Begär hemundervisning eller ta tjejen ur skolan för på det där viset gör skolan mer skada än nåt annat. Om inte så för att "väcka" dom.

Vad säger rektorn?

pEr

alla är ju inblandade som ska vara det..dvs rektor,spec-lärare,bup,till viss del soc…

problemet är att jag är ensamstående & har drivit detta så vannsinnigt hårt nu i åratal..jag är slutkörd..

vet bara att jag måste hitta en instans som kan lyssna och stå på mitt barns sida utan att gömma sig bakom politerkerprat,pengar,och kollegialt tänkande.alla lagar i världen hjälper ju inte..inte å anmäla heller(har ej fått svar ännu pga överbelastning)…men jag har ringt alla,vart på möten,lusläst lagar&rättigheter evk,åtgärdsprogramm osv osv…dom skickar runt mig till olika instanser å sen skickar dom mig vidare eller tillbaka..moment 22 … hela tiden…känns som om dom satt detta i system,för oftas tar ju föräldern slut…

skulle verkligen vilja ha ett personligt ombud åt henne,,,

lilla gumman så hon säger, vad illa berörd jag blir :(

Har tyvärr inga konkreta tips att komma med.

det e okej.. du reagerade .. det räcker som stöd.. tack.. kram…

Alltså, ni måste bort från den där kommunen, de gör ju bara situationen värre för er alla. Det kommer inte att hålla i längden.

Kanske media skulle kunna sätta fart på dom och kanske t.o.m ge er bättre boende och stöd någon annan stans?

Så där rusar mina tankat ofta, söker och tänker överallt men orkar inte själv göra nåt.

Vilken kommun tillhör ni?

Ja, flytta till Jönköping, där är det skitbra att vara bokstavsbarn…. he he

Skickar dig kram med hopp

okej.. vill flytta med:

vilken kommun vill med öppna armar ta emot mig?

tvåbarns mamma ensamstående med bla ADHD diagnos.

ett barn samma diagnoser. ett barn jag vill utreda.

ingen utbildning,ingen fullständigt skolgång har jag.

skulder upp över öronen.

barn med stora hjälpbehov.

jag har själv stort hjälpbehov.

min enda hjälp någonsin överhuvdtaget finns i min närhet,min syster.

utan henne skulle jag inte ha haft nått alls i dag,ev en ölburk i handen å vinglat runt på stan letandes eft droger..i hopp att jag kan få dö snart.

jag vill flytta.min yngsta vill flytta.

min äldsta vill inte.

men vilken kommun tar emot oss då?

tack för kramar tips å hopp…kram

Känner med dig. Är också ensamstående som nu kämpat i 17 år, son med ADD+ AS. Hade jag haft någon energi kvar hade jag skickat lite genom cyberrymden, nu är den tyvärr slut.

Men en uppmuntrande kram har jag alltid för en kämpe som du.

Tack..du får en bamsekram tebax…å jag förstår dig oxå..

energi.. var köper man det?

Oj gullevännen. Kan inte mera än att skicka kramar åt er alla tre.

Hjälper just nu en vän i Finland (där jag bor) med samma problem och jag vet så väl allt skit man får ta. Hon är ensamstående och lider som du, enda skillnaden för henne är att hennes två barn fått diagnos. Den ena ren ad/hd den andra ad/hd + 5 diagnoser. Fast vad jag märkt hjälper diagnoserna väldigt lite i striden med kommunen….Konstigt samhälle rika norden lever i.

Kämpa på Raring. Massa kramar återigen.

# 10

tack för kramar.. å va härligt att du hjälper henne.. underbara du.. kram karm..

#11 Man gör vad man kan för att hjälpa. Som tur är har jag blivit som en fostersyster åt dottern (som har 6 diagnoser) och kan följa med som stöd  vid läkarundersökningar och andra sorters möten.  Som sagt, man gör vad man kan för att hjälpa.

Östersund är kanske en bra stad?

Hur har det gått? Jag är själv pedagog och brinner för dessa barn. Just nu jobbar jag i förskolan och försöker fånga upp alla så se ska få en bra start i skolan. Så bra att de och vännerna aldrig behöver förstå hindren och så barnet inte får sin negativa självbild. Det är vår skyldighet som pedadoger att se och aggera för vi måste kunna kräva den hjälp kommunen är skyldig att ge barn, föräldrar och pedagoger. Man talar i lagen om "alla barns lika värde". Man talar även om individualiserad undervisning. Det finns MASSOR med lagtexter att skicka under näsan på barnomsorgschefen i kommunen. Gå förbi rektorn och mejla högre för det blir "offentlig handling" och hamnar i pressen.

