ja

Är det inte just ofta precis så?  Har upplevt det på nära håll

allafall både från  utredda och outredda personen som oftast har tilläggs

handikapp med av olika slag..men jag undrar hur mycket medicinerna  hjälper och tar bort detta? Man funkar ju i lag

mycket lungnare tror jag vad jag förstår  men  jag upplever

också att många med mediciner ändå är ganska så "stirriga"

och kan bli agressiva ändå…Vill veta mer!

#2 Vill bara ge dig ett tips om att du inte behöver trycka på "retur" varje gång du ser att raden börjar ta slut. Det sköter datorerna om helt automatiskt!

#0 brunett. Jag kan inte svara för er ADHD:ar, men vet att jag som aspergare kan känna mig trängd i vissa lägen och då svara med agressivitet. Men säg den varelse - människa såväl som djur - som inte kan det!

Tack för era svar.

Man bör kunna lämna saker åt sidan när det hänt men jag fortsätter vara upprörd över grejer som händer ibland.

Misstänker själv att det har med det att göra.

Önskar er en trevlig kväll

#4 Aha! Tror jag förstår hur du menar. Ja, det är min bestämda teori också, att ADHD/ADD:are kan bli ovanligt upprörda över andra människors beteenden - på ett sätt som bara de kan möjligen. Det skulle kunna vara ett omisskännligt ADHD/ADD-signum.

Beteendet passar väl in i den övriga syndrombilden, att nämnda bokstavsmänniskor i grunden är ganska så sociala varelser - välvilliga, utan något som helst ont uppsåt - och så blir de kränkta, med all rätt förmodligen, och upprörs givetvis!

Läste någonstans att personer med NPF egentligen reagerar helt adekvat men att det går fort och ofta blir för starkt. Det har väl antagligen med bristande impulskontroll att göra. Sen blir man kanske mer överrumplad av saker också? Så upplever jag det iaf.

#6 Jag tror det är så som du beskriver. Möjligen skulle det kunna fungera lite annorlunda med AS:are.

Japp det tycker jag, även om man med åren är sig att hantera det lite bättre.

Jag har ADHD och sambon skall utredas för ADD. Vi har ett väldigt bra förhålland men vi kan vara väldigt känsliga och det är inte kul när båda har en dålig dag och är superkänsliga för minsta lilla minikritik och vi reagerar med att bli arga på varandra. Men samtidigt har vi en större förståelse för varandras problem för vi vet hur det känns.

#7 Tror som du. Men att aspergare utifrån sig själva reagerar helt adekvat. Bara det att vi aspergare har lite speciella utgångspunkter för våra reaktioner. Och dessa kan vara nog så svåra för utomstående att förstå. Slutsatsen man bör dra av det är att vi aspergare i viss mån tolkar den så kallade verkligheten annorlunda än vanliga människor. Detta skulle möjligen kunna betecknas som sinnessjukt. Men jag skulle inte vilja använda den klassificeringen. För gjorde man det, vore alla varelser - hund som katt etc. - sinnessjuka, bara för att de tolkar annorlunda än vad "nt" gör. Och det håller inte i ett vidare perspektiv än utifrån nt:s egen horisont.

Håller med dig Varulv. Tror jag använde termen NPF lite slarvigt där. Det var nog egentligen personer med ADHD jag menade i mitt förra inlägg.

Tror det kan vara skillnad mellan ADHD och ADD här. Nu för tiden delar man ju gärna in ADHD i tre underdiagnoser:

1. ADHD med huvudsaklig uppmärksamhetstöring (ADD)

2. ADHD med huvudsaklig hyperaktivitet

3. ADHD med båfe uppmärksamhetsstörning och hyperaktivitet

Som jag fattat det så hänger impulskontroll och hyperaktivitet ihop, så de som har de två sista varianterna har väl lättare att bli utåtaggerande, medan de som har den första varianten, den som man brukar kalla ADD är mer inåtaggerande och har lättare att kontrollera sina impulser.

Gemensamt för alla ADHD-typer är väl att man är rätt känslig, att man lätt blir upprörd, ledsen eller överreagerar. ADHD-folk verkar ju dessutom vara väldigt empatiska i den meningen att de lätt läser av och snappar upp andras känslor, vilket rimmligtvis gör att de lättare upplever om någon är elak eller hotfull, och lättare blir sårad.

Barn med ADHD (och få tänker jag mest på variant 2-3) får ju lätt aggresiva utbrott, men de som har  variant 1, ADD ofta är rätt lugna, tystlåtna och "snälla" men oftare är depprimerade eftersom de riktar känslorna innåt istället för utåt.

Själv har jag ADD och jag har aldrig varit aggresiv av mig, varken som barn eller vuxen. Enligt min utredning så har jag normal impulsivitet, och är mer hypo än hyper. Däremot är jag väldigt känslig och blir lätt sårad, får lätt för mig att folk är taskigare än de menar, och reagera med att bli väldigt ledsen. Jag har svårt att hålla tårarna borta om jag upplever att jag blivit kränkt.  När jag är arg så märks det på att jag blr tyst, sammanbiten och tårögd, men jag tar ingen konfrontation.

Däremot har det vid ett fåttal tillfällen i mitt liv hänt att jag faktiskt blivit hotat på allvar, och varit i en riktig krissituation - och då har jag tappat kontrollen helt och blivit väldigt aggresiv!  Förvånar mig själv, för jag tänker inte alls då, utan blir som ett rytande lejon och gör allt för att försvara mig, handlar helt på instinkt utan att tänka. Det är dock extrema tillfällen som kanske hänt 2-4 gånger totalt. Är rätt glad att jag har den förmågan, tror det är en bra överlevnadsinstinkt :)