ang. ADD
Hej.
Kan börja med att berätta att jag är en tjej på 23år. Har lite frågor kring ADD.
JAg väntar på en tid hos psykolog och hade tänkt att ta upp detta med ADD med henne.. Har nyligen läst in mig lite om just ADD och mycket av det jag läst verkar stämma in rätt bra på mig. Vet att det inte är någon mening med att försöka självdiagnostisera men vill bara höra med er här så att jag inte har missuppfattat detta med ADD helt.
Här kommer en liten beskrivning av mig.
Har så länge jag kan minnas alltid haft problem med ångest och panikångest, även deppresioner emellanåt. Har medicinerats för det innan men har lärt mig att hantera det hyffsat genom åren.
Nu till det som jag kan koppla till ADD. (vad jag tror)
Det känns som att jag aldrig kan och har aldrig avslutat ett projekt. Allt rinner ut i sanden då jag tappar motivationen direkt om inte allt går enligt planerna och händer NU. Jag kan tex inte planera att tex börja plugga till våren, får jag ett infall av att jag vill plugga så MÅSTE jag börja NU annars så kan det lika gärna vara för jag kommer inte att vara intresserad av det till våren.
jag har precis flyttat.. Min 7e flytt på 2 och 1 halvt år. Finner ingen ro någonstans, har bott min nuvarande lägenhet i 2veckor och är redan inne på olika bostadsbolagers hemsidor för att se om jag kan hitta något "bättre".
Har 5 olika husdjur av 3 olika arter (som jag tar hand om mycket mycket väl) men vill hela tiden ha något nytt djur, inte för att jag är någon galen kattkvinna utanför att det ska hända något nytt och för att jag kan fördjupa mig extremt kunskapsväg om just den artern. Blir nästan manisk och går in för det extremt mycket.
Men så är det med det mesta jag får för mig att jag ska göra, kommer jag på tex att jag ska köpa en fågel, så finns det bara fågel i mitt huvud i veckor tills att jag fått hem min fågel. Sen såklart så tar jag hand om min fågel men jag tröttnar väldigt fort när den väl är hemma.
Så är det med allt, inte bara djuren. blir extremt motiverad och lever endast för den grejen (nästan) men tappar fort intresset.
Jag har extremt svårt för att ta tag i jobbiga och tråkiga saker. Även om jag verkligen behöver göra det. Skjuter på allt sånt in i det sista, om jag ens gör det.
Är som sagt väldigt impulsiv och saker måste hända på en gång för att jag inte ska tappa intresset.. vilket jag oftast gör någonstans på vägen ändå visserligen.
Vet inte om det har med ADD att göra men har även väldigt svårt för att hålla ordning och reda hemma, vet inte hur jag lyckas men det är alltid rörigt och stökigt, även om jag precis har städat.
Det är faktiskt så att detta hindrar mig väldigt mycket i mitt liv, kommer absolut ingenstans. Misslyckas med allt, vågar inte längre ens försöka mig på saker då jag redan vet i förväg att jag kommer att misslyckas. Har aldrig gått ut gymnasiet, däremot så har jag bytt linje 6 gånger och testat på det mesta.
Skulle bli glad om någon hade någon kommentar till detta jag skrivit, vad ni tror eller känner igen från er själva. Har inte fått med allt men de övergripande iaf.
tusen tack på förhand!
Har även svårt att koncentrera mig på saker som jag finner väldigt tråkigt… Blir fysiskt sjuk med feber om jag tar på mig för mycket grejer att göra.. Skriver mer ju mer jag kommer på.
Hej Astrid,
jag har inte heller någon diagnos än, men jag känner så väl igen mig i allt u skriver. Jag har aldrig bott någonstans i mer än ett år sedan slutet av -90 talet. Nu är det rekord, är uppe i 1.5 år med nuvarande lägenhet. Men det är för att jag målar om och fixar stup i kvarten för att det skall ändras :-)
Hej!
Jag fick diagnosen ADD i januari och jag känner mycket väl igen mig i det du skriver. Det låter som jag i ett nötskal.
Just det här med den innre rastlösheten, att alltid känna att man måste ha något på gång, men ändå har svårt att slutföra något är ju väldigt typiskt. Att bli helt besatt av något man tycker är intressant för att sedan tappa intresset helt, eller att ha supersvårt att göra något som känns tråkigt.
Själv är jag inte sådan att jag vill flytta mycket, men jag förstår vad du menar. Jag känner mig väldigt rastlös och vill känna att jag är i ständig utveckling, alltid på väg någonstans annars mår jag mycket dåligt. Stiljtje och enformighet är helvetet för mig! Samtidigt blir det väldigt lätt för mycket kaos och otrygghet av allt.
Att hålla ordning är hopplöst, jag har alltid kaos och stök omkring mig. Vet aldrig var jag har något.
Hur tycker du det funkar med koncentration? Jobb/skola? Förklara närmare hur du upplever att du blir sjuk? Är det för att du blir så stressad när det blir för mycket eller för att du blir utmattad när du försöker koncentrera dig?
Hur funkar det med stress? Är du distraherbar? Lätt att hålla saker i huvudet?
