Vill du ha ett fyllt kollegieblock?

Ja, to(o) much to(o) handle är alltid bäst! :)

Jag satt en kortare period i kassan i en matvarubutik, fö det vidrigaste en energilös person som jag kan göra. Nåväl, i ett desperat försök att få mig på gott humör brukade jag kräva legitimation från äldre kunderna (50-60år) när de köpte öl och tobak.

Hehe, kul. Hur reagerade de? Har man humor så tar man det bra kan jag tycka. De kanske tog det som en komplimang?

Jag frågade på en fest om hur en våldtäktsman (en man) kan tänkas bete sig om offret (kvinnan) har mens med en tampong uppstoppad, eller har kateter i urinröret. Om han drar ut kateterslangen eller blir handlingsförlamad av ren förvåning. Det är inte alla som har koll på vad kateter innebär. Det var något jag satt och funderade över helt seriöst. Folk skrattade och bytte ämne. Blev helt ledsen för jag var seriös i min frågeställning. Kanske inte var det smidigaste och passande att fråga. 
Ångrade mig såklart…

HiHiHi… knäppis, du slår ju tom mig 

Men seriöst så har jag läst att kvinnor som håller på att våldtas ska helst "göra på sig" i ett försök att äckla våldtäktsmannen.

Angående kundernas reaktion om leg. kan nämnas att när två äldre damer i 50års åldern kom fram till kassan och jag återigen krävde leg vid tobaksköp så lyste hon upp som ett fyrverkeri och sa till sin kamrat: "hörde du vad han sa.. hörde du vad han sa, det här ska mina väninnor höra om" Men bäst var reaktionen från dom tuffa bygggubbarna, dom blev helt paffa och reagerade som rädda små skolpojkar och visade nervöst upp legget.

Haha, jag slår dig säger du. Det är ändå inte mina sjukaste frågeställningar. Jag får ihop så många, och de vill ut… Sen får man lida för det. Mina närmaste skäms över mig. Not fun! Undrar om det har att göra med kreativt tänkande? (har inte bara med sexuella funderingar att göra kan tilläggas). 

Det är roligt att chocka folk tycker jag. Du? Det är bättre än ingen reaktion alls. Gav bygggubbarna en reaktion som du önskade? Uppdrag slutfört liksom!

Ja, jag kan fortfarande le när jag tänker på deras reaktioner. Måste medge att det är väldigt roligt att försöka sticka hål på vissa sociala standardbeteende-mönster och se hur människor försöker att hantera den ovana situationen.

Absolut! Men i vissa fall kan jag tycka synd om, återigen, över att jag utsatte individen för något jobbigt och svårhanterligt. 
Om du har ett kollegieblock fullt, riv ut sidorna genast ;)

#8 Visst har du rätt i vad du säger. Samtidigt så spyr jag på förutsägande cocktail-partyn där alla pratar om ungar, aktier och husköp. Undviker såna tillställningar i mesta möjliga mån. Jag vill tala om vetenskap, livets stora äventyr och glädjeämnen, filosofi, historia etc. Men när man försöker att lite varsamt glida in i på dessa spår så får jag som oftast en negativ reaktion.

Menar du att du vill fördjupa dig i ämnen, istället för att kallprata? Det kan jag uppleva. Älskar engagerade människor. De peppar mig.
Hur blir reaktionen negativ? Switchar de tillbaka till husköpet?

Precis! Den vanligaste reaktionen är att dom lyssnar men ger ingenting tillbaka, för att slutligen snabbt glida tillbaka till samma trista ämnen.

Åh, vilken bra beskrivning! Det värsta är att de inte förstår att "vi" tycker de är dödstrista. Snarare tycker de att vi är jobbiga som maler på…

Exakt

#9 ja hur kul är et att lyssna på samma babbel hela tiden om ungar som inte sover gubbar som jobbar för mycket att det var fel storlek på skorna och senaste super rean på hm.

Ointressant så man somnar, nä in för mer djupgående diskusioner, spekulationer mm. Filosofiska tankegångar är kul men sällan någon som hakar på. Vetenskap då gömmer sig folk och historia då sommnar de :(

Kul att det finns flera som delar samma tankegångar som lilla jag

#4 Oh vad jag kanner igen mig! Brukar ocksa fa "konstiga" fragor i huvudet som jag inte kan slappa och vill diskutera seriost, men far sallan den respons jag onskar. Har en kompis som tycker om att diskutera mina konstiga ideer iaf :)

Och absolut, huuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuur star folk ut med att diskutera vardagsskit dag ut och dag in?! Jobbar pa cafe och jag kanner att jag likagarna kan hoppa framfor taget om mitt liv som medelalders/pensionar bara gar ut pa att dricka femton koppar kaffe per dag och diskutera kusinens pojkvans systers bastavans svarmors hund som just kasterats for den kissade pa mattan. Hur star folk ut?!

