Bokstavsfolk iFokus

Bokstavsfolk

Etikett: verklighetsberättelser
Läst 3253 ggr
coffee-girl
0

Jag är begåvad... Bokstavligt talat!

Jag är hemma efter ett återbesök hos psykologen och arbetsterapeuten som jag var hos i samband med min utredning för två veckor sedan. Hur känns det…? Jag vet inte än.

Jag fick bekräftat att både logisk och språklig begåvning ligger över medel. Psykologen sa t.o.m. att ingen han har testat före mig har kommit upp i min nivå ifråga om språkförståelse. Han sa även spontant, när jag gjorde testerna, att "det där brukar man inte kunna räkna ut" om huvudräkningen jag gjorde. Däremot har jag uselt närminne. Och tappar fokus direkt när en uppgift blir tråkig och/eller monoton. Och det var ingen större tvekan om ADHD!Tungan ute

När jag får läkarintyget hemskickat om ungefär tre veckor, kan jag använda mig av det för att söka hjälp på hemmaplan. T.ex. medicin, hjälpmedel till mig eller hemmet, eller en psykolog att prata med. Det kanske skulle finnas annat också jag kan begära, men jag har ingen aning om vad. Jag är lite rädd för att lokala psyk inte kommer att tala om vad man har för möjligheter, så jag lär säkert missa några saker jag skulle ha rätt till. Men jag måste komma ihåg att begära tillstånd hos hyresvärden att få sätta upp en timer på spisen, det händer några gånger/vecka att jag glömmer en platta på, eller ännu värre en gryta med nåt i som står på den varma plattan! Tack vare den glömskan tog köket eld en gång och lägenheten fick totalsaneras.  Rynkar på näsan

Åter till hur det känns just nu… Lättnad över att jag inte bara är lat, olydig och slarvig. Och en förvissning med lite stolthet i, över att min bokstavsbegåvning(!) har gjort mig till den speciella person jag är. Lite frustration över att jag måste vänta på läkarintyget, som jag tydligen själv ska sticka under näsan på de instanser inom vården eller andra instanser jag vill ha hjälp av. Sorg över att ha förlorat en massa år som kanske hade varit bättre om nån hade vetat vad ADHD var när jag var liten och blev inlagd på BUP och tvångsmatad med neuroleptika som inte hjälpte.

Det skulle vara lätt att även känna bitterhet, men jag gör faktiskt inte det! Nej, jag känner att det bara kan bli bättre fr.o.m. nu! Glad

Svea-
0
#1

Ååååhh.. så jättekul,underbart och bra!! Härligt!! KRAM!

Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.

[Fiction]
0
#2

Underbart! Jag minns själv känslan av hur det är att ha fått det svart på vitt.

KRAM!

timmelin
0
#3

O vad jag är glad för din skull

och se nu till att du skaffar dig en handi kanon, :)

coffee-girl
0
#4

Tack för era lyckönkningarna, ni är goa! Nu kan det nog bara bli bättre! Glad

#3 Jag ser inte att jag har nytta av en handi, det jag behöver mest är ett påminnelselarm och det har jag mobilen till Dessutom blir en handi ytterligare en apparat att springa och leta efter när jag har förlagt den… Obestämd

timmelin
0
#5

haha