lyssna .ta in. svara- socialt inkompetent
är som att de sociala "kugghjulen" inte funkar för mig…
Ena problemet är samtal där inget går in, alt att jag har fullt upp med att tänka ut ett svar att jag inte hinner lyssna på vad jag ska svara på…
eller så är det för långa samtal så jag inte "orkar" lyssna (inte med flit)färdigt alt tänker på annat.
Ena grejen är känslor, kom på mig själv att varken skratta eller gråta… vilket jag då blir känslokall och tråkig utan humor i andras ögon(tror jag).
Har kommit på att det nog är pga att jag vill ha kontroll över läget, och infinner sig nåt av de lägena så har jag tappat kontrollen….av okontrollerbart skratt alt. hysterisk gråt!!!
Jag kör något rakt stelt mellanting… och är riktigt tråkigt sällskap, skämt fattar jag heller inte… aaaa varför ska det vara så svårt att leva???
vågar inte heller dricka alkohol pga det och iof stor ångest(vilket i oförsig inte är någon förlust, känt att det kan bli ett sug på sikt)
Då blev det ett till snurrigt inlägg…
Ps: Kan nån av er tänka på INGENTING???
nej det kan jag inte.. kan ej tänka på ingenting..det e alltid fullt ös.. även när jag ej kan vill eller orkar.. en form av misshandel tycker jag.. kram
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
![[Tassy]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag stämmer in väldigt bra på din beskrivning! Jag har Aspergers syndrom och eventuellt ADHD, inväntar kompletterande utredning.
Ibland kan jag bli sittandes och tänker då på ingenting alls, jag liksom stannar till och fastnar i min egen lilla värld. Annars har jag alltid något i skallen att tänka på, oftast alldeles för många saker samtidigt.
jag säger ofta..
-- VA?!…ääähhh..
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
#2 Jag är precis som du, Tassy. Och på trådskaparens fråga om jag kan tänka på "ingenting", så är mitt svar: ja! jag kan koppla bort tankeförmågan helt och alldeles; och aldrig framstår den yttre världen så klar och förklarad som då…! Min ensamhet, den som jag har behov av, den söker jag mest för den sakens skull ju.
Men precis som Tassy så är min kognition mestadels full av inspirerande tankar - ibland även "onda", "negativa" tankar givetvis - men har man tillförsikt i "tomheten", så kan man oftast neutralisera de negativa tankarna rättså bra - och leda över dem till just "det tomma rummet". Och där, där försvinner de, diffunderar liksom bort.
Det som du beskriver, Tassy, att man rätt som det är befinner sig liksom "nollstäld" - sådan är jag liksom du, och var kanske ännu mera som barn - kan möjligen vara ett utslag av epilepsi - i en mild variant. Nyligen har jag testat mig för det, men man fann inget som skulle tala för att jag är epileptiker. Men kanske andra kan vara det…?
o detta känner jag igen
att man tror att man vet vad människor ska säga så man fyller i meningar innan dom har sagt det ( brukar ske på möten)
och måste också säga va flera gånger bara för att koncentrationen inte finns
eller det värsta är när jag tex suttit på skolmöte och folk har varit upprörda och avbrutit mig och jag har sagt till dom att man inte ska avbryta men då jag själv råkat göra det hihi
men det är positivt med folk som jag, som sitter i en föreläsningssal eller på ett föräldramöte och vågar fråga om allt
många vågar ju inte men säger till mig att det jag säger är bra och tom föreläsarna brukar säga att jag har bra frågar :)
Starta ny diskussion