Hej! Jag är ny här! Jag har suttit och läst massa andras berättelser om deras diagnoser och det är så mycket jag känner igen mig i.

Jag har fått reda på att min biologiska syster har ADD och det är ju som sagt ärftligt.

Jag är hörselskadad och jag har alltid utgått från att det är det
som gör att jag har haft svårt att koncentrera mig och uppfatta var folk säger.

Jag har alltid haft svårt att koncentrera mig i skolan under lektionstid. Det har alltid varit så att jag antingen struntar i uppgiften eller så gör jag ett jättebra arbete och får bra betyg. Jag har haft svårt att lämna in uppgifter om jag inte är nöjd eller så har jag bara haft svårt att avsluta uppgifter. Det är något som gäller generellt med det mesta jag gör.

Det blev mest ett problem på gymnasiet där deadlines var superviktiga. Jag uppfattades som nonchalant eftersom folk i grunden såg att jag var duktig och hade potential men inte verkade bry mig. Jag hann aldrig färdigt på proven och det enda som rädda mig var dom muntliga delarna. Då jag oftast hade skjutit upp det till sista minuten och fick improvisera. Jag bytte skola tre gånger på gymnasiet eftersom jag aldrig trivdes och kände mig malplacerad bland klasskompisarna. Jag skyllde på skolorna men i grunden handlade det om mig. Vissa perioder hade jag svårt att komma iväg till skolan för att jag hade sådan ångest och när jag var där satt jag bara av tiden eftersom jag inte koncentrera mig. Jag kände mig stressad av lektionerna eftersom jag inte fick något gjort och skolkade istället för att plugga. Jag har jätte svårt att att passa tider,och har exempelvis som vana att gå upp jätte tidigt på morgonen för att hinna med saker att göra fast jag ändå inte kommer i tid till ärenden. Det var också problem i skolan och för att stå ut med mig själv var jag ganska likgiltig och skämtade om mina brister. Min omgiving har många gånger uppfattat mig som virrig och långsam. Det är allmänt känt att jag tappar bort mina saker konstant. I skolan glömde jag alltid ta med skolböcker och lånade en och tog hem osv,till slut hade jag högar av böcker som jag inte vågade lämna tillbaka.a

På hemmafronten har jag haft svårt att organisera,städa och är tenderar att ha sönder saker ofta. Det verkar mest ske när jag inte är fokuserad.  Jag har lärt mig hantera det lite,när jag var yngre var det sjukligt mycket saker som gick sönder.

Nu har jag pluggat upp betyg på folkhögskola och nu när man vet hur man fungerar när man pluggar så bygger jag bara upp ångesten eftersom jag vet att jag har svårt att avsluta saker. Så jag kommer inte igång alls. Mitt självförtroende är sämre än någonsin. Jag kommer ihåg saker sämre och jag har svårare för att läsa än tidigare. Jag blir väldigt tankespridd när jag försöker läsa,det är nästan omöjligt att läsa ibland. Samma saker när jag ska göra saker så skenar tankarna iväg. Det är så mycket jag vill göra att jag inte kan fokusera på en sak i taget. Därav många oavslutade saker.Det känns som det bara har blivit värre med åren,kan det vara möjligt?

Hur som helst märkte min lärare av mina problem och jag fick göra minnestest som som gjorde att allt blev ännu tydligare.

Jag är i grunden kreativ och lite ut av en perfektionist i huvudet,jag vet exakt var som krävs för att göra något bra och organisera. Fast inget händer i praktiken,jag uppfattas bara som slarvig och kaotisk. De mesta praktiska saker i vardagen känns jätte svåra att göra. Så som att posta brev,göra ärenden och ringa till folk.

Jag är väldigt estetisk och målar,det enda som jag kan fokusera på ordentligt men jag har jätte svårt att komma igång och jag har aldrig avslutat något. Ja må ej ha motorik men finmotorik har jag och får ständigt höra hur petig jag är med mitt ritande.
Nu har jag kommit in på en konstskola som ska vara rätt så tuff och jag blir nervös för jag vet inte hur jag ska lyckas. Samtidigt som det borde gå att hitta knep. Det är egentligen det jag vill fråga om? utifall jag inte får någon utredning.

Det kanske inte ens är ADD. I så fall,vad skulle det kunna vara då? Jag tänker att det kanske bara är en depression , för i grunden mår jag ju inte bra det kan ju påverka ganska mycket vardagen. Det är så mycket annat jag skulle kunna ta upp,men det här får räcka.Jag känner igen mig mycket i det hela som sagt.

Tidigare har jag haft en annan inställning till mig ,att det är en tillgång att tänka annorlundare än andra och ha sitt eget sätt att göra saker på. Då jag har svårt att följa instruktioner men nu är jag 22 år och man har andra krav på sig och jag vill bara vara så funktionell som möjligt.

Sen undrar jag över det här med kreativitet,är det något som kommer med den här diagnosen,hur hänger det ihop ?
Vad finns det för mer positiva egenskaper som följer med? 
Återigen med knep,det kan ju vara svårt att planera in hur man ska klara av vardagen när man i grunden inte kan planera?
Vad bör jag tänka på med utredningen? jag är rädd att det inte kommer tas tag i. 

Okej,tack för att ni läste min livshistoria ;P och ifall ni kan svara på mina frågor!