Jag är precis likadan skjuter upp allt ringer viktiga samtal i sista minuten.

Har julgardiner som egentligen skulle upp till första advent började igår och tröttnade efter 1 längd har tre kvar ingen inspiration alls.

Får emellanåt s.k ADHD ryck då jag är full av energi.Vet ej vad jag har för diagnos as/adhd/add nåt??

Det är precis som att om man inte har någon inspiration så är det sååå svårt att få något gjort, jag menar "normala" människor gör ju saker i alla fall, som om det hade någon inbyggd mekanism som gör att de får saker gjorda ändå. Skulle vilja ha en slags autopilot som satte in när jag är utan inspiration och energi.

Jag får precis som du ADHD ryck (har nog ADD normalt, tror jag) och får en väldig energi och kan hålla på i timmar tills det plötsligt tar slut och då kan ju kanske inte allt vara klart (som städningen eller vad man nu håller på med)

Problemet är att det kryper i kroppen på mej hela tiden och jag vankar av och an och får inget gjort, visst e de hemstk!!!

Känner igen mig i det ni skriver. Krypet och oron i kroppen och ändå aldrig få nåt vetigt gjort. Just nu kan jag bara sitta vid datorn eller glo på tv eller sova. Är rsatlös men får inget gjort. Tänker bara på min andra utredningsdag i morgon och får ångest av det

Här är ännu en med startsträcka på minst tre mil för mycket.

Jag har varit på väg att göra mig i ordning för att gå till jobbet sedan kl 10 men jag sitter fortfarande i pjamas och funderar på att skrutta iväg och jobba i pjamas också. Jag har iaf lyckats göra mat idag men det tog 4 dagar för mig att faktiskt göra en ordentlig maträtt…seg som kola.

Jag borde ha en inneboende som kunde få mig att tänka klart, så fort jag har nån annan hemma är jag upp kl 6 på morgonen och har energi till 1000 men det går i två - tre dagar för då är jag uppe 20 timmar och sen när de åker så sover jag i 20 och är vaken 2 och är i koma resten av tiden. Jag vill flytta och få en motivationskompis.

Nu har jag faktiskt strukit mina gardiner fast guuud så trist och tråkigt det var.Jag ska köpa panelgardiner överallt mycket lättare att stryka och fortare.Det är ju inte så att jag inte vill ha fint men det är ju så tråkigt.Får se om min man hjälper mig upp med dom ikväll då han kan ju vara lika seg han.

Men på min lista är det två viktiga samtal också jag gör alltid listor som jag följer sisådär men då glömmer jag inte i allafall.

(Min man kan ju vara sur på mig för att jag har städat då han kommer hem.För att jag börjat sortera någonstans och det är rörigare än när han stack hemifrån men jag GILLAR att sortera kan inte slänga nåt utan at kolla.)

Jag har faktiskt en syrra som var helt överaktiv när hon var liten och har en dotter med konstaterad grav ADHD som är pedant? på gott och ont.

Känner igen mig supermycket i det du skriver- mitt problem i kubik!  Man kan bli så förbannad på sig själv att man tror man blir galen särskilt när man sitter i en arbetssituation och vet att man MÅSTE göra klart sina uppgifter och det GÅÅÅÅR bara inte. Hjärnan är precis överallt annat än där den ska vara- i jobbet.

Jag jobbade tidigare på ett kontor som grafisk formgivare. Det var ett ganska kreativt jobb och när jag var inspirerad var jag jätteduktig och effektiv. Bara jag fick tänka, skapa och lösa problem var jag grymm på mitt jobb. Dessvärre bestod merparten av mina dagar av ganska enformigt arbete framför datorn, och även om jag verkligen VILLE få det gjort och var totalt vettskrämd över att chefen skulle komma på mig med att maska ( jag är en superambitös person egentligen) så satt jag och slösurfade/la patients/ dagdrömde etc FLERA TIMMAR varje dag. (ibland säkert 90% av dagen trots att jag hade deadlines)  Hur mycket jag än försökte, hur gärna jag än ville kunde jag inte koncentrera mig! Den pirrade rastlöseheten, frustrartionen och ångesten  och dåliga samvetet tog knäcken på mig. Det var ju en konstant psykisk stress.

I mars förra året gick jag in i väggen efter att ångesten och stressen eskalerat ur kontroll under de år jag jobbade där. Skylde på att det var stresset pga av deadlines och så, men ärligt talat var det det lila problemet. den största stressen hade jag de där lååånga, enformiga dagarna då det inte var så bråttom men då jag behövde få saker gjorda ändå.

Nu har jag varit sjukskriven sedan dess och har mått fruktansvärt. hela min kropp har pajjat på grund av stressen. Diagnosen är uttmattningsdeppression, men nu har jag förstått jag jag förmodligen har ADD och att detta är grunden till varför jag blev drabbad.

