Hur gammal är du? Är du myndig så får du bestämma själv! Tror det räcker med 15 inom vården dessutom.

mjo det är jag ju men dom vill ju vara grundliga och så.. vad ska man säga då? :(

jag sa att dom får träffa mina föräldrar utan mig.och det gick bra.så jag slapp det du nu fasar inför.

lycka till

För min del gick det bra utan mina föräldrar. Jag sa som det var att jag tror att de kommer att ge en felaktig bild i rädsla för att det kommer att få dem att framstå i dålig dager (vilket vilken info som helst om min barndom säkert skulle göra).

Kommer du ihåg mycket från barndomen? Om du var glömsk, stökig, kritikkänslig, klumpig, inte förstod instruktioner, etc? Allt sånt kan hjälpa utredningen istället för föräldrarna.

I min utredning ska dom bara intervjua min mamma.

De intervjuade min mamma över telefon. Det behvs oftast för utredningen en intervju där en mära anhörig kan stryka hur man var som barn. Personen får svara på frågor ur ett frågeformulär.

När dom utredde mig så var jag där själv. Min mamma pratade dom med vid något annat tillfälle. Hemma hos henne pga avstånd och min mammas artros i knät. INte så långt avstånd. Uppsala-Stockholm.

mjo alltså jag bodde hos morsan när jag va liten och var bara hos farsan ibland men grejen är att det va som ingen som hade koll på mig för dom va upptagna med syrran som tog mycket tid så jag va mest själv och så.. och liksom farsan har jag ju kontakt med men bara ibland och mest telefon ändå.

tror inte han kan ge en bra bild iaf, morsan kanske men känns som att dom typ kommer säga jo han var lugn för dom inte hade koll på mig typ.

dom nämnde att kanske prata med lärare och sånt också och det är väl bättre kanske med tanke på att jag sprang från lektionerna ganska ofta och så.. men jag vet inte..