åh, har du hamnat i det där matträsket

Är det ångest inblandad också? Ger maten dig minsta lilla obehag/negativa tankar så sök hjälp omedelbart är mitt råd. Även om vården försöker vifta bort dig så stå på dig. Ätstörningsträsket är ett helvete jag inte ens önskar mina värsta fiender!

Det viktigaste är att prata om det, så ta och berätta för din man så snart du kan, medna orken fortfarande finns där.

#1 Så fort jag tänker att jag måste göra mat eller fixa frukost så glider jag in i en depression. Min frukost består bara av två glas saft, min middag någon grönsak eller pyte lite flingor.

Jag hade anorexia som yngre och såg då ut som en gärdsgårds stolpe. Just nu efter att fått upp muskler och kroppsfettet är jag påväg dit igen (långt kvar till tippvikten men ändå).

Har gått ner 2 kg på dessa tre dagar.

Har pratat med min kontaktperson om ätstörningar men hon ansåg att jag inte har det utan att det bara beror på min autism.

Ätstörningar och matproblematik till följd av autismspektrumstörningar är väldigt lika varandra, vilket gör att det är extra viktigt att hålla isär dom.

Om vi ser till rena fakta om bägge typerna av problematik så tror jag med största sannorlikhet att din kontaktperson har fel.

autismspektumstörnings-problematiken kan bland annat yttra sig som:

• Problem med vissa färger och former i maten. Till exempel röda tomater vållar problem för många på grund av sin illröda färg och sin runda form.

• Konsistens kan också vara problematiskt, vissa har svårt för till exempel gröt eller hårda vassa majschips.

• Sen kan vi ta ett exempel till: blandad mat. Många vill äta var sak för sig, vilket gör att kanske lasagne ogillas.

• En annan sak som är viktig är fasta rutiner vid maten, saknas sådana blir det lätt att man helt enkelt struntar i att äta.

Ätstörningsproblematik Är lite annorlunda, Det kan vara till exempel:

• Rädlsa för att maten skall göra dig tjock

• Maten känns ohälsosam

• Större delen av dygnet går åt till att tänka på mat.

• Man kan bli fixerad av fettprocent och kalorier.

• Maten genererar så svår ångest att man hellre svälter eller tar till drastiska metoder för att göra sig av med det man har ätit

• Rädslan över att tappa kontrollen kan driva den drabbade till att träna mycket hårt och intensivt trots att kroppen säger ifrån

• Ibland kan det vara så illa att man med flit gör allt för att kroppen ska säga ifrån

• Tankar på mat och vikt leder till depressioner och ångestattacker.

Beroende på vilken problematikgrupp du tillhör så finns det olika sätt att söka hjälp på.

• Om problematiken beror på din autism så ska din kontaktperson kunna hjälpa dig med planering och att finna maträtter som passar och dessutom hjälpa dig att få in rutiner eller se till att du får ytterligare stöd. Boendestöd som hjälper till med maten kanske kan vara något? (Jag tror det var du som hade det jobbigt med boendestödet som inte fungerade? Tyvärr vet jag inte hur man går vidare i den problematiken då jag inte är kunnig inom det)

• Om dina besvär beror på ätstörningar så behöver du kanske vända dig till psykiatrin (gärna till någon som är kunnig på autism, kan dock vara svårt). Då är det viktigt att få en samtalskontakt som kan vägleda dig igenom detta och hjälpa dig vidare.

Jag hoppas att mitt inlägg är till någon hjälp

#3 Tack.

Vad min kontaktperson berättat så ska jag få en till kontaktperson som i sin tur utför hembesök frekvent och en som är mer kunnig inom autism än min ordinarie.

Ska ta upp det du skrivit med min kontaktperson nästa vecka när jag träffar henne. Och du har så rätt när det gäller boendestödet.

Jag håller tummarna för dig.

Jag hoppas verkligen att du får rätt hjälp och stöd i detta innan det hinner gå för långt, det blir så onödigt jobbigt och kämpigt

#5 Hoppas jag med. Jag har haft det nog så kämpigt hela livet att jag ibland misstror mig till att överhuvudtaget orka längre. Finns de gånger man gett upp och "hoppats på annat" så att säga, tyvärr.

Har varit i den sitsen jag med man får ta tillvara på dom små glimtarna när det är som jobbigast.

en viktig sak som jag vill lägga till dom  andra bra råden du har fått är att försöka att prata med dina närmsta och speciellt din man är det omöjligt att prata om det så skriv ett bra mail smsa eller ta det på telefon

en sak som jag försöker att tänka på när det gäller maten är att aldrig ge upp helt att åtminstone äta 1 macka varje dag så man försöker och får i sig lite energi i alla fall

slutligen försök att inte ge upp kämpa lite till försök att tänka imorgon är det faktiskt en ny dag det kanske blir bättre om jag ger upp nu så får jag ju aldrig veta det