Jag aktar mig för att ge nån en diagnos över nätet, men jag kan spontant säga att det låter som om det skulle kunna röra sig om AD(H)D. Fast du ska komma ihåg att PTSD (=posttraumatiskt stressyndrom) i symptombild har många likheter med ADHD, vilket du mycket väl kan ha fått som resultat av den barndom du beskriver. Jag växte upp med en alkoholist och en psyksjuk, och var alltid hyperstressad. Att jag dessutom hade ADHD (som inte utreddes och diagnosticerades förrän jag var vuxen) gjorde förstås inte saken bättre.

Det råd jag kan ge dig är att du ska kräva en ordentlig utredning, och inte nöja dig med att de tror att din problematik beror på din barndom.

Lycka till!

Ja precis det är nästan taskigt tycker jag, att inte ge det en chans bara för att man har haft det rörigt under uppväxten, en som har ADHD + taskig uppväxt måste verkligen bli uppmärksammad.

Det som jag är konfunderad över är att min psykolog tror att jag bearbetar något när jag drar hår, men jag har sagt till honom att det alltid har med studier och annat som kräver mental uthållighet att göra, jag gör det för att "straffa" mig själv för att jag inte kommer igång tror jag.

PTSD har jag inte enligt psykologen även om jag går i psykoterapi för ett visst trauma iof. Hmm rörigt detta.

Du har inte lust att snacka utöver denna sida?

Hej!

Låter som om din psykolog inte kan så mycket om ADHD, om han påstår att man måste vara hyperaktiv och impulsiv för att ha den diagnosen. Precis som du själv verkar ha koll på så finns ju ADD, dvs ADHD med huvudsaklig uppmärksamhetsstörning där man snarare är hyopaktiv än hyperaktiv. Ett tecken på det är ju att man lätt somnar och blir trött när man gör något mentalt ansträngande som t.ex. att plugga som du berättar om.

Själv har jag diagnosen ADHD med huvudsaklig uppmärksamhetstörning eller ADD som det också kallas, och jag har varken hyperaktivitet eller är mer impulsiv än normalt.  Däremot har jag svåra koncentrationstörningar, blir lätt mentalt utmattad och trött, och har extremt dåligt arbetsminne och är distraherbar. Jag har också svårt för rutiner och tidsuppfattning. Jag har svårt att klara av en vardag pga av detta och har alltid haft stora problem med studier och jobb.

Jag fick min diagnos efter att jag gått in i väggen och var tvungen att sluta jobba, men tack vare den så vågade jag satsa på en ny karriär och börja studera på högskola - något som varit helt otänkbart annars.  Utan den diagnosen hade jag inte vågat det.

Om man har en diagnos har man rätt till dels medicinering och dels praktisk hjälp med studierna på högskolan och även hjälp i hemmet om det behövs.  Med andra ord- om du är rädd för att du inte klarar att plugga vidare så ska du absolut försöka få en diagnos! Här kan du läsa mer om det: attention

 En utredning är mycket grundligare än att bara svara på lite frågor eller lägga ett pussel, man går igenom många olika delar och kartlägger hela hjärnan kan man säga. Det är svårt att få en utredning, men eftersom du är så pass ung börde det kunna gå snabbare. Det är dock inget en psykolog kan göra utan det brukar utföras av specialister så du behöver en remiss. Det du kan göra om du har svårt att övertyga din psykolog är ju att samla information om ADD och ta med och visa. Du kan också göra tester på nätet t.ex. http://psychcentral.com/addquiz.htm eller http://www.nyfikenvital.org/?q=node/2307 och om de pekar  på ADHD så kan du ju ta med och visa din psykolog dem.

Sen det här med att du sliter ditt hår- Att ha ticks kan också vara en del av diagnosen, även om det också kan bero på annat som psykiskt trauma så klart. Jag tror att både du och psykologen på sätt och vis har rätt- självskadebeteende och ticks brukar ju komma för att man försöker hantera ångest av något slag. Har man ADD och svårt att koncentrera sig så skapar ju mental påfrestning självklart ångest! De flesta med ADHD har ju svårt att sitta still och fokusera utan att röra händer och fötter eller pilla med något. Själv sitter jag alltid och ritar om jag måste sitta still och lyssna på en föreläsning, annars så börjar jag ticksartat pilla i håret, stryka med en hårlock över läpparna, fläta mig eller liknande. Finns en sax i närheten kan jag helt maniskt börja klippa hårtoppar och hålla på med det hur länge som helst.  jag märker det inte själv, men folk brukar påpeka att jag gör det och att det verkar otäckt och maniskt. Själv antar jag att det bara är ett sätt att kanalisera min rastlöshet.

