Jag tror att man måste arbeta in sig med en ny kontakt.

känner igen mig…MASSOR!! för mig är det fortfarande samma sak till viss del.. för mig tar det oändlig tid att lära känna någon någolunda.. å än i dag har jag lite samma stil ändå.. men ja inte alls lika mkt.. suck tips.. pust.. ta en liten bit i taget.. ? det gör jag.. lite då å då pyser jag ut mig själv..å visar lite lite mer av mig själv.. det tar tid.. vänd på det.. om du var hon eller han å ska hem till henne/honom.. hur skulle det vara då? åt båda hållen menar jag.. kämpa på

Nja… Jag tror att grundproblemet består i att så få människor förstår sig på oss aspergare (eller ADHD:are etc.). En, som ska ha med en (som h#n vet är) aspergare (ADHD:are) att göra, kan anta alla möjliga konstiga roller. H#n vet helt enkelt inte hur vi fungerar, utan antar att vi är enligt någon schablonbild som h#n har fått för sig kan vara sann.

Den som känner mej vet, att det enda förhållningssätt som ger mig förtroende för vederbörande är ett absolut sant förhållningssätt till den själv. - Men hur många socialarbetare är sådana? Nej, de flesta som har gått Socialhögskolan har lärt sig ett konkurrens-minded förhållningssätt, och för att riktigt passa in där, så var de tvugna att vara sådana naturligt redan från början dessutom.

#3 Vet inte om jag riktigt förstod det du skrev.

Jag vet att en av personerna inom beoendestödet är extra insatt i Aspergers syndrom även om hela teamet är det och arbetar med det så är ändå hon den som är mest insatt samt den som verkligen vet hur svårt detta kommer vara för mig i början vilket hn åtskilliga gånger påpekat till mig.

En annan sak jag tänkt på vad gäller beoendestödet och som är utöver problematiken av att vara sig själv är detta med beröring. En del i boendestödet vill skaka hand andra kan klappa en på axeln när man varit duktig eller dyligt och sådant ger mig panik dock har jag inte mage till att säga ifrån utan tvingar mig själv bita ihop.

Som sagt jag törs inte.

#4 "Ska" vara expert på AS. Ja, jag tror ju att just det är problemet. Att de tror att man måste "vara expert" på Aspergers syndrom för att "klara av att handskas" med aspergare. Nej, det enda som behövs är vanlig empati! Man anklagar oss för bristande empati, men man kunde lika gärna vända på det - är det inte i själva verket de, som är empati-fattiga…!?

Och du menar att en som vill skaka hand med dig och klappa dig på axeln, är "expert" på aspergare…!?

#5 Eeh va? Vart skrev jag expert någonstanns?

Hej! förstår att det inte är lätt, men försök att tänka på att dessa personer är där för DIN skull. De ska hjälpa dej och de vill också att det ska kännas bra för dej.

därför har du rätt till att ställa krav om hur du vill bli bemött, skaka hand osv.

de uppskattar förmodligen att veta hur du vill ha det och om det är ngt som känns jobbigt. du hjälper dem ju i deras jobb genom att berätta och visa hur du vill ha det.

så tänk inte på att försöka visa ngn bra bild av dej själv eller stå ut med sånt som är jobbigt. utan säg till om det är ngt som inte känns bra.

tänk på att de är ju där för din skull och har träffat många andra med liknande problematik, så de kommer inte att tycka att du är konstig på ngt vis.

men jag förstår att det inte är lätt (att försöka att verka trevlig, normal osv är nog ngt som många kan känna igen sig i, i olika sammanhang, även "NTs" som jag själv :P).

om det känns lättare kanske du kan maila etc och skriva att du inte vill ta i hand osv?

sedan så är de vana vid att det kan ta tid att lära känna personen de är hos. så de har förståelse för att de kommer att se mer och mer hur du är allteftersom och förstår säkert att det inte är helt lätt för dej. det kommer att växa fram med tiden och du kommer att vara mer avslappnad senare.

(hoppas jag kunde uttrycka mej så att det jag ville säga kom fram, sitter här med huvudvärk och feber :P)

En Aspergare kan ju knappast råka ur för något mer påfrestande än en inkännande person som vill skapa trygghet genom beröringar och intresserade frågor, så pyskologer är väl de sista som begriper sig på AS-folk … ?

I dag hade jag en här (har det varje dag utom helger) och hon ställde många frågor men var snabb på att direkt säga "tror knappast du har Aspergers syndrom för det märks inte på dig" och med den meningen stängde jag in mig själv ännu mer och förklarade det jag skrivit i #0 men då skrattade hon bara. Hon frågade även hur min sambo står ut med mig i och med NP handikappet, något hon var osäker på att fråga först men snäll och blåögd som jag är tillät jag henne fråga och givetvis svarade jag.

Som sagt det är just detta jag är rädd för.

# 9

vilken jubelidiot.. byt ut henne.. OMG!

Nu prata jag med sambon om denna tjej som var här i dag. En tjej som även tvinga mig skaka hand, ställde privata frågor, var dömmande och skratta åt mig. Min sambo sa att hon begick tjänstefel och han kommer ringa teamet i morgon och säga till dem att hon inte är välkommen hit igen.

#8 men usch :(  fy  en sån person borde inte arbeta som boendestöd. har du ngn kontaktperson/samordnare som du kan vända dig till? och berätta om det här? för så ska det inte vara  det ska du inte få stå ut med. det är jätteviktigt att personerna du träffar känns bra för dej. din sambo kanske kan prata med den som har hand om personalen?

#12 Skrev det i #11

# 11  vad bra! hoppas att det blir bättre nu när du slipper henne igen! går det att han kan framföra att du inte vill skaka hand osv så att de som kommer dit vet det? eller känns det kanske bättre att de bara får känna av det?

jag hade 2 boendestödjare från början .. varav den ena var dömande i såväl vad hon sa till mig samt med sitt kropps språk något jag är oehört känslig för.. henne vill jag inte ha hit mer punkt slut.. å sen får dom hitta nån annan om jag nu måste ha två st..

mycket skit får jag / vi ta men någonstans måste man säga ifrån för att ens orka överleva..

har än i dag ångest varje ggr min boendestödjare ska komma ,, tror ej det blir bättre än så här..

kämpa på.. å kram på dig

#14 Det ska nog gå.

#15 Jo och detta är första veckan de varit här så jag vill inte påstå att starten med dem varit positiv för min del. Min sambo sa att han kommer tvinga dem att plocka bort henne från mig så jag slipper gå och bli påmind om denna dag var gång hon är hos oss vilket i det långa loppet inte är så lyckat därav ska hon inte hit mer oavsett om hon ber om ursäkt eller att hennes personalchef pratar med henne, hon ska bara inte hit.

Min sambo är något förbannad på henne. Hon frågade ju även hur pass mycket mitt NPF tär på förhållandet osv så det blev mycket privata frågor som hon inte har med att göra.

Lite synd om henne är det nog eftersom hon precis börjat jobba hos dem vilket hon berätta för mig.

# 16

det är inte synd om henne.kanske då att det e synd om henne för att hon inte vet bättre.

säger bara kämpa på å ge ej upp det vinner du inget på själv.. kram på dig