Jadå, trots att min sambo själv genomgår en utredning nu på grund av att nåt är "fel" på honom.

Mamma tror inte alls på ADHD, "Det har alltid funnits stökiga barn" är hennes kommentar.

Suck, folk är jobbiga!

japp.. dom säger att dom hajjar ändå gör dom inte det.. å jag har väl lite smått gett upp.. men säger ofta så här:

mmm.. har du säkert sagt förra vecka men det är borta en minut senare,vill du att jag ska komma i håg det eller så får du ringa dagen innan å be mig ställa påminnelser m.m.

sånt säger jag,,å annat oxå.. men har gett upp å förklara..

Låter som vårat förhållande här hemma…de enda som jag känner riktigt förstår är min ena syster och min barndomsvän.

Visst kan det vara så att man är ett stort irritationsmoment hemma och jag får faktiskt säga med all rätt. Jag är expert på att förlägga saker, glömma tider m.m. Men det som verkar funka är fasta ramar och listor plus en evig tjatande och påminnande av min fru! Jag ser inte detta som något egentligt negativt utan hon vill hjälpa mig - men visst blir jag förbannad i bland! Men jag tror att det är ett givande och tagande, man kan inte bara skylla på diagnos utan hela tiden jobba för att bli bättre och då brukar jag säga till henne att Rom byggdes inte på en dag

//Marcus

Jodå, jag försöker också. Kämpar friskt med att få lite ordning på saker och ting, men minnet är det inte så lätt att göra nåt åt.

Men sen många år tillbaka, så har jag lärt mig att lägga nycklar m.m. på samma ställe, så jag vet var dom är.

Dom enda som förstår mig är min man och min bästa kompis.

Sen har jag några på jobbet också men min mamma totalvägrar och som ni säger: barn är alltid stökiga och hittar på en massa negativa saker om det ena eller det andra.

Jag försöker verkligen o tycker att jag har kommit på bra vägar för att underlätta för mig.. det som är problemet är att min sambo är värre än mig själv.. Han har värre temprament, han glömmer hela tiden var han lagt saker, tror att han har koll på tider osv osv..

Ett ex om vi ska på ett möte.. jag har lärt mig att det är bättre att vara för tidig än för sen.. jag planerar i god tid när vi måste åka för att slippa stressa.. jag talar om för min sambo att den tiden måste vi röra på oss.. ja ja säger han.. när det blir dax så säger han att: jag har koll på tiden så du behöver inte stressa.. (jag vet att följer vi hans tider blir vi sena) o säger att vi måste åka nu.. vi blir alltid sena eller kommer exakt i tid o jag är då sååå stressad så jag inte kan koncentrera mig på mötet..

Han blir jätte irriterad på mig o säger ex att du måste slappna av, du har alltid så mycket i huvudet o skyller på min ADD.. jag vill ju bara komma i tid..

Min sambo, som troligen också har en diagnos men inte får komma på utredning, tror att nu när jag har fått min diagnos så är alla våra problem pga mig..??

#7 - låter som att han verkligen skulle behöva komma på utredning, eller i alla fall låta dig använda de sätt du kommit på som gör det lättare för dig att tex passa tider. Jag upplever ungefär samma sak med min sambo - jag har speciella sätt att göra saker på, en viss ordning tex, för att komma ihåg och inte glömma att ta med mig saker tex. jag behöver ha koll på vad jag gör, särsklit när jag har en "dålig" dag och hjärnan bara är ett stort "adhd-mos". han kan inte förstå det, tycker att jag är "nojig", att jag oroar mig så mycket hela tiden. Jag har försökt förklara att det inte är oroar mig jag gör, att jag bara inte kan stänga av hjärnan- den är som den är. Det jobbiga är att när han försöker få mig att sluta "noja" och jag inte kan det för att jag har en sån dag så blir det bara värre - jag känner mig mer och mer jobbig och blir mer ofokuserad och så trappas det upp. Om han bara lät mig göra saker på mitt ibland lite konstiga sätt, utan att anmärka på det eller försöka få mig att göra annorlunda, så skulle det inte vara ett så stort problem! Det skulle väl vara värre om man inte försökte klara av att göra saker fast man har ADHD? Eller? Ska man leva med nån som har det får man kanske acceptera att det handlar om kompromisser för att BÅDA ska må bra - han kanske kan börja åka den tid som du vill till exempel- det behöver väl inte vara så mkt svårare än så? Ursäkta om jag låter hård mot din sambo - är så trött på den där känslan av att inte bli förstådd bara =D

#7 Det behöver inga ursäkter  jag är också så trött på honom ibland!! Och det låter som om vi har det lika med våra sambos.. Ju värre det tjatas dessto svårare blir det att tänka klart o få någonting gjort ordentligt..

Som du säger, varför ska det vara så svårt o bara acceptera oss som vi är o försöka förstå varför vi behöver våra rutiner för att fungera!

Lycka till med din sambo!

Jag har samma problem till en viss del. Min sambo förstår mig till en viss del men det är mycket han inte förstår.

Han lyssnar iaf när jag pratar med honom och han försöker verkligen. Han har även läst på om ADHD på internet och så. Han kan tycka jag är super lat för att jag har varit hemma hela dagen när han har jobbat. Han förstår inte att jag kan ha jätte svårt för att få arlslet ur vagnen och skyller på att jag är en latmask.

Men han finns där för mig och försöker verkligen förstå. Det jobbigaste är när han ska ta upp min skolgång och att jag borde plugga. Han förstår inte att jag har jätte svårt för detta.

Min övriga familj förstår mig helt. De har ju sett mig må dåligt. Min pappa där imot förstår inte alls. Han tror att min ADHD kommer gå och över , han tror knappt att de finns något som heter ADHD. Han tycker bara jag är lat.