Jag tycker den ska finnas. Det finns fall där det verkligen behövs. Svårt sjuka anorektiker som inte äter kan det finnas en poäng att tvångsvårda så vården har rätt att sätta in en sond eller näringsdropp trots att personen inte vill själv. Svårt psykiskt sjuka människor, framförallt där man tappat verklighetsuppfattningen och kan göra saker som blir ödesdigra (som hoppa genom fönster för att man tror att man flyga) eller när man är en uppenbar fara för sitt eller andras liv.

Däremot är det en mycket svår bedömning att göra. Att tvångsvårdas är rätt kränkande. Jag tvångsvårdades under en dryg månad (var inlagd två och hade jag gjort något eller inte gjort som dom sa när jag var där "frivilligt" hade det omedelbart sats LPT igen). Känslan av att veta att det inte är jag som bestämmer över min kropp, vilka mediciner jag vill ha, när jag får gå ut, när jag ska äta och så vidare är svår att leva med. Vetskapen om att man inte beräknas vara pålitlig eller veta något om sig själv är hård…

En läkare ska fatta ett beslut och ibland blir det fel. Det är ju bara människor. Dom kan göra en felbedömning, åt båda hållen, och det kan bli rätt fel både och. Jag är inte ett dugg avundsjuk på dom som behöver fatta besluten och skriva vårdintyg.

Hur som helst. Jag tycker att när lagen används rätt så är det bra att den finns.

Som anhörig har du nog inte så mycket att säga till om egentlgien. Du kan ju framföra din åsikt men det är ju fortfarande läkaren som ska fatta beslutet. Om en anhörig kunde komma in och begära tvångsvård tror jag det skulle bli rätt knasigt. Men jag kan se frustrationen som infinner sig när man ser hur dåligt någon mår och hur han/hon sjunker längre ner och man är rädd för att det ska käpprätt åt helvete bokstavligt talat.

Förklara gärna hur du menar med andra sidan vägen, det var lite väl mycket bildsåpråk för mig=P

Länk till artikel om tvångsvård

O med andra sidan vägen menade jag att innan så var det ganska lätt att ge något tvångsvård, vilket kunde vara ödesdigert ibland och den lagen behövdes under 90 talet ses över och bli mer human.

Men nu är det totalt omöjligt att få vård via tvång. Särskilt mot ungdomar. Fast personen mår skitdåligt, inte kan vistas hemma pga beteendestörningar och liksom går mentalt sönder

kunde ju ha varit ett mellanting av detta.

Fast jag vet inte, jag upplever det inte direkt omöjligt. Var inne på psyk för några veckor sen och det var mer än en som tvångsvårdades om man säger så. Dock är det ju vuxna, vet inget om ungdomar eller barn.

verkar som man bara kan ta in folk just nu för tvångsvård när dom typ har försökt ta livet av sig

inte som förebyggande

är det inte totalt fel

Vet inte, jag har inte läst nya direktiv om när det ska gälla men tidigare har det ju varit för mer än om man försökt ta livet av sig. Jag tillexempel ar inte försökt.

Hur lyder lagtexten?

o jag vet inte faktiskt

men ett jäkla problem är faktiskt om ungdomen tillhör en normal funtad familj. är ju inte riktigt klokt.!!!!!

alltså får man lättare hjälp om man är destruktiv. är ju inte riktigt klokt

dessa barn och ungdomar är det ju bara skitbra om dom har familjer som fungerar

Lagtexten

Det som frågas om?

Förutsättningar för tvångsvård

3 § Tvångsvård får ges endast om patienten lider av en allvarlig psykisk störning och på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt

* 1. har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning för kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård (sluten psykiatrisk tvångsvård), eller
* 2. behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård (öppen psykiatrisk tvångsvård).

En förutsättning för vård enligt denna lag är att patienten motsätter sig sådan vård som sägs i första stycket, eller det till följd av patientens psykiska tillstånd finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans eller hennes samtycke.

Tvångsvård får inte ges om patientens psykiska störning enligt första stycket utgör enbart en utvecklingsstörning.

Vid bedömning av vårdbehovet enligt första stycket ska det även beaktas, om patienten till följd av sin psykiska störning är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa. Lag (2008:415).

Jo det är väl så som det varit formulerat tidigare också och då har det inte varit problem att tvångsvårda någon i preventivt syfte om man anses vara en fara för sig själv (eller andra).

o då tror jag att jag måste forska lite vidare om detta. Gäller detta omyndiga personer också. alltså sådana under 18????

#10 Jag tror lagen är samma oavsett men för unga används ju även LVU ibland men det handlar väl oftare om ungdomar med alkohol/drogproblem och "avigt" beteende med rymningar, skolk och liknande?

ja men lvu inräknas inte inom psyk. då är det till sis hem eller annat boende

Njae LVU används till lite allt möjligt. Kan användas t.ex. för att plocka bort barn och ungdomar från hemmet då hemmamiljön inte är bra. Men man kan även ha LVU i hemmet. Så bredden i lagen är rätt stor.

LPT brukar ges om man anses vara en fara för sig sjäv eller andra. Min erfarenhet är tyvärr att LPT skrivs lite godtyckligt och att vi hade en del elever på ungdomshemmet jag jobbade på som "fixade" sig en LPT när de ville smita ifrån oss och "arbetet" med sig själv. De lärde sig vad läkarna ville höra. Oftast var de tillbaka efter en till två dagar eftersom situationen inte längre ansågs "akut".

Vad man kan göra som släkting är att höra av sig till närmsta psykiatriska mottagning och uttrycka oro och förklara då varför man anser att denna person skulle kunna behöva LPT. Försök gå ihop några fler så att det blir klart att fler ser problemet.

Det vet jag har fungerat i en del städer.

Lycka till

pEr