Jag ar langt ifran insatt i allt jag tycker om att diskutera, men allt maste ju inte vara sa gravallvarligt hela tiden heller. Det kan ju faktiskt vara roligt att diskutera saker pa en rent humoristisk och innovativ niva ocksa.

#5 Men är rätt handlingsförlamad under våldtäckt och koncentrerar sig inte på annat än att slå sig fri.

5# annars så skrika eller spela "knäpp" kan fungera 
viktigt dock att tänka på att vissa angripare kan bli väldigt våldsamma om man gör motstånd eller skriker i den situationen då ska man bara hålla sig lugn och tyst

för nåt år sen så frågade jag en förälder i skolan om personen va NN:s mamma när det helt uppenbart stod en man framför mig

det blev totalt fel och jag skulle ju säga pappa inte mamma suck alltså

eller för många år sen i en mamma barn grupp första gången jag va där och började prata med en som visade sig bo granne med mig och jag blir så glad att jag utbrister högt ååh jag älskar dig

suck alltså det finns hur många exempel som helst alltså tur att man inte kommer ihåg alla alltså

har nog inte sagt så mycket fel eller som jag ångrar, men några grejer har det väl blivit. kommer inte på nåt på rak arm såhär däremot. inga större grejer, då jag ändå inte bryr mig så noga om just sånt :)

Däremot har jag nog gjort att några personer haft lite kul på jobbet några gånger, tex på systemet (jag är ju 27 men ser väl lite yngre ut :p ) så kom jag dit och sitter en tjej i kassan och jag radar upp mina öl osv… Hon säger "har du leg?" och jag helt seriöst säger bara "Nä" och tar upp visa kortet och börjar ska betala. Hon blir helt shockad och bara stirrar en stund sen säger hon lite leende "joooo" och jag tar fram legget :p

Sen ringde en sån där telefonförsäljare och sålde… trosor… (jag e ju kille alltså).. jag säger typ nej, men just då va jag i en typ extra depp-period eller nåt och orkade inte tjata men orkade inte lägga på heller(konstigt egentligen?) så tillslut så för att han skulle sluta tjata gick jag med på det.. han sa jag kunde ju ge bort det eller nåt så jag typ jo men visst. Sen så måste man ju avsluta sånt där så jag gjorde det ganska direkt och nån månad senare ringer nån annan mupp upp och "hej vi har sett att du var kund hos oss tidigare och tänkte höra vad ni tyckte"… Då va jag piggare och hade lite tråkigt så jag sa "jo dom va sköna"… Helt tyst i telefonen en stund sen… "ni vet om att det är trosor va?" och jag "ja". Tyst igen sen kunde jag inte hålla mig så jag börja skratta.. va rätt kul :p

Vet inte om det är opassande men jag skriver ner den ändå.

Det var med ett samtal med min mamma jag undrade hur människorna kom på att göra bebiskläder Jag tänkte mig stenåldern. Ja det är ju klart att dom gjort kläder till bebisarna/barnen med för annars skulle dom ju frysa var henne svar. Jag tyckte bara bebiskläderna är så gulliga om hur dom kom på den idén att göra små kläder.

Jag kan vräka ur mig saker som ingen annan förstår sig på ibland pga att jag tänkt och diskuterat med mig själv i tankarna liksom. Stod och titta på mamma när hon stod och hängde tvätt en gång. Hon fråga om det var ngt jag funderade på eftersom jag bara stod där och stirra. Det enda jag får ur mig är " Hur många flygplatser har thailand? "

Hon började garva som bara den och jag fattade noll. Blir så där för jämnan, jag sitter och typ dagdrömmer och rätt som det är så har jag frågat någon skum fråga så alla i rummet ser ut som en bunt frågetecken för det vet inte riktigt hur det ska reagera eftersom det oftast suttit och pratat om annat och trott att jag lyssnat.

Deras miner är ganska roliga ^^

Jag är verkligen duktig på att säga opassande saker…ex inte tänka efter innan jag säger saker så jag sårar folk eller säger knäppa saker :P  ha skumma funderingar som jag bara måste dela med mig av och prata för mkt (vilket jag får ångest över efteråt) 

Ibland tänker jag efter innan: "nu ska jag inte hålla på att babbla om massa opassande saker eller berätta för mkt personliga saker", men sedan kan det bli så ändå, för jag blir så inne i det jag pratar om att jag inte tänker på det, eller struntar i att det är opassande för att jag inte kan stå emot impulsen… jag har därför en benägenhet att vara tystlåten eller ansträngd i konversationer (för att jag måste tänka mig för så jag inte säger "dumheter") eller babbla på för mkt….

jag har ingen diagnos men misstänker att jag kanske har ADHD.

#22 Och jag skulle vilja säga att vi aspergare kan vara likadana. På grund av att vi inte äger de sociala koderna "i ryggmärgen", så kan vi aldrig riktigt få ihop rätt censur, utan vi måste räkna med att där slinker ur oss en eller annan groda - oftast, för att inte säga alltid, utan att vi själva inser det eller ens har den blekaste aning om det.