Det kanske inte är så att du skadar dig för att straffa dig så mycket som att du blir så frustrerad av situationen att du börjar sysselsätta dig med något som blir maniskt? I ditt fall råkar det vara att rycka hår, men det kunde lika gärna vara att bita naglar eller klottra små gubbar eller fläta små flätor. Vad tror du?

Som cofee-girl säger så ska man inte ställa diagnoser över nätet, särskilt inte när det finns andra faktorer att ta i beaktande som i ditt fall, men jag tycker ABSOLUT du ska utreda detta. Om jag utår från mig själv så låter et ju som vi är väldigt lika, och då delar jag inte din uppväxtproblematik ( dämed inte sagt att min barndom var oproblematisk, men det berodde på annat än hemmiljön). Din personlighetsbeskrivning låter verkligen som den hade kunnat vara min :)

Lycka till!

Tack Casiopeia, för att du tog dig tiden att knåpa ihop ett svar =)

Ja jag borde nog vara mer på om detta mot min psykolog, men när det dragits upp så har jag nästan tyckt det varit jobbigt, just för att det är så mycket snack om diagnoser hit och dit och jag vill inte att han ska tro att jag är någon hyopkondriker osv, svårt det där men jag försöker behaga alla till och med min psykolog =)

Tar du någon medecin för din ADD? Och hur tycker att din ADD kommer i uttryck i vardagen?

Tack på förhand!

Vilket bra svar Casiopeia!

tussas, fortsätt läsa på. Boken "Flickor och ADHD" av Kathleen Nadeau är en jättebra bok. Speciellt om du är tjej men funkar bra även om du inte är det. Precis som flera andra påpekat så finns det andra tillstånd som kan likna AD/HD. Har du lagt märke till om du är ljudkänslig/ljuskänslig/luktkänslig eller upplever sinnesintryck på något speciellt sett? För även om avvikande perception, som det heter, inte är ett diagnoskriterie så är det svårt att förvärva det genom uppväxtmiljö och annat. Ja det skulle vara genom hjärnskada i så fall.

En  svårighet vid AD/HD är att adekvat reglera sin aktivitetsnivå i förhållande till vad den aktuella situationen kräver. Vilket innebär att man kan vara hyperaktiv ELLER hypoaktiv. Men man får komma ihåg att det här med neuropsykiatri är ganska nytt, relativt sett, och om din psykolog gick sin utbildning för länge sedan kanske han inte har kompetens inom just det här området. Och du ska absolut ställa krav på din psykolog för att du ska få den hjälp som du behöver. Men som Casiopeia sa så är det ju ett utredningsteam med specialister (bla psykolog) som utreder NPF och det bör finnas ett sådant i närheten av dig som du kan ta kontakt med.

Sen ska man akta sig för att psykologisera neuropsykiatriska symptom just för att de oftast har ett biologiskt ursprung snarare än är sprungna ur traumatiska barndomshändelser. Att förstå funktionen av ett symptom är jätteviktigt för att kunna sätta in rätt åtgärder. Jag rycker också hår när jag är trött och behöver fokusera på något och jag är inte självskadande på något sätt eller försöker "straffa" mig. Om vi leker med tanken på att din psykolog har rätt, vad leder då detta till? Är lösningen att ta reda på varför du straffar dig och sen? Om man istället utgår ifrån att beteendet har en koncentrationshöjande funktion kan man precis som Casiopeia är inne på försöka byta ut beteendet mot något som du upplever mindre obehagligt. Snurra med en klädsnodd, rita eller något annat.

Puh, hoppas att det inte var för långt eller knöligt att läsa

#4

Jag tar Ritalin 40mg mot min ADD och det hjälper mig en hel del, även om det inte tar bort alla symtom.

