Lugn det kommer att gå bra. Alla är nog mer eller mindre nervösa inför utredningen likaså jag.

#1 Jo det är nog sant att dom flesta är nervösa. Jag är bara så rädd att om det inte är ADHD så skiter vården i mig igen..

Precis så kände jag med. Men det gick vägen även om jag har en mamma som är motrstävig i allt som har bokstäver. Hihi.

Va skönt att du fick diagnosen ändå. Ja samma här min mamma tror inte jag har ADHD men hor bor inte här så hon kan ändå inte vara med vid utredningen.

För visst måste dom kunna göra en utredning utan att man har föräldrarna med. Varken min mamma eller pappa är tillförlitliga källor om man säger så.. Har stora knäproblem som mina föräldrar aldrig sökte hjälp för när jag var liten så dom har nog blundat för eventuell ADHD problematik också..

Jo hon var med i utredningen men psykologen kom hem till henne. Bor på Åland, gjorde utredningen i Uppsala och min mamma bor i Stockholm. Kan dom inte komma dit så kommer dom till föräldrarna eller så ringer dom.

Jo men dom kommer ju inte få någon hjälp utav mamma för hon säger bara att jag hade ju inge problem när jag var liten. Ja om dom skall till min mamma får dom åka långt så det får nog bli att dom ringer henne om dom måste men somsagt hon kommer inte vara till någon hjälp.

Så trodde jag med. Och det som min mamma och min storasyster kom ihåg var faktiskt avgörande i min utredning. Psykologerna är duktiga på att se sånt där och kan förstå sig på det dom säger även om det din mamma säger låter normalt för henne. Ja det var lite svårt att förklara.

#8 Jo jag förstår hur du menar. Får hoppas det blir bra det här. Är fortfarande nervös men förhoppningsvis skall det gå bra.

Imorgon HÄNDER DET!!! Shit så nervös jag är. Fick sån där självrapportskala som både jag och sambon skulle fylla i hemma. Haha han hade fyllt i nästan samma som jag hela tiden. Att jag är väldigt hyper är det liksom ingen tvekan om.

Hoppas jag kan sova i natt.

Det kommer säkert att gå bra men jag förstår att du är nervös. Det har vi nog alla varit mer eller mindre införvåra utredningar

Tack för omtanken Aspie

Förstår att jag är inte ensam om att vara nervös. Det är ju nu man får veta. Har jag dom problemen pgr av ADHD eller varför är jag som jag är. Min mardröm är ju att jag inte får någon diagnos och sen skiter vården i mig igen. Bara att få diagnosen skulle hjälpa mig så oerhört mycket. Då behöver jag inte känna mig så dålig när jag inte klarar av vissa saker som andra klarar av så lätt. Typ städa, hålla ordning, koncentrera sig på jobbet, att orka ha ett liv efter jobbet osv.

Förstår precis hur du tänker. Jag var själv så nervös att jag höll på att gå under. Var ju livrädd över att inte få ngn diagnos och vad skulle det vara för fel då? för fel är det ju, det känner man.

Oftast så har man själv rätt i sina misstankar tack och lov

Ja precis. Nånting ÄR fel eller annorlunda. Definitivt.

Ja hoppas verkligen jag har rätt i mina misstankar. Jag känner ju igen mig i princip allt som skrivs om ADHD. Min sambo tror också jag har ADHD. Det är ju han som får se dom värsta sidorna som jag lyckas dölja för dom flesta andra. Många av mina vänner har svårt att tro att jag har ADHD men då har dom heller inte sett mina extrema känslovändingar som kan komma av småsaker. Från att jag är glad kan jag på nåra minuter skrika och gråta för jätte små grejer. Osv.

Undrar om det finns någon som trott att dom har NP diagnos men sen får dom ingen diagnos. Känner du till nån?