Jag äter gärna flera, sålänge det är närastående vänner till mig. Jag ogillar stök runt omkring mig, det gör mig stressad och illa till mods, och jag ogillar släktmiddagar och dylikt även om det bara handlar om 5-6 personer.

Men det gäller även i sällskap utan mat också.

Precis, håller med dig, LinaIsabell. Stök runt omkring gör mig helt ur balans, och det verkar inte gå att göra någonting åt den saken. det är som det är. Och liksom du, så äter jag gärna ihop med andra - om vi kan ha en gemenskap att förenas omkring vid måltiden. Men annars så får det vara!

Släktmiddagar och släktträffar verkar ju bara ha en funktion nämligen att positionera positioner. Och sådant är jag inte intresserad av, så därför får det gärna vara för min del. Som sagt är jag endast intresserad av gemenskap vid slika träffar. Vilket jag tycks vara ganska ensam om i släktgalleriet.

Här är en till! *viftar med handen*

Jaa.. jag har ju tonåringar.. å det blir livat ibland kring matbordet.. jobbigt.. å dom tycker ju om att äta på nån hamburgerkedja ibland.. å det tkr jag är överjävligt jobbigt.. jösses så mkt folk,såååååååååå enormt mkt ljud och folk.. uuurrkk..

vill ha lung å ro men får sällan det.. kanske därför jag ofta ej känner vad maten smakar,,

äähh..

Det är ett absolut stenhårt krav, ja ett multum för att jag över huvud taget ska försöka äta. Något som sambon inte alls förstår som gärna vill sitta i vardagsrummet och glo på tv medan han äter. Man sitter vid matbordet och man låter maten tysta mun, punkt. Sen kan man ju givetvis småprata lite mellan tuggorna.

Föredrar egentligen lugn och ro och läsning för att inte bara kasta ner allt. Däremot har jag ibland svårt att få ner maten och då kan tillexempel tv vara en bra distraktion så jag inte märker vad som händer. Avskyr att äta ute bland folk i liv och rörelse.

#5 Hej Tassy jag är med dej alltså! Ungefär som du beskriver är det hemma hos oss också. Jag gillar uppstrukturerade måltider med bordskick; min sambo tar gärna med sig maten till tv:n där hon halvligger medan hon matar sig själv… Alltmedan jag sitter kvar i köket rak i ryggen med kniv och gaffel och koncentrerar mig på uppgiften och försjunker i egna tankar… !Men jag har inte något emot en passande samtalspartner - en som har takt och ton… (det har iofs min sambo också, när hon vill, så vi kan ha trevliga måltider tillsammans vi även…)

#7

Jag vill känna trygghet när jag äter, om jag är orolig klarar jag knappt av att äta och dess utom försvinner matlusten då… Om det är för mycket liv och rörelse runt mig blir jag osse orolig och vill helst inte äta. Aldra helst vill jag äta ensam, då får jag äta ifred. Men att be någon om att få lov att äta ensam känns fel, för då vet jag att personen tänker på att jag sitter själv och äter, och det vill jag inte heller… Så helst vill jag äta ensam utan att folk vet om det… Visst, klarar av att äta bland folk med mycket stök, men det är absolut inget jag njuter av…

Tankeväckande det du säger, Cochon, för när jag tänker efter, så klarar jag själv ganska bra av att äta i en publik miljö, och även en ganska stökig, tror jag, under förutsättning att - precis som du säger - ingen vet eller tar notis om att jag sitter där och äter i enskildhet. Ska sanningen fram, så är det kanske så, att jag trivs mycket bra i just den situationen…

Jag äter gärna själv och sällan vid matbordet. Utan jag föredrar min egen lilla hörna i vardagsrummet framför tv:n och favoritprogrammet där jag sitter till mesta delen av min fritid.

Jag vill ha lugn och ro………. Jag äter hellre själv på mitt rum än med min familj.