Jag känner igen det där mer än väl!

Jag medicinerar i dagsläget och kan säga att medicinen underlättar mkt i min tillvaro (koncentrationsproblemen är ett minne blott, impulsiviteten liksom rastlösheten har minskat och jag har lättare med igångsättning). Jag har på så vis större kontroll över mig själv nu än vad jag hade utan medicinen. Därav kan det vara värt att testa, eftersom det är väldigt individuellt hur den slår. (Kan tillägga att även jag är riktigt smal naturligt och får kämpa för att hålla vikten uppe.)

Sure, medicinen gör att det är svårare för mig att äta, det skall jag inte sticka under stol med. Jag blir mätt tidigare och får anstränga mig med att få i mig maten. Jag har dock sett till att lösa detta genom att ta medicinen efter frukosten och att alltid lägga upp en normal portion på tallriken. Klarar jag inte av att äta upp allting på en gång, väntar jag en stund och äter upp resten lite senare. Det har fungerat bra.

För min del, har medicinen gjort underverk. Men en stor del av problematiken kvarstår - såsom oförmågan att organisera tillvaron. Vissa aspekter har t o m försämrats: Jag har t ex lättare för att hyperfokusera nu när jag medicinerar och kan därför helt och hållet gå upp i en aktivitet och glömma både tid och rum. Jag förmodar därför att jag skulle kunna bli hjälp med diverse kognitiva hjälpmedel.

Vill inte din kontakt inom öppenpsyk ge dig en tid med en arbetsterapeut, skulle jag därför råda dig till att söka rätt på en sådan på egen hand.

Ngt jag har lärt mig under den här jobbiga processen är nämligen att: om en kontakt agerar bromskloss, skall du inte nöja dig med det utan söka dig vidare. Det är din rättighet, så ta tillvara på den. Du har troligtvis bättre koll på dina behov än vad de har.

Finns det ingen sajt liknande denna (Vårdguiden) för din kommun? Isf, borde du kunna använda dig av den för att söka rätt på arbetsterapeuter och sedan sätta dig ner och ringa runt till dem för att se om ngn kan erbjuda dig kognitiva hjälpmedel. Med en diagnos på pappret, har du rätt att söka dig utanför din vanliga mottagning.

#1 Tack för dina råd Fiction! Det är såna där vardagstips jag behöver.

Jag har försökt hitta nåt liknande Vårdguiden, men i den här småhålan finns inte mycket annat utbud än vårdcentralen ifråga om psykvård. Här finns en privat vårdcentral, jag får se vad de kan erbjuda om landstingsvården krånglar för mycket. Jag kan ju säga att jag har dåligt rykte (lindrigt uttryckt) på psykmottagningen, efter att ha anmält dem till HSAN (Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd), och fått rätt! Jag har även låtit Robban Aschberg och TV3 jaga psyk i Linköping, jag fick även den gången rätt! De kommer visst ihåg det där, jag blev tillsagd att "denna gången får du acceptera den vård vi kan erbjuda!" Jag tror banne mig att ADHD-egenskaperna har gett mig den envishet och förmåga att vara konstruktiv som jag behöver för att kunna hantera just min ADHD! Fattar du hur jag menar? Min svaghet är även min styrka!

Nåja, än ska jag inte måla f-n på väggen och förutsätta att det går illa. Att jag har blivit illa bemött tidigare är ingen garanti för att det går dåligt nu! Jag skriver mer på måndag efter besöket om hur det gick!

#2 Man kan ju tycka att de - med tanke på att du tidigare har anmält dem - borde sköta sig extra noga denna gång. Annars vet de ju vad som väntar. 

"medicin har mycket god effekt, man blir oftast helt frisk av den!"

Men, åh vad är det för klåpare du hittade där?

För det första är det som bekant ingen sjukdom och inget man blir "frisk" från. Sen är det ju ingen mirakel medicin. Visst man kan ha väldigt god hjälp av den men det löser självklart inte allt.

Jag vet inte hur du skall kunna få psykatrikern att förstå, men en del psykiatriker är totalt aningslösa när det kommer till NPF.

Du skulle behöva få kontakt med någon som är insatt i din problematik.

Du får hålla ett öga på din vikt, om du har svårt att få i dig mat kan du ju försöka hitta mat som innehåller mycket energi så att du inte behöver få i dig så mycket för att inte vikten skall rasa helt?

Jag lovade ju skriva hur mitt läkarbesök gick!

Det var en sååå tillmötesgående och sympatisk läkare, som frågade lite och gjorde en allmän undersökning med blodtryck, mått & vikt och sånt. Lite kul när jag skulle mätas, och han sa "Du är 185 cm!" Jag protesterade, för jag har hela mitt vuxna liv varit 178-179.  "Jaha, då mäter vi om igen, fast utan klackstövlar!" Då var jag 178 som jag brukar…

Nå, jag fick ingen medicin idag, jag väntar fortf. på EKG, blod- och leverstatus innan den sätts in. Så ska jag kallas till arbetsterapeuten, som det tidigare lät som om jag inte skulle få!

Så idag är jag glad igen! Jag mår ju ganska bra när jag har lugn och ro runt mig!

Reagerade också på: _"medicin har mycket god effekt, man blir oftast helt frisk av den!"

Jag fick också medicin från början och min läkare ansåg att jag inte behövde mer, 3 månader därpå låg jag inne på akuten (nämner inte varför_). Samma dag skickades jag till akutpsyk och direkt ringde dem upp min läkare och avsa honom min vård kring mina problem. Akutpsyk var inte glada på honom för hade han skickat mig till dem direkt hade det som hände aldrig skett. I dag får han inte ha hand om min NPF problematik eftersom han gjorde fel från början, ett fel som kunde ha slutat riktigt illa.

Min rekommendation till dig är att, om du vill ha mer hjälp än bara medicin så se till att trycka på dem och få den hjälpen innan det kan vara för sent. Det är inte heller säkert att man med medicin blir bättre, man kan bli som jag blev betydligt sämre av dem också.

#5 Det där låter ju tipptopp! Skönt att de lyssnade på dig till slut. Lycka till nu!

#6 Nu gick det ju som väl var lite bättre än jag hoppades, så jag tror det ska ordna sig. Tack för att du varnar mig för att medicin inte är den enda saliggörande lösningen.

#7 Tack Fiction! Nu tror jag att det kommer att bli bra!

#8 Gr8! *kram*