Du ska skriva till skolverket. Skolan är skyldig att ge ditt barn det stöd som hon behöver för att kunna nå målen.

det är verkligen tufft om man inte är "normal" i skolvärlden och klarar av kraven som ställs på en

enda tröstande ord jag kan säga är att man kan klara sig rätt oki även fast det det inte gick så bra i skolan för en

jag sitter i ungefär samma båt som dig med ett barn som inte klarar av skolan och det enda vi får höra är att han får nöja sig med att lära sig det som går och så får man skita i resten och att komma upp i målen för årskursen finns inte suck alltså

15# att anmäla brukar inte hjälpa för har inte skolan pengar så har dom inte helt enkelt och det fungerar inte i praktiken att alla barn ska nå målen tyvärr tragiskt men väldigt sant

ger dig en cyberkram och försök att fortsätta kämpa för din dotters skull

#16 ja…i läroplanen står det "för barns bästa" men det är aldrig så. Ekonomins bästa går alltid före…och både pedagoger och föräldrar står maktlösa

o jätteledsen svera, missat denna underbara sentimentala artikel.

hur går det?

friskolor då?

ibland kan man få mycket mera hjälp där, beroende på vilken det är.

O din dotters självkänsla åker ju i botten med detta beteende ifrån skolan. jag gråter när jag tänker på henne

kram

hej …

ja hur går det? det går ok men absolut inte bra.jag orkar ej läsa igenom allt som ni frågat ocn allt som jag svarat.men vi har anmält skolan.vi har lusläst lagen,som å andra sidan är en tolkningfråga,vi har haft möten och gjort allt som man ska,gått rätt väg och osv.

men en sak ska ni ha jävligt klart för er,det är att jag är jag,har min syster till hjälp,och det betyder allt för oss.men dom andra dvs skolan,rektorer,kommunen,alla har en hel dröj med människor omkring sig som jobbar med dom och för dom.i det läget kan jag säga att du kan vara oerhört duktigt på det mesta,kunna lagen utantill vet hur vad och varför man anmäler vilken väg man ska gå för att det ska bli rätt,men DOM kommer i alla fall mala ner dig till ingenting,och dom vet exakt hur man gör.dom gör det dag ut och dag in med så många föräldrar år efter år.

det är inte bara i det här sammahanget vi blir lurade att tro att vi har det bra och tryggt i vårt land.det heter så men när det på riktigt,då menar jag på riktigt behövs hjälp,då finns den inte.det är iskalla fakta.då är det du den lilla lilla människan mot dom jumbostora instanserna med outömliga resurser.

min dotter är i dag 14 år.hon går alltså i 8:an.hon kan inte läsa,skriva,räkna som sig bör oavsett funktionshinder eller ej.precis som så många,jättemånga andra barn i sverige i dag.hon har en låg självkänsla när det kommer till skolan.mkt låg.och hon gör sitt yttersta för att orka med skolan.hon gör det,orkar med skolan på sitt sätt,men åter igen ej som sig bör.

vi har bytt skola till en mindre privat skola.skillnaden ligger i att klasserna är mindre.lärarna är där för dom vill.dom gör sitt yttersta för att se varje barn för den unika individ dom är.men dom har inte några resurser som min dotter behöver,utan gör vad dom kan för henne.

valet vi hade var att låta henne gå kvar i den andra stora kommunla skolan eller försöka flytta henne till denna mindre privata skola.i den kommunla hade hon ej gått mer än kanske en halv termin i 7:an sen hade hon tröttnat på att få sitta i ett litet rum och lyssna på band,och ingen kommer i håg henne.det och mkt andra väldigt nedvärderade saker.hon hade aldrig gått…

tro mig…jag har kämpat så hårt.. så hårt.. och dom har lyckats mala ner mig till ingenting,,,tsm är dom oövervinnliga..,

inte en dag går utan att jag har stark ångest för hur det ska gå för min dotter…om jag mår så .. hur tror ni då att hon mår? vuxenvärlden har svikt henne å det grövsta gång på gång.. hon och många många andra barn i hela sverige…

det finns inga ord för hur överjävligt för jävligt det är… i dag ska sverige skämmas för hur dom behandlar barnen på alla plan,,,skämms..

