Jag hade också problem i skolan men eftersom jag var tyst och gjorde det jag skulle (försökte iaf) så var jag osynlig. Då visste jag inte om att jag hade Aspergers men sedan jag fått veta (för kanske två månader sedan) så känner jag en lättnad.

Äntligen har hela mitt liv fått en förklaring! Jag vet varför jag hade såna problem med att lära mig en massa ointressanta saker och varför jag inte var lika sociala som andra.

Det är synd att man inte kan få hjälp med en gång. Fattar inte varför det ska vara så himla svårt att få den hjälp för att underlätta för personen som lider. Alla tjänar ju på det tillslut!

Det är bra att du har ett bra liv nu iaf : )

Ja det är synd och skam att skolan inte lyssnar på föräldrarna och närstående när de ber om hjälp. Jag vet inte riktigt hur det är nu men jag kan tänka mig att det inte har förändrats allt för mycket.

Om man hjälper ett barn i tid kan man ju undvika alla de här problemen som kommer efter , deppresioner och dåligt självförstroende m.m. Jag blev även mobbad under min skoltid och det följer efter mig än i dag.

Jag fick min diagnos ADHD när jag var runt omkring 20 , 21 . Det var en verklig lättnad för både mig och min familj. Då hade vi på papper vad som var fel och vi kunde börja få hjälp.

Jag tycker att din story var bra skriven hoppas du får

ut den på nåt vis allafall i en förenings tidning av nåt slag kanske…

Hade oxå tufft med matten..men tog av offer rollen i högstadiet…gjorde revolt! Ha det gott..

Tyvärr är det fruktansvärt vanligt det du skriver om. De elever, med "diagnos", som det går bra för i skolan och som trivs där, är ganska lätträknade för de är få få. Desto fler är det som vantrivs i skolan, och mår väldigt dåligt. Jag vet flera barn som hat självmordstankar redan i 6-årsverskamheten, för att det inte fungerat för dem i skolan.

Verkligheten är otroligt skrämmande, om man inte väljer att blunda för den, vilket är det som många lärare gör. De vet inte hur de ska hantera olika situationer, och då är det lättare att låtsas att inte se.

Ett problem är just det där med att förklarar flera gånger. Du är inte dum i huvudet, och det räcker nog att förklara EN gång, men man måste förklara på RÄTT sätt. Ett sätt som du förstår.

Jämför med döva barn. Att muntligen förklara fungerar ju inte. Inte ens om man upprepar det om och om igen, vilket är vad en del lärare gör, tