade henne där över dagen. Blodprov, dropp och oro!

Proverna visade på förhöjda levervärden ALAT på 6,8. Normalt är <2,3. Det är 3 gånger så högt än normalt. Något var inte bra med levern. Vikten var 4,5kg.

Fick restriktioner om att fortsätta med antibiotikan och A/D-fodermatningen i spruta. Blev hon bättre skulle jag komma tillbaka om en vecka för nya leverprover. Blev hon akut sämre under helgen så skulle jag ringa till strömsholm. Blev hon inte bättre till måndag skulle jag ringa tillbaka. Kalaset kostade  drygt 2200:-.

Kampen började! Fredagkvällens medecin + mat fick hon behålla. Men fredagkvällen, lördagkvällen och söndagskvällens mat plus medeciner kom upp. Så dåligt hon mådde. Det bara sprutade ur henne! Mitt hjärta! Varför mår du så dåligt!?? Hon smälte inte maten som hon skulle utan blev överfull och flera matmål tidigare kom upp. Bara att vänta och ge henne lite mat och ny medecin en stund senare. Sova, det fanns inte i min värld då. Skillnaden mellan torsdagen och söndagen var att Blossa inte somnade sittandes av trötthet! Mitt gull - så sjuk så sjuk!

Jag slog upp ALAT värdet på Google och fick fram Leverförfettning. Uppfödarna till Blossa förlorade sin unga svarta Maja i leverförfettning några år tidigare. Men de lugnade mig och sa att Maja var i sämre skick än Blossa. Jag beslutade på söndagen att ringa veterinären igen på måndagen då hon inte blivit markant bättre av antibiotikan.

Jag ringde akut på måndagförmiddag och de sa åt mig att ringa strömsholm för de hade ingen ultraljudsutrustning. Jag ringer och frågar och undrar och blir inte klok. Tjejen jag pratar mig ger mig rådet att komma in akut under dagen. Jag får skjuts av min mamma mot kvällningen.

På strömsholm ger de henne dropp, tar blodprov och skriver in henne. Diagnos: Anorexi, avmagring. Vikt 4,4kg. Provsvaren visade på ett bättre ALAT-värde! 3,7! Jipiee! Blossa piggnar på sig efter de 60 ml dropp hon får på sjukhuset mednas vi är där. Hon går runt och sträcker på sig, spinner, stryker sig, vill kela, lägger sig på rygg på golvet och tvättar sig. Hon verkar må relativt bra. De pratar om sondmatning och att hon skulle få medicin mot illamående. Bredare blodprovsanalys skulle göras på tisdagen samt en ultraljudsundersökning.

På kvällen upptäcker jag en gammal tråd som jag har skrivit och lämnat en dikt i här på iFokus. Någon har svarat i den, trots att tråden är gammal.

May I go now?
Do you think the time is right?
May I say goodbye to pain filled days
and endless lonely nights?

I've lived my life and done my best,
an example tried to be.
So can I take that step beyond
and set my spirit free?

I didn't want to go at first,
I fought with all my might.
But something seems to draw me now
to a warm and living light.

I want to go
I really do.
It's difficult to stay.
But I will try AS best I can
to live just one more day.

To give you time to care for me
and share your love and fears.
I know you're sad and afraid,
because I see your tears

I'll not be far,
I promise that, and hope you'll always know
that my spirit will be close to you
wherever you may go

Thank you so for loving me.
You know I love you too,
that's why it's hard to say goodbye
and end this life with you.

So hold me now just one more time
and let me hear you say,
because you care so much for me,
you'll let me go today

författare: Susan A Jackson

Vad är det med dig, Lilla vän? Vill du så gärna gå? Saknar du din broder så? Snälla, om du kunde prata!

På tisdag förmiddag ringer veterinär Jonas och meddelar att:
Ultraljudet påvisar att hon har en inflammation i gllablåsan och bukhinnan samt en Kraftig leverskada! Vilken skada kunde han dock inte se.
Han babblar om prover jag inte hinner uppfatta. Två blodprovstest påvisar dåliga levervärden. De fortsätter att ge henne dropp och antibiotika intravenöst och frågar om Taket på försäkringen om jag kan kolla upp det tills imorgon. Ja visst. Kostnaden är redan nu uppe i 10000:-. Han frågar om han får sätta sond på henne och påbörja sondmatning. Ja visst säger jag, det har jag ju redan sagt ja till. Ja men jag ville fråga för nu har vi ju tagit ultraljud… KUNDE HAN INTE SÄGA REDAN DÅ ATT DET VAR FÖR SENT… Jag frågar:

Kommer hon att överleva?

Det ärliga svaret: Det kan jag inte säga.

Han lovar att han ringer tillbaka imorgon och berättar hur det går.

Jag kollar upp försäkringen 40000:- i tak, 2500:- fast självrisk och 3000:- ingår till avlivning och kremering. Det sista var inte så viktigt, det gällde ju inte min Blossa. Jag märker att jag har angivit fel personnummer på den försäkringen står på. Jag börjar även fundera på om hon kan ha FIP då det kan ge inflammation i lever, galla och bukhinna. Jag ringer tillbaka till strömsholm 15:00 och berättar om försäkringen och ber veterinär Jonas ringa upp.

