För min del stämmer det inte. Jag har aldrig rört alkohol i mitt liv och kommer då aldrig börja.

Jag dricker gärna vin till kvällsmaten men aldrig mer än ett eller två glas. Jag vet nogsamt mina gränser, och har aldrig tyckt om att vara nämnvärt berusad. Givetvis har detta inträffat vid enstaka tillfällen. Men på det stora hela anser jag mig vara en "måttlighetskonsument" och framför allt en jämn sådan. Lite lite granna alkohol har en vitaliserande effekt på mig, och jag försöker få det att stanna därvid. "Festdrickande" har aldrig varit min grej. Mera då - i sociala sammanhang - "att dela en flaska vin" med någon (med något gott att äta till), det kan innebära stor stimulans för mig.

Nä jag har nog druckit men det är ingen höjdare. Högst två handfulla gånger har jag blivit full. Tycker inte om alkohol. Blä. Har däremot självmedicinerat med godis.

Ja, jag har självmedicinerat med alkohol sen tidiga tonåren. Har lugnat ner mig betydligt efter jag fått diganos och hjälp

Nej, det stämmer absolut inte för mig. Jag är paniskt livrädd för berusning/fulla/påverkade människor. Jag smuttar på nån liten drink/alkoläsk som inte smakar sprit nån enstaka gång.

Jag har lärt mig mina svaga sidor, och dricker oftast inte för mycket. Mitt alkoholbeteende är väl snarast så att jag "smittas" av alla andra. Dvs. är det en fest där alla dricker ett par tre glas, så gör jag det med, men finns det hur mycket alkohol som helst, och alla förväntas "supa skallen i småbitar", så är jag en i gänget och tänker mig inte för…

Men självmedicinerat med alkohol, dvs druckit för ofta eller för mycket i ensamhet, har jag inte gjort.

Jag har lärt mig mina svaga sidor, och dricker oftast inte för mycket. Mitt alkoholbeteende är väl snarast så att jag "smittas" av alla andra. Dvs. är det en fest där alla dricker ett par tre glas, så gör jag det med, men finns det hur mycket alkohol som helst, och alla förväntas "supa skallen i småbitar", så är jag en i gänget och tänker mig inte för…

Men självmedicinerat med alkohol, dvs druckit för ofta eller för mycket i ensamhet, har jag inte gjort.

Har inga problem med folk som dricker.. men jag tappar kontrollen med alkohol. (Kontrollbehov) Det hatar jag.. därför dricker jag inte längre.. inte ens liiite i sällskap med vänner.

tyvärr har jag använt både alkohol och droger …

hade då ingen aning om mina funktionshinder..

med medicin har jag inget behov av att dricka.men om jag hamnar på fest dricker jag.försöker då att dricka med måtta.går oftast väldigt väldigt dåligt.så jag undviker det in i det längsta.

har förstått att jag självmedicinerar mig med mat.å har så gjort hela mitt liv.och gör så än i dag.

men jag är medveten om det nu i alla fall.

har tyvärr fastnat i nikotinträsket oxå.försöker sluta i omgångar.ej lyckats ännu.men röker mindre i dag än förr.

jag upplever att antingen självmedicinerar man omedvetet för man ej vet om tex sitt funktionshinder såsom jag.. eller så vet man om att man gör det och kan inte sluta eftersom man "mår så bra" just då.och jag upplever oxå att det mycket är antingen eller hos många med funtionshinder.antingen dricker man mycket eller så ingenting alls.

Jag är duktig på att dricka för mycket, inte så ofta, men dricker jag blir det för mycket. Dricker nog för att klara av att vara social, för att slippa få ångest och gå hem efter en timma. För att slippa tänka hela tiden på allt fel jag gör och säger, slippa social ångest helt enkelt.

Lite väl många gånger vaknat dagen efter utan att minnas nåt från kvällen innan och sedan ligga i sängen och vara bakfull en hel dag.

Inte värt det, ger ändå massa ångest.

Inte druckit sedan nyår, känns riktigt skönt. Dock så undviker jag allt vad fester heter istället.. Och det skapar också problem.

Men numera dricker jag inte alls alltså.

www.annawingren.com

adhd,missbruk,info m.m

För min del stämmer det inte. Jag dricker oerhört sällan och har alltid gjort det, men när jag väl dricker har jag tyvärr en tendens att bli liiiite för full. Det beror dock främst på att jag inte tål så stora mängder, då jag är smal. Håller jag jämn takt med mina vänner, kan jag räkna med att det inte går så bra. :/ Försöker att varva med vattenglas lite då och då, men det är inte alltid jag kommer ihåg det.

Jag har aldrig självmedicinerat med alkohol, även om jag försökte någon gång när jag var yngre och mådde riktigt dåligt- som tur var så fungerar det inte på mig- jag mår bara sämre.

Jag gillar inte heller att vara full, lite "varm om kinderna" är trevligt, men jag vill inte tappa den lilla kontroll jag har.

Jag dricker endast för att jag tycker det är gott, enbart i sociala sammanhang, och bara sådant som jag njuter av att dricka. Jag slutar när jag känner mig för berusad, även om man ibland inte märker det för än det är lite för sent.  medvetet supande har jag aldrig förstått mig på, även om man hängde med folk som festade på det viset när man var yngre- tack och lov att de flesta av mina vänner vuxit ifrån det nu!

jag vet inte om det räknas som problem än, men är kanske på gränsen men jag mår riktigt bra av det för allt blir så dimmigt och mindre jobbigt och mer ok att göra konstiga saker.

Jag är nykter alkoholist, har även testat annat. Klockren självmedicinering, även om jag ej vistte det då. Har ADHD.

Ingen diagnos satt, men jag och alkohol ar sallan en bra kombination. Dricker for att bli social, klara angesten over att behova vara bland folk och vara "normal". Dricker snabbt i borjan for att komma over troskeln sa snabbt som mojligt, vilket slar bakut sen nar kroppen "kommer ikapp" med mitt alkoholintag. For nar jag ar sa dar lagomt full sa har jag liksom redan hallt i mig en flaska vin till "for senare".

Ibland blir jag bara for full (som nar jag blev buren hem fran baren efter att ha hallt i mig 14 jager-bombs pa raken for att bli full och alla slog till samtidigt i huvudet), ibland gor jag bara dumma saker (som att springa naken genom stan), men ar jag upprord, stressad, full av angest eller ledsen sa slar det i 99 fall av 100 bakut och jag brakar, slass, grinar och ger total utlopp for alla mina kanslor. Sjalvkontrollen finns inte. Tyvarr ar det ju inte alltid jag ar medveten om att jag kanske inte ar helt 100, eller sa kanner jag att "ett glas vin skadar val inte", eller sa hander det saker under kvallens gang som paverkar hur jag mar. Da blir det inte sa roligt..

Med okad angest nu sa overvager jag att bli nykterist tills dess att jag mar battre. Dock vet jag inte hur det ska ga riktigt, da jag inte vill sluta ga pa fest da det ar den enda tiden jag traffar folk, och inte "kan" saga nej nar det bjuds eller jag kanner pressen.

Alkohol gör mej lugn, får mej att slappna av. Dricker kanske 1-3 ggr i månaden.

Bara vin, eller cider. Starksprit ger mej totala blackouter!