Mina största problem är att jag har så svårt att koncentrera mig, hålla saker i huvudet och att jag så lätt blir menalt utmattad. Det innebär att jag har jättesvårt att göra enformiga saker som kräver mycket fokus, t.ex att lyssna, läsa, sitta still och göra repetativa saker osv. Jag är också extremt lättdistraherad (extrem till och med för en person med adhd) så jag tappar fokus väldigt lätt och har svårt att hitta tillbaka. Kort sagt- jag har svårt att få saker gjorda och blir väldigt tankspridd och tappar kontrollen på viktiga saker i mitt liv.

Jag upptäckte att jag hade ADD när jag blev utbränd-. hade ett jobb där jag satt på kontor och jobbade ibland med ganska enformiga arbetsuppgifter vid en dator och med rätt stor tidspress och mycket ansvar. Jag kunde sitta i timmar och bara stirra in i skärmen och det kunde gå en hel arbetsdag utan att jag fick något gjort, trots att jag kämpade. Ju mer jag ansträngde mig ju svårare blev det och ofta somnade jag av utmattning. Somnade flera gånger i viktiga möten med kunder eller chefen för att jag ansträngde mig så för att vara vaken. Jag blev superstressad av detta, det blev en ond cirkel som slutade i utbrändhet. 

När jag gör kreativa saker, får röra på mig och jobba med händerna så är jag däremot väldigt effektiv och får mycket energi. Jag glömmer dock bort allt annat och kan hålla på hur länge som helst utan att komma ihåg att äta eller sova.

Jag saknar tidsuppfattning, har svårt att läsa, kan inte hålla mer än en sak i huvudet, har svårt att hålla ordning, kan inte priorirera, och saknar helt förmågan att lära mig rutiner. I vardagen innebär det att jag har väldigt svårt att klara av att sköta mitt liv utan hjälp utifrån, mängder av alarm på mobilen och komihåglappar, Just nu bor jag själv pga. studier för första gången i mitt liv (är 26 och har varit sambo sen jag flyttade hemifrån) och det är mycket svårt att klara av en fungerande vardag. Har just ansökt om en stödperson hos landstinget för att mina problem är så stora… deppression är en biverkning av allt detta, det är inte alltid så roligt att leva när var enda sak är en kamp.

Att borsta tänderna varje dag,  ta medicin, duscha, komma upp på morgonen, gå och lägga sig i tid, ta med saker till skolan, passa tider, städa, hålla ordning på ekonomin, fylla i papper etc är ett rent h-vete att lyckas med.  Fastnar mycket lätt i saker som är oviktiga eller i dagdrömmar, och märker inte att tiden går.

På +sidan är jag väldigt kreativ, intuitiv och empatisk. Jag är hyffsat intelligent när det kommer till problemlösning och att skapa saker. Numera läser jag till att bli attributmakare (en sån som gör rekvisita, specialeffekter, mask etc till film och teater) och det passar mig väldigt väl eftersom jag är duktig på att jobba med händerna och anpassa mig efter olika material, hantverk och stilar och hitta kreativa lösnigar på olika uppgifter. 

Att ha ett kontorsjobb eller sitta i kassan i en butik vore dock omöjligt för mig.

Svårt att sammanfatta allt, men detta är väl i stora drag hur ADD yttrar sig för mig. Med ritalinet har jag lättare att koncentrera mig på t.ex lektioner, lättare att hålla koll och komma ihåg saker och få det jag ska göra gjort. Framförallt så är jag piggare och blir inte lika lätt utmattad. Det hjälper inte till 100% men det underlättar en hel del och det i sin tur ger mig mindre ångest.

Till byxknofsis. tack för att du svara =)

Självklart, altså jag ser på det som biologiskt och all foskning man läser tyder ju på det, men min psykolog har liksom snöat in på det här med att det är min barndom som fått mig till den jag är, även om jag förövrigt inte går och tänker på barndomen som ett stort problem. Min bror har ju också dessa problem fast hos han är det mer framträdande, han lever ut sitt inre liv medans jag alltid hållt min frustration och ilska inom mig vilket ledd till ångest. Jag är tjej för övrigt).

Min farsa innan han blev "psykopat" var som barn "annorlunda" bråkig och rastlös men född med en stor konstnärlig ådra, han fick en exemplarisk barndom och hans syskon är hans totala motsatser, dom är vettiga människor men de har inte den kreativa sidan min farsa har, jag tror definitivt att han har nån bokstavsdiagnos. Och jag ser mig och min bror i honom konstigt nog, vi alla tre är väldigt "barnsliga" jag och min bror sjunger mycket och överallt gärna, svårt för att koncentrera oss, och vi har svårt för att samsas då vi har kort stubin samt har vi ärvt den kreativa sidan. Min mamma likaså jätte kreativ men tyvärr har hon fastnat i "knarkträsket"

Ja det där med att dra hår, låter som ni säger vara koncentrationshöjande, har inte tänkt det på så vis, men jag gör ju det när jag plugga eller när jag har skjutit upp pluggandet, men grejen är ju den att jag kanske inte kan dra i en snodd samtidigt som jag pluggar hmm jag vet inte=) men får la prova.

Jag är 25 år i år och som jag skrev pluggar jag ju upp gymnasiet på komvux, jag har ett år kvar samt 3 år på högskola om allt går vägen, men jag tänker inte kämpa om det kräver att mitt hår ryker, detta är ett stort problem som min psykolog nästan blundar för känns det som. Hur som helst så ska min bror på utredning om 2 veckor, finner dem att han kan ha ADHD så kommer jag definitivt att vara på min pskykolog om en utredning, tycker även det är skumt att han själv utreder detta? hmm.

Till Casiopeia, Gud va kul att du hittat din nish, attributmakare låter ju jätte intressant för skapande händer =) Känner igen mig i hur du beskriver din vardag med alla "moment" som det medför. Ush att det ska kännas så jobbigt!

Hur är det med din empatiska sida, kan du tycka att det är lite jobbigt ibland? Jag kan däremot känna så att jag har världen på mina axlar, hela jag kan liksom bli uppslukad i andra människors / djurs känslor. Vill nog vara som normen där och leva mitt egna glada liv och bry mig när jag känner för det. =)(/

Hej hej!

Jag är ny här sedan några minuter : )
Funderar på det här med människors, eller "bokstavsfolks" empatiska förmåga.
Jag kan bli riktigt ledsen om någon förlorar på en trisslott, tappar bort något viktigt, om någon säger att en hund är ful. Dessutom kan jag bli ledsen om någon har köpt en tröja jag tycker är riktigt fel på personen. Tycker det är sorgligt. Att den inte passar i tröjan och att pengarna gick förgäves. I fallet om hunden tycker jag synd både om ägaren till hunden samt hunden.
Kan ni känna igen er i det? Vet att det låter sjukt. Men så är det : ) Har ADD föresten.

#6 Har du likt mig svårt att uppfatta långa snabba muntliga instruktioner?

Ja, jättesvårt! Instruktioner överhuvudtaget. Kan undvika att spela spel för att inte jag kan förstå spelreglerna. När folk förstår att man inte uppfattat instruktionerna efter 4 förklaringar känns det lagom jobbigt. För dig?

Det har alltid varit ett helvete, speciellt i skolan. Har därför alltid avskytt att laborera, när läraren ger en ändlös massa av instruktioner som alla naturligtvis förstår utom jag. I såna situationer så har det hänt att jag faktiskt bara valt att gå hem, alternativet är att få en ångestattack.

Jaaaaaaa! Man står/sitter och känner sig så intelligensbefriad. De andra sätter igång och för att dölja situatioen hänger man på någon annan lite smidigt. Eller inte…Alternativt får en ångestattack : ) 
Jag glömmer aldrig när jag satt i skolan på en geograflektion. Vi skulle räkna ut avstånd eller något liknande och alla började på med uppgiften. Kunde knappt hålla tillbaka tårarna och jag kände mig så felplacerad.

Det första jag tänker i en sådan situation är , hur i helvete kunde dom snappa upp allt det där? Sedan kommer den vidriga känslan av hopplöshet smygandes över än. Få saker får mig att må så dåligt.

How old are you then? Jag är 27 år! Jag fungerar väldigt bra med äkta pedagoger. De når fram : )

Är 39 år. F.ö. har du fått någon hjälp för din ADD?

Jodå, Concerta och arbetsterapeutkontakt varannan vecka. Håller på att öka dosen så än har jag inte märkt någon effekt mer än att jag har mindre ångest. Själv? Har du också ADD?

Jag misstänker starkt att jag har det men har fortfarande inte tagit kontakt med vården.