Jotack, detta daltande gör mig kort sagt förbannad och grovt förolämpad

#1 Berätta för min mor några veckor sedan om mina NPF osv och klick blev jag licksom två av mina bröder blir behandlad som ett barn. OK, mina småbröder är 15 respektive 16 men jag är 24. Min tredje lillebror är 20 och honom behandlar hon som vuxen.

När det också går till ens egen mor då börjar man undra vad som hänt med världen.

Det har jag tack och lov klarat mig ifrån. Min mor resonerar bara att jag är pappa upp i dagen (aspergare han också, om än utan diagnos men finns liksom inget tvivel).

Det är som jag säger… vissa saker ska man hålla för sig själv. Fördomar är väldigt svårt att bekämpa, även om det handlar om sina nära och kära.

Om en manlig rehabiliterad sexförbrytare berättade detta för sina tjejkompisar, tror du inte att dom skulle börja undvika honom även om dom känt honom under lång tid?

#4 Jo det skulle dem. Jag skulle väll inte unvika en sådan person, snarare vara på min vakt. 

Men jag pratar nu om personer som både känner en och inte känner en, personer som både vet och inte vet vad Aspergers är. jag har stött på mååååånga som så snart de hört mig säga Aspergers tänkt; aspergare = mördare = IQ beffriad = barn etc etc. Okunskap hos de personerna, absolut. Men det är konstigt att de blir IQ beffriade så snart de hör Aspergers syndrom.

Man kan också testa hålla konversation med någon som inte känner en, konversationen kan börja normalt och man pratar som vuxet folk. Nämner man sedan mitt i konversationen att man har Aspergers syndrom så ändrar de tonläga på röst/eller ändrar skrift form till ett mer "jaha så du är ett barn med litet IQ" nivå.

Hoppas ni fattar hur jag menar.

Jag fattar precis vad du menar, Busangardens - men så är jag ju också aspergare. Själv intelligentare än de flesta (vilket jag aldrig har gjort något väsen av - snarare i de flesta sammanhang valt att tona ner), så råkar jag som du gång på gång ut för detta "syndrom" hos nt som du beskriver så bra.

Så fort de vet att man är aspergare - så tycks poletten trilla ned: då ska man överses med; då är de plötsligt i överläge.

Det där att vi är barn enligt nt:s sätt att se, det stämmer ju faktiskt i någon måte, men är absolut ingenting att skämmas för; snarare tvärt om. Empatiskt så är jag själv ett barn på elvaåringens nivå, alltmedan mina vänner nt har utvecklats vidare, och blivit smarta. Och smart, det är en egenskap som står högt i dagens samhälle. Men för oss aspergare så är egenskapen smart inte alls så viktig.

#6 Barn är alla på någon form av nivå. Men jag kan exempelvis inte föra talan inom olika ämnen med en nt just för att jag har Aspergers och anses då som totalt inkompetent, inte kunnig i något annat än mitt intresseområde. Kan dra exempel, sitta på en kattklubb och disskutera katter; jo tjena, där blir man allt klassad inkompetent för att man har Aspergers och ni anar inte hur många gånger folk ställt sig och förklarat ordagrant med en gulligull röst om hur man tar hand om en katt, vad de äter osv gång på gång på gång trotts att jag haft katt hela 24 år dvs hela mitt liv. Det gäller inte bara katter utan alla djur och djur råkar vara ett special intresse jag har.

Många gånger har jag också fått höra i samband med detta "det är så kul att du vill lära dig" medan jag sitter och tänker "shit människa lär mig något jag inte reda vet".

Som sagt en aspergare blir IQ beffriad av någon anledning.

Jo, du har ju rätt. I mitt förra inlägg ville jag bara försöka analysera och bena ut lite granna. Men visst är det så som du säger.

Jag blev tagen som barn utomhus

Var några ungar som kastat snöbollar på en grannes fönster för några år sedan och mannen där skulle precis skälla ut mig då han såg att jag inte var ett barn, utan 40.

Erkänn Timmelin att det var du som kastade och hoppades att dom stackars barnen skulle få skulden.

Jag trodde ni busade på forumet och lekte tagen :(

haha, kom du på mig panzer haha

#11 Ska vi ta hela iFokus då och springa runt i alla trådar och den som hittar en säger "tagen". Hahaha.

#12 Inga problem, Jag skyller på ungar hela tiden. Dom kan ju ändå inte försvara sig dom små liven

Det beror helt enkelt på att de flesta människor inte är upplysta. De  har ingen aning om vad dessa "sjukdomar" innebär.

Vi hade för länge sedan en grannkille, som var urjobbig och höll på att göra mig tokig.

Men när mamman berättade att han hade en bokstavssjukdom (minns inte vilken) så såg jag killen med andra ögon.

Han var ingen ouppfostrad ligist, han hade ett funktionshinder.

#15 därför är det så viktigt med information. Har själv fått upplysa min makes alla vänner om att han "inte kan" rå för vissa delar av sitt beteende. Vissa av dem fick en aha upplevelse när jag berättade och visar idag mycket större förståelse.