Jag kan väl komma på mig med att göra vissa stereotypa rörelser i olika sammanhang, men känner mig ändå rätt behärskad i jämförelse med många andra människor som jag kan iaktta. Så därför blir mitt svar till dig, att eftersom jag själv är aspergare, och visserligen gör vissa stereotypa rörelser, men ändå inte tillnärmelsevis mer än många neurotypiker, så tycker jag mig inte alls se ett sådant samband.

Däremot är vi aspergare ju kända för att röra oss stereotypiskt, vilket jag nog kan hålla med om, men som är en helt annan sak än den, du här tog upp.

ja, jag e väll en udda figur en gång satt jag sådär i ett musikrum på ungdomsfritids å då såg alla elever som slutade å då ställde dom sig å titta på mig genom fönstret massor var det inge kul alls den gången

Men jag tycker ändå inte att du ska ta åt dej negativt. Det finns en hel hoper med människor som är s.k. kroppsligt intelligenta. Detta innebär bland annat att de/ni har ett stort behov av att röra sig på olika sätt. Bejaka denna goda egenskap hos dig själv tycker jag - och gör något konstruktivt utav det!

ja, det hoppas jag, bara ingen tkr jag e konstig på ett familjehem försökte dom träna bort det här genom att bara låta mig få lyssna på musik en timme om dan:(:( fast jag vet inte hur jag skulle bli konstruktiv med detta fast det kanske ni kan komma med nått tips om:):)

Det kanske du bara själv kan komma på, med lite fantasi… Försök att utvidga din rörelserepertoar, till att börja med?

kinetetisk taktil personlighet välkommen i gänget, här är en till!

Oho! Jag är en sån som har minimalt med kroppspråk. Enligt mina utredare iaf, för det är inget jag tänkt på själv. Tycker dock det är jobbigt att se på personer som vevar med armarna hit och dit, kanske för att jag tvingas koncentrera mig så på annat än på vad de säger. ;) Och jag imiterar inte heller då jag har svårt att se sammanbandet i kroppsspråk och tal, och jag tittar ju inte heller alltid på personen som pratar så jag ser ju inte vad denne gör.

Nej kroppspråk har inte jag heller, men fladdrar med händer och sånt gör jag ofta: pillrar i håret, plockar med saker, formar mönster etc. Men samband med koversationer, hmm… nopp.

Länkar till en annan tråd som jag startade för ett tag sedan om just detta ämne. Och ja, jag har stereotypa manér för mig.

Annan tråd på BF iFokus

Aha, det är det man menar. Ja det har jag definitivt.

Jag vrider på händerna, pillar med min ring/fingrar när jag samtalar med folk. Speciellt om jag är nervös eller känner mig obekväm. Jag vickar på foten när jag blir nervös också. Men det är inte understimulation dock, som man kan ha vid ADHD (sambon sitter och hoppar och skakar på benen jämt, för han KAN inte sitta still.) Utan det är mer lugnande.