Antar att det jag vill säga är att jag förstår hur jobbigt det är, och för guds skull ta hand om dig! Om du inte har diagnos och behandling nu, så se till att få hjälp innan det blir ohållbart. Det är så lätt att göra som jag gjorde och bara förminska sina problem med att "jag är bara hopplös/lat och jag måste skärpa mig" men du vet ju att det inte är så lätt, för då hade du ju gjort det för länge sedan. Det är svårt att erskänna att man har problem med koncentration när man så lätt blir anklagad för att vara oengagerad- men det är ett verkligt funtkionshinder och inget man ska tvinga sig själv att stå ut med. Rätt var det är har den där krypande rastlösheten, dåliga samvetet och ångesten gjort dig sjuk på riktigt… Låt det inte gå så långt som jag gjorde. (menar inte att skrämmas nu, men jag önskar bara någon hade sagt så till mig när jag jobbade, och att någon tagit min ångest på allvar i tid…)

Tack för allt stöd, det är så skönt att veta att man inte är ensam om  detta problem. Innan jag hittade denna sajt så kände jag mej som en alien. Har haft för många runt om mej som är några riktiga organiserare och gör det dom har säger att de ska göra, ni vet sånna som har diciplin, hahaha. Vilket betyder att jag har konstant dåligt samvete, även de dagar jag får något gjort, jag menar jag kommer ju aldrig upp till deras standard! Fan vilken kamp det är, varje dag

Problemet är nu att jag har ett företag tillsammans med min  man (som jag faktiskt tror har en släng av ADHD) Vi har varit fler tidigare men de drog sej ur. och just nu så står jag ensam kvar då min man börjat jobba någon annan stans för att vi ska få in lite inkomst (visserligen bra) Men jag står ensam kvar och har ingen att bolla med längre, så just nu känns det för jävligt, och ni vet ju hur det är att sätta igång sig själv,,javisst GOOD LUCK!! Jag är en idéspruta utan dess like och jag har verkligen häftiga idéer och udda lösningar men vem ska sätta igång dessa?? Får kanske se till att skaffa mej ett bollplank

Glömde säga TACK Casiopeia, för att du säger just det om utbrändhet och att det är viktigt att det inte går så långt. Jag känner att jag är påväg in i väggen om jag inte får ordning och struktur, Det är liksom avsaknaden av det som gör att man blir orolig i själen och känner att man famlar.

Jag tycker du ska ta dig en funderare på din arbetssituation i så fall. Ja det är klart att detb är ju supersvårt när man har ett eget företag och ensamt bära stort ansvar- men också just därför. Du är säkert som jag och många andra uppfostrad till att vara "duktig flicka" och inte erkänna sina svagheter utan härda ut när något känns tufft. Ställa upp och ta på sig ansvar och hålla ställningarna utan att klaga.  Att hela tiden jämföra sig med andra högpresterande "duktiga" människor. Det där är en riktig fälla för många!

Så var rädd om dig. Snacka med din man och kolla om ni inte kan lösa det så du får hjälp, eller tillfälligt lägga firman i träda. Och som sagt, sök hjälp om du inte redan gjort det för att kolla upp koncentrationssvårigheter. Bättre att det går lite segt på jobbet nu ett tag än att det helt går åt pipan för att du går in i väggen senare. Det är ju en investering för företaget om du mår bra och fungerar.

Fy vad jag är lik dig Molly. Och att man får dåligt samvete gör ju inte saken bättre.

Min psykolog sa att vi fastnar i något som vi tycker om och ger oss fokus är bara för att hela vår hjärna är vaken då och då mår vi bra.

Ta kontakt med din arbetsterapeut så får du hjälp med struktur i din vardag.

Kram

Tack alla, hoppas snart få en tid för utredning.

Hej

Ny på det här forumet. Är mamma till en son med ADD och Dyskalkyli. Känner igen allt det ni skriver om att komma igång och att få igång startmotorn. Min son har samma besvär.

När jag läser i alla dessa ADHD forum så slår det mig ändå vilka fantastiska människor ni är. Jag inser förstås att ni har det fruktansvärt jobbigt och att samhället inte är anpassat till människor med t.ex ADD/ADHD.

Vad jag menar är att ni "på ett sätt" bejakar livet mer än "vi som inte har diagnos".

Men oavsett vad jag tycker så kvarstår min sons bekymmer och jag vill verkligen kunna hjälpa honom på bästa sätt.

Tack för att ni finns och skriver om era bekymmer och även delger tips och råd till dom som behöver sådana (inkl. jag själv)

Hej och välkommen hit.

#12 Hej Mio och välkommen hit

Gud har tusen projekt igång just nu. Och inget blir klart.

Gissa om jag tycker att det är jobbigt när maken kommer hem och ser att jag typ inte gjort något. Utan tex att sticka hela dagen eller något liknande.

