nää.. jag vet ingenting om detta… funderar dock till å från på detta.. i sverige har jag ADHD men hur / vad skulle jag ha om jag bodde i nått annat land ? vi har släkt i spaninen å dom ggr vi vart där dock när jag var mindre så kommer jag i håg hur irreterade alla svenska vuxna var över deras mentalitet… öppnar affärerna lite som dom vill.. har siesta osv..

fast mest nyfiken är jag ändå på hur det ser ut och funkar i våra grannländer…

Nu kan jag bara svara hur det är på Åland.

Jag anser att psykiatrin är mycket god och personalen trevliga och kunniga. Dom tar sig tid att lyssna på en även om det är via mejlkontakt. Stort plus.

Man blir tagen på allvar om hur man mår och jag tror att Grelsby (akutpsykiatrisk hus eller vad det nu heter, kommer inte på namnet) är bra men jag kan inte säga något om det för jag har aldrig varit dit. Men har ringt en gång.

Man behöver inte vänta en helsikes massa månader för att få hjälp utan det kan ta någon vecka eller så. Det går snabbt med andra ord. Har hört med dom på BUP om äldsta tjejen och dom är lika goa där som på VUP.

Vill man göra medicinska beslut så står dom bakom en och hjälper med ett schema osv.

Försäkringskassan är inte lika hård som i Sverige och man får godkända sjukintyg och utbetalningar. Dock så får man bara 300 "svarta" dagar sjukpenning efter det kan man få möjlighet till rehabpengar eller sjukpension. Jag börjar närma mitt 300-streck nu så vi får se var VUP och läkare säger om min framtid. Kanske en tillfällig sjukpension.

Har i UK ses ADHD som en "barnsjukdom" som i princip inte existerar hos vuxna, och det ar svart att fa folk inom varden att forsta att jag inte bara ar lite virrig och har lite angest och att det bara ar att ta lite anti-depp sa ar allt bra igen. Ringde for ett litet tag sedan och remitterade mig sjalv till en samtalskontakt efter flera misslyckade forsok genom lakaren, och nar jag beskrev mina problem over telefon sa var tjejen ratt oforstaende. Att jag hade problem med impulskontroll verkade hon tycka var skitlojligt av mig att saga, och sa att hon skulle skicka vidare mig p.g.a min angest, depression och laga sjalvkansla. Trots att jag verkligen forsokte lagga vikt pa att angesten, depressionen och den laga sjalvkanslan kommer ifran att ha sa svart att klara av mitt liv i ovrigt. Jag har kampat sa lange och trott att jag kan fa ratsida pa det, men det gar bara inte, och nu har jag gett upp och ber om hjalp med det.

Men jag hoppas pa att bemotandet hos nagon som faktiskt ar utbildad ska forsta battre, och kanske inse att mina problem inte gar att "bota" med lite anti-depp och att skriva ner tre bra saker om mig i en bok dagligen. Det sitter liksom djupare an sa.

I ovrigt vet jag inte riktigt hur det fungerar med allt.. Tidigare kontak har som sagt fallit platt.

en fråga bara. är dom mer öppna för alternativa terapiformen inom psykiatri i england och åland. tex hypnos behandling  djup avslappning mm

Det vet jag faktiskt inte om det finns. Men KBT har dom.

#4 Ingen aning har heller.. Dock sa verkar det mesta ratt "stelt" av vad jag hort fran min van som har lang erfarenhet av psykvarden. Det verkar, vad jag forstar, vara medicinering, sen samtalsterapi, som sedan gar over till KBT, och om det inte fungerar far man traffa en psykiatriker och vidare darifran sa handlar det om "tyngre" medicinering eller inlaggning. Har inte hort eller sett nagot om nagot annat an KBT heller..