Ja, du är en hjälte *styrke kram*! Tänk så många barn som inte har stöd hemifrån heller….

Hälsa henne att hon är bäst som kämpar på. Alla kan inte nå lika långt, man kan bara göra sitt bästa och det är precis vad hon gör, utifrån sina förusättningar på den skola där hon är. Det är kanon!

Så länge riksdagen, staten och kommunerna inte gör sig mer besvär är det svårt för en vanlig medborgare att strida för sin rätt. Du har varit fantastisk!

tänk oxå på att det är aldrig kört det finns chanser att senare i livet lära sig mera

vet en del som fått en andra chans genom att gå på Komvux eller folkhögskola och då har det funkar mycket bättre än i skolan och man har fått helt andra chanser att få jobb och så vidare

din dotter kanske slirar rätt rejält nu men förhoppningsvis så kommer hon på rätt köl så smångonom och livet blir bättre

det viktigaste du kan göra är att visa att du finns där för din dotter och älskar henne lika mycket oavsett vad hon än gör för val för det betyder så oerhört mycket

och du borde verkligen ta dig tiden att läsa igenom alla kloka svar du har fått

slutligen försök att inte ge upp se dom små sakerna i livet och få din dotter att oxå göra det

Det är verkligen inte alla som har såna föräldrar som du, Svea. Oavsett hur din dotter har det nu - barn med föräldrar som bryr sig om dem klarar sig mycket bättre i livet.

Stor eloge till dig för din kampanda!

Jag tackar så mkt för alla värmande ord,alla tips och ideer,allt ni skrivit ner.Jag läser som sagt var i omgångar,tar in sorterar upp,in eller ut.

Visst gör jag och min syster ett "bra jobb" men det är så man gör när man är mamma,pappa,närstående släktning eller god vän.Nej alla barn har inte det så,jag vet,jag var ett av dom barnen.

Men jag vill inte att vi ska glömma bort i denna tråden att fokuset ligger på min dotter,och på alla andra utsatta barn i sverige.Det är dom som kämpar mest,varje dag hela tiden och alltid.Det är dom vi ska se,lyssna på och hjälpa,vårda och älska.

Barnen.. min dotter… Det är dom vi ska se!!

ja du är en hjälte

jag vet, jag vet hur det är

känner igen mig så

och problemet är när man kommer med idéer så känns det som om allt bara ska lunka på i samma spår år efter år efter år

ja bara för att det alltid har varit så

våra barn och vi själva med för den delen med psykiska problem ses ibland som ett jäkla stort problem av samhället, och vi blir diskriminerade.

jag kämpar på, det gäller att aldrig ge sig.

så länge du kämpar så vinner du

kram

Men jag vill inte att vi ska glömma bort i denna tråden att fokuset ligger på min dotter,och på alla andra utsatta barn i sverige.

Naturligtvis, det är dem det handlar om. Jag ville bara ge dig stöd i att du gör nytta, även om det känns tungt.

Vad lär sig blivande lärare på högskolan om att identifiera barn med särskilda behov? Är det "bara" speciallärare som får utbildning om alternativ pedagogik? Ska vi inte egentligen sätta alla barn i Walldorfskola? Där verkar ju alla ha det bra…

#25 regeringen har en ny lärarutbildning på gång med start 2011, men den gamla innehöll minst 10p specialpedagogik i alla inriktningar. hur den nya kommer se ut vet jag inte ännu,men jag tycker personligen är nyckeln ligger DÄR. Vi måste få in större vikt på relationer lärare-elev-föräldrar så MÖTET får stå i centrum, för det är ur det man bygger förtroende och sedan kunskap. man kan inte lära om man är otrygg. Rädsla är den absolut sämsta känslan att prestera i.

Verkligen tråkigt att höra.

Känner igen mig. Är 15 år och får eventuellt snart en ADHD diagnos, har varit svårt att gå 9 år i skolan utan något hjälp och dessutom få massa kränkande ord. Har varit mycket kämpande, men utan resultat…

Sista terminen i 9:an för mig. Har tappat hoppet helt, vet inte ens om jag tänker gå gymnaset…

Säger jämt att jag ska bli hora, och jag tror faktiskt det blir så.