Tusen tack för era svar! :)
Jobb för mig funger för det mesta bra, är dock timvik och har väldigt svårt för att ta pass som jag får reda på samma dag, tex att dom ringer in mig på morgonen och vill att jag ska jobba på eftermiddagen. Ibland fungerar det men ofta kommer jag med någon lam ursäkt för att det inte ingick i min plan för dagen. Även om jag egntligen inte hade något annat särskillt för mig. Till saken hör den att jag verkligen behöver jobba när jag väl får chansen då det redan är väldigt väldigt dåligt med jobb just nu.. Och det ställer ju till med en hel del, i inkomstväg.
Skolan fungerade bra fram till högstadiet, Mycket skolk och kassa betyg. HAr alltid fått höra att det är så synd att jag "kastar" bort min talang, för alla tycker ju att jag är så smart^^ Men lat.. Om man tittar på mitt samlade betygsdokument från gymnasietiden så består i stort sett alla mina betyg i antingen MVG eller IG, mestadels IG men MVG i det som jag själv fann roligt, stimulerande och intressant. Det var nog egentligen inte det att jag hade svårt med dom andra ämnena som var mindre roliga, jag satt inte och tragglade och pluggade och ändå fick IG, jag bara öppnade boken och NEJ, detta går inte, var det inte något roligare på tv nu? Är väl lite så, Allt eller inget.
Allt eller inget gäller nog det mesta i mitt liv, periodvis iaf. Kan tex inte börja träna sunt några gånger i veckan, utan ska jag träna så måste jag göra det minst 6 gånger i veckan plus att ändra hela min kost extremt. Det brukar inte hålla i sig mer än några veckor och sen är jag tillbaka på att inte träna för fem öre och äta chips till lunch varannan dag typ:)
Om jag blir stressad av att ha för många "måsten" så blir jag allt som oftast fysiskt sjuk med feber eller migrän. det slår nästan aldrig fel.HAr även blivit så att har jag för mycket press och stress på saker som jag "måste" göra så blir det att jag inte gör något alls. skjuter allt framför mig, skiter i läkartiden, skiter i mötet på soc.. ja det händer absolut ingenting. Blir som låst. Känner bara NEJ det går inte. Kan inte ta tag i det.
Ett nyligen konkret exempel på hur jag fungerar. Fick jättedålig lön sist, det var så att jag hade råd med hyran men inte mycket mer än så. Mamma låg på mig om att jag måste till socialen och söka bidrag. Det tog mig 2 veckor från att jag bestämt mig för att boka tid där tills jag verkligen ringde.. Fick tid veckan efter, på morgonen samma dag som jag skulle dit så blev det tvärt NEJ, det går inte. Jag gick aldrig på mötet. Vilket drabbar mig då jag inte kan få några pengar från socialen om jag inte går på möte.. Så jag vet precis hur jag ska göra, men kan inte göra det i praktiken. Helt seriöst, känner mig ju jäkligt korkad nu när jag sitter här utan pengar, men likt förbannat så har jag inte ringt om en ny tid, och kommer nog inte att göra heller.
Som sagt stress och "måsten" är en pina för mig. Blir lätt distraherad av saker, människor, ja av det mesta. Tror nog att jag ändå kan hålla saker i huvudet hyffsat.. Dock så går mitt huvud på högvarv HELA tiden. Inte en lugn stund alls, vilket även det kan vara väldigt påfrestande.
j blev kanske lite långt, hoppas att ni orkar läsa igenom det:)
Du, vi skulle kunna vara systar.. Jag väntar på diagnos för ADHD.. Men jag har alltid ett inre driv.. vill inte vara här men där. Byter jobb ofta för att jag tröttnar och blir uttråkad fort. Har haft en taskig uppväxt i Stockholm och flyttade ut i landet och bodde där i 10är (älskade småstaden jag bodde) tills jag träffade min kille. Han bodde i Stockholm och ville inte flytta så jag fick flytta dit. Har bott där i 5 år och de första 3 åren längtade jag bort konstant (lite pga att det är för mkt stress där för mig.) Vi pratade om att flytta ut till en mindre stad i landet vilket lugnade mig lite. Det blev aldrig dock för han gjorde slut i somras.. Mina drag är för jobbiga för honom och jag måste jobba på det liksom hette det. Nu har jag flyttat till södra Sverige till en region där min släkt har bott i 200 år, för att jag ville lära känna den sidan inom mig. Men jag vet att om ett tag kommer jag vilja flytta vidare. Dessutom saknar jag nu Stockholm (kanske mest för att min kärlek är där.. )
Jag sitter nu och ska försöka få lite struktur på vardagen igen eftersom allt kraschat runt mig. Första saken är att få igång fungerande matlistor igen. Det blir lättare med shoppingen då. Men det är oerhört svårt att starta.. suck, jag vill verkligen fixa detta idag och hoppas jag kommer fixa det..
Astrid01, låter som mig i ett nötskal i mångt och mycket…
HAr just nu ett måste, ett arbete som ska vara inne den 11/1 har stirrat på det i tre dagar nu utan att komma speciellt långt. Det bara låser sig just för att jag måste.
Starta ny diskussion