Kom på att jag glömt presentera mig, vad oartigt.

Ny här, hittade hit via listan över iFokus sajter. Är en 19 årig tjej med ad(h)d diagnos, som jag fick för 1,5 år sen. Mina problem märktes först i 8an när jag började skolka mer och mer. Orkade helt enkelt inte med de ökade kraven. Hängde mycket med kompisarna på stan och konsumerade stora mängder alkohol. Har dock tagit mig i kragen nu och dricker inte mer än en öl varannan månad. Som mest. Har också slutat röka, då jag insåg att jag inte alls var beroende, trots att det var något jag sysslat med i drygt ett år. Det var mest bara något jag gjorde för att hålla fingrarna sysselsatta och som ursäkt för att kunna smita iväg om jag kände mig obekväm i vissa situationer.

Går sista året på naturbruksgymnasium, inriktning hästhållning. Har dock inte ridit på snart ett år. Intresset dog lite så fort det blev ett skolämne, tyvärr.

Flyttar med mamma till en 3a om knappt en vecka då hon och sambon separerar, så nu blir det bara vi två och min lilla (jättestora) kisse. Känns skönt med lite omstart. Ska försöka organisera anpassa det stället lite bättre, och förhoppningsvis få vardagarna att flyta på lite smidigare!

ÄLSKAR djur och estetiska aktiviteter, typ måla och teckna. Fotar rätt mycket i perioder också. Planerar att läsa till bildlärare sen när gymnasiestudierna är över. Tror det skulle passa mig perfekt, tycker om att försöka inspirera folk till att "tänka lite utanför lådan". Och att jobba med färg och form känns som ett ämne alla kan få ut något av, bara läraren har rätt inställning. Jag vill väldigt gärna vara den läraren

Skulle nog tyvärr säga att jag är lite av en pessimist. Jobbar i motsatt riktigt dock. Får jag välja, omger jag mig bara av glada människor som också gör mig glad. Min pojkvän är ett toppexempel på det. Han är så fruktansvärt "adhd-vänlig". Lugn som en filbunke - ser alltid till att inte stressa upp mig oavsett situation. Är rak och tydlig, säger vad han tycker och tänker. Håller i princip ALLTID vad han lovar. Är oerhört stöttande och förstående när humörtopparna övergår till dalar, osv.

De flesta som lär känna mig brukar säga att jag är intressant och rolig. Det känns ju såklart kul att höra. Kan förstås känna mig lite som en plåga när jag babblar på som en tornado. Skulle vara väldigt intressant att se sig själv ur någon annans ögon för en dag!