Hoppas det ordnar sig för er! Vet hur jobbigt det kan vara i skolan :/

#27

Förstår dig.

Den värsta kränkningen för mig i livet var skoltiden. Då är jag ändå uppvuxen med missbruk/beroende i familjen.

Jag slet som en idiot i skolan men fick höra att jag var lat. Då ger man till slut upp. Bara att vara där och försöka funka socialt var nog jobbigt för mig

Jag gick inget gymnasium utan läste på komvux när jag var 29. Så bara därför skolan skiter (nu) sig behöver inte hela livet skita sig. Skolan försöker gärna framstå som viktigare än den är. Självklart läsa, skriva och räkna (åtminstone någotsånär) är ju alltid bra att kunna. Komvux var faktiskt ganka kul men det tog 17 år innan jag vågade prova…

Många experter på arbetsmarknadspolitik menar att det finns en övertro på utbildning i Sverige… Jag är i många fall böjd att hålla med.

Hora skulle jag inte rekommendera dig att bli. Taskiga arbetstider och besvärliga kunder och arbetsgivare… Då är nog t.ex. tjuv bättre…fast kräver en del engagemang.

Ge inte upp om digsjälv. Skit i skolan för ett tag. Kräv den hjälp du är berättigad!

pEr

Hör av dig till mig Svea! Jag kan stötta dig. Jag har rätt stor vana av att stötta föräldrar och barn/ungdomar mot skola och andra samhällsinstanser.

#27 Ge inte upp! Här finns flera som kan ge dig stöd att gå vidare. Jag kan, i den mån jag har tid. Dela gärna med dig av dina tankar, så ska jag se om jag kan få dig att må bättre.

Tyvärr har jag många på nära håll, som mår dåligt. Det är folk jag känner mer än en massa anonymt folk på forum, och jag prioriterar dem. Inte för att ni är mindre värda. Det fins många skäl till att jag prioriterar dem på närmare håll. Ett är att jag ser många runt mig varje dag, som mår dåligt, vilket får mig att känna att jag måste göra något. Det blir mer påtagligt, när man bor mitt i skiten så att säga.

Sedan är det också bra för mig att faktiskt se ett konkret resultat av det jag gör. Att se att jag faktiskt gör skillnad. På ett forum kanske man får en del värmande ord som tack, men det värmer ännu mer att få en ordentlig kram, när man har hjälpt någon, och att man dessutom ser att det blivit en förändring i personens liv. Jag behöver den positiva feedbacken ibland, för att orka fortsätta kämpa.

#27 Bra skrivet! Jag håller fullständigt med dig om att skola och utbildning är övervärderat. Inte bara i Sverige, utan i många andra länder också. Varför ska man lära sig vad huvudstaden heter i olika länder? Vad har jag för nytta av att ha lärt mig vad huvudstaden hette i Jugoslavien eller i Tjeckoslovakien? Inget av de länderna existerar ju ens längre. Det som var fakta igår, är värdelös kunskap i morgon.

Däremot är det ju bra att veta hur man kan ta reda på vad huvudstaden heter i ett land, om jag ska resa dit nästa vecka. Att läsa och skriva är alltså ganska viktigt, liksom att kunna de 4 räknesätten. Kan man läsa och skriva, så kan man ju alltid slå upp vad huvudstaden i ett land heter. Det finns ju Wikipedia och Google och annat. Man lär sig att läsa och skriva, och använda verktyg som datorer, internet med mera. Resten kan man ta reda på vartefter.

Om någon tror att man lär sig mycket i skolan, så fundera på hur mycket av ALLT ni kan, som ni faktiskt har lärt er i just skolan. Små barn lär sig att äta, gå och cykla med mera utan såväl skola som lärare.

Det har t.o.m gjorts någon studie, som kommit fram till att många barn kan lära sig helt på egen hand, utan inblandning av pedagoger överhuvudtaget. Jag är dock dålig på det där med källhänvisningar, så jag har inte noterat var jag läste om den studien. Dock vet jag folk som tillämpar home schooling och t.o.m unschooling för sina barn,och de barnen ligger FÖRE sina jämnåriga som går i vanlig skola

Home schooling (hemskolning) ska inte förväxlas med hemundervisning.