Är det fler här som känner att ni känner så?

Jodå Timmelin, här kommer jag i stort aldrig igång. Det blir datorn eller tv:n eller så sover jag. Jag kommer så långt att jag fyller på med diskmedel och vatten i baljan men sen blir det stående o.s.v. Blir så irriterad på mig själv

..jahaa..ni har varit här också timmelin och aspie ser jag

Jaa-a var ska jag säga nu då…Jag har mycke olika saker på gång nästan jämt,jag sy,målar,läser,ätergår ut mer hundar,träffar vännet,åker o handlar skriver brev(vanlig med papper o penna)Bätrar liv mer grannarosv,osv..Otrolig men bra liv har jag i dag.Jag trivs o njuter.

Ps, har ingen tv o som sakt snar inte "lådan"heller,men livet går vidare allafall..jag har min radio

Iblad blir det så som sista dagarna här nu…nästan hela tiden framför datoren om den fungerar

Inisklo har du centralstimulansia.?

Jag har en förhoppning att min fokusering blir bättre när jag har gått igenom utredning och får typ rithalin eller Concerta.

Ärligt sakt jag vet inte riktigt var jag har.Har just på dagarna blivit som min egen doktor o vet inte om det blir bätre eller sämre om jag presenterar allt till min egen doktor.

Jag har en bunt olika utlåtande som jag har fåt av egen begäran o kan inte tolka allt,men "hem fru"är jag sen några år till baks.

Jag har en fråga till er. Igår hade min son en jättebra dag. Kom upp nästan i tid, tränade, träffade kompisar och var skönt trött på kvällen och somnade vid ce 23 tiden. Sedan idag på morgonen har han inte kommit upp än :-( och´missar första lektionen på morgonen.

Känns nästan som lite varannandag flyt?? Är det någon som känner igen sig i det ?

Om jag nu skulle börja gå in och tjata på honom att gå upp så skulle han bli tvär och säga att det funkar mycket sämre då. Vet inte hur jag ska vara?

Jag hade alltid stora problem med att få upp min dotter och det blev alltid stora bråk pga detta. Vet inte vad man ska göra åt det heller.

Min dotter är vuxen idag och klarar att gå upp bra

Har en son med AS och känner igen problematiken.

Jag skjuter upp  det mesta till sista minuten och det ställer ju till en del, om det är nåt viktigt man ska göra.

Men även annars så har jag också fruktansvärt svårt för att komma igång.

…nå var kan jag säga,som inte har barn..men jag känner igen sånt allafall…hur?

Jag är själv morgon människa…när jag var tonåren o ville som "alla"andra traaaaaaaaaa,mig i sängen någongån så där iblan osv(hadde egen väckarklockan)Om jag kom inte nere från andra våning kunde pappa komma upp o på minna mig att:

OM DIN KLOCKA INTE RINGER DÅ VET DU,ATT DET FINNS 2 KLOCKOR DÄR NERE, SOM RINGER ALLAFAL..murr-murr-murridag för det…eller rättare sagt..tidigare..nån år sen.Då hadde jag jätte svårt, att förstå "alla"som ville sova bort sin morgon timmana.

#1 haha, ADHD-ryck!!!  HAHA Det låter som jag det. Hihih, Jag kan få riktiga ryck ibland, som typ städryck.. Det innebär att jag städar HELA rummet helt perfekt utan uppehåll.. Tvättar till och med golven då

Fast.. Det händer kanske högst 1 gång per termin. Hihi.

Här får jag tjata ihjäl mig nästan i mellan bara för att sonen ska ta på sig ett par byxor Ja är nog en tjatig mamma i mellan men vet inte annars hur jag ska få han att ta på sig dessa. Ibland tar jag tom. fram dem för annars vet jag inte vad han tar på sig. Han kan gå ut mitt i vintern i sommarskor om man inte har ett öga på han.

Någon som vet ett knep hur man ska få han att tänka till?? Skriv det gärna i så fall. bra bara om jag kan få lite tips på hur jag ska gå tillväga för att hjälpa sonen och inte vara en "tjatig" mamma konstant.

#26 Kan det hjälpa att kanske skriva ett schema? Där det står vad han ska göra på morgonen? :)

Jag kan inte annat an halla med om den tre mil for langa startstrackan. Har skjutit upp att ringa och avbestalla mitt mobila bredband i 7 manader nu bara for att jag inte orkar halla pa och debatera med nagon jobbig manniska pa andra sidan luren.

å vad jag känner igen mej i detta! (har ingen diagnos dock, men har så smått börjat fundera på ad(h)d…)

Känner igen det där men skulle ngn domdera mig gör det gör det och det NU då skulle jag nog formligen total explodera.. Även om man skulle behöva de där puscharna..