Jonas ringer mig 16:35. Jag frågar om FIP. Troligen inte. Inga prover tyder på det. Får hon medicin mot illamående. Ja, det får hon. Han berättar att Blossa har ätit 2 foderbitar innan sondmatningen. =DDDDDD *studsar av glädje, hoppas hoppas hoppas* MEN det såg illa ut på ultraljudsbilderna av levern, men han tyckte att hon var pigg trots de dåliga ultraljudsbilderna. Hon ser heller inte ut att vara gul i hyn. Än är det för tidigt att säga om hon kommer att klara sig.

Man greppar alla grässtrån man får tag i. Två foderbitar! Mitt hjärta äter!

På onsdagen ringer Jonas vid halv 3. Blossa är sämre idag.  Inget pigg alls, trött, hade kräkts upp sondmaten. Jag frågar om proverna som togs i måndags.
ALAT låg på 3,7 norm. <2,3.
ALP 7,2 norm. <4.
Gallsyrorna var höga.
Jag frågar om nya prover. Prover är inte viktigt. Det viktigaste är att hon får tillbaka aptiten.
Vet nu att hon lider av Fettlever.

Om fettlever hos katt 

På onsdagkvällen får jag känslan av att mitt Hjärta inte orkar längre. Hon berättar det för mig på kvällen, så ärligt. Men jga litar inte riktigt på mig själv. Trots att det inte är första gången som djur kontaktar mig.

På torsdagen, 1 vecka sedan vi besökte vet första gången, ringer Jonas på förmiddagen och berättar att läget är oförändrat. Hon är fortfarande dålig. Till och med kanske något sämre. Men hon har inte kräkts något mer. Han ska ta blodprover och se vad de ligger på. Jag ber honom ringa när han har tagit proverna.

Veterinären ringer om Blossa för andra gången på torsdagen. Han berättar att han inte vill ta några prover på Blossa idag och sticka henne då hon är så dålig. Bättre att hon får lugn och ro på sig att smälta sondmaten som hon får i 10ml/h. Men imorgon kommer han att ta prover iallafall hur hon än mår. Men är hon inget bättre imorgon ser det mörkt ut.

På torsdagkvällen får jag en energi jag inte har haft på månader! Jag sätter igång och pysslar och diskar och donar till sent in på småtimmarna.

Så kommer den hemska fredagen den 18 juni år 2010. Jag väcks av mobilen. Strömsholm står det. Det är Jonas. Proverna varken var bättre eller sämre, men låga proteinhalter påvisar att hon inte tar åt sig näringen ordentligt trots att hon inte kräks. Hon har även börjat bli gul i hyn.
Jag har förstått att hon inte orkar längre, sa jag. Hon ska få somna.
Vill du vara med?
Självklart. Jag måste bara få skjuts.
Ring tillbaka när du vet när du kan komma.

Mamma berättar att hon hörde Blossa komma jamande på torsdagkvällen i Hällberga. Blossa älskade att vara i Hällberga.

Min ena syster lovar att skjutsa mig när hon har stängt affären halv fem. Jag packar ett par favoritmöss till BB. Hon älskar att bita av svansarna på dem! Kameran packar jag också. Jag har beslutat att hon ska få gå ut en sista gång innan hon får somna.

Så äter vi dit, P och jag. Jag anmäler mig i receptionen och säger att jag vill se henne först innan jag estämmer mig. Vi går till infektionen och får möta henne i ett rum.

Hon är så dålig! Hon har krage på sig och sondslang i ena nosborren. Den andra kan hon knappt andas ur för hon är så snorig. Jag lyfter upp mitt Hjärta! Så sjuk så sjuk! Hon orkar ingenting. Jag torkar henne om nosen tills hon verkar fri och kan andas. Tar av kragen och får frågan om hon ska få somna.
Ja, är den självklara. Hon vill inget hellre ser jag på henne när hon lutar sitt huvud mot mig i min famn, så trött, så trött.

Jag ska gå och betala och sedan ska vi få en halvtimme ute. P sätter sig med henne i famn på en bänk utanför och jag går och betalar. 300:- självrisk. Allt som allt gick hennes sjukvård på 25000:-. Jag vill ha henne i en urna.

Sedan när jag kommer tillbaka låter vi henne gå i gräset. Hon får vara fri i en halvtimme och hon älskar det och spinner varenda sekund. Hon stryker sig mot gräset. Passar på och kissa lite och sträcker sig. Jag fotar henne massor. Hennes sista stund på jorden i våran dimension. Jag skrattar med henne och är så lycklig för hennes skull! Att se henne lycklig och fri! Det betyder allt!

När hon är trött bär jag in henne och virar en handduk om henne. Sedan sätter jag mig med henne i mitt knä. Hon är så trött, lutar mig genst mot mig och somnar. Veterinären kommer och ger henne 40 ml sömnmedel i buken. Några minuter i åtta på kvällen den 18 juni 2010 finns inte Blossa längre. Hon är död!