Hur berätta för kompis?
Jag har en tjej i mitt vardagliga liv just nu som försöker lära känna mig och bli kompis med mig. Hon pratar alltid med mig fast jag inte är den mest sociala personen i världen, hon sköter snacket så att säga och frågar frågor om mig hela tiden. Hon var också den som först tog kontakt med mig, träffa henne i stallet. Var gång hon ser mig så haffar hon mig och pratar med mig samt frågar om mig som person samt om jag vill följa med och se på olika saker, sist var det hästhoppning jag hakade på.
Hon vet inte om att jag har AS, ADHD och narkolepsi. Inte direkt något jag skyltar om i mitt vardagliga liv direkt. Men någon gång måste jag ju berätta, min fråga är nu hur gör jag det på bästa sätt utan att hon tar mig för idiot?
Jag är förvånad över att jag kan få "vänner" när jag inte är social men hon upptäckte tydligen mig och av någon anledning gillar hon att prata med mig, har inte sett henne prata med någon annan i stallet och vi rider samtidigt.
Du behöver väl inte berätta om det om det inte kommer upp?
Annars är det bara att säga som det är. Hon vet ju redan att du inte är en idiot, så att du berättar lär ju inte förändra något. Kanske är bra också om du skulle somna mitt i ett samtal, att hon vet vad det beror på. Så hon inte tror du somnar av ointresse ;)
#1 Jo det är sant.
Narkolepsin kan ju vara en bra sak att tala om. Men av erfarenhet har personer en förmåga att fråga vad det är för fel på mig när de ser att jag inte följer normen så att säga.
#2 Men borde du inte redan ha visat att du inte följer normen?
#3 Inte direkt. Jag är specialist på att blockera mig själv, kopiera andra osv. Och i stallet koncenterar jag bara mig på hästen och blir då en vanlig hästtjej så så länge jag är i stallet är jag "skyddad" så att säga.
Men ja, jag har svårt att tro att en man blivit vän med skulle få en annan syn av en bara för att man berättar om sig själv.
Vill dom inte vara vänner efter det så var dom ju inget att ha ändå.
En riktig vän låter en vara som man är.
#5 Så sant. Men jag har varit med om det så många gånger förr att man blivit vän med någon sedan har man berättat och vännen tvärvänt då vid dörren och aldrig pratat med en igen. Ibland hinner man inte berätta utan då har det räkt med att man har en annorlunda personlighet och fungerar helt annorlunda.
#6 Tråkigt att du har den erfarenheten. Ingen jag är vän med skulle få för sig att döma ngn pga av en diagnos.
![[Varulv]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#6 Jag förstår dina synpunkter, Busangardens. Jag är själv aspergare. I just det här fallet som du berättar om, får jag en intuitiv känsla av att du bara bör "luta dej bekvämt tillbaka" - låt den där tjejen få vara din vän, ty hon vill det, förmodligen. Och varför? Ja, jag tror ju att hon har sett drag hos dig, som verkar tilldragande på henne, förmodligen för att hon innerst inne kanske är som du (men kanske aldrig ens har tillåtit sig själv att tänka sådana tankar). Du imponerar säkert på henne, i ett eller flera avseenden. Låt det få vara så - och slicka i dig! 
#8 haha. Ja vi har ju hästintresset gemensamt och hon är minst lika dålig på att komma ihåg saker som jag är. var det först hon sa att hon glömmer lätt saker och har skitsvårt att komma ihåg namn. Mycket i hennes beteende och fokusering på hästar påminner visserligen om en aspergare, who knows.
ja verkligen som varulv skriver. hon gillar ju dig för din personlighet. och att du är en tjej med hjärtat på rätt ställe
hon fixar inte säkerligen inte sådana där utseendefixerade tjejer som är såå typiska och som är ytliga
du är kanonbra och när du känner tillit till henne så kanske du även upptäcker att ni är väldigt lika.
sköt om dig.
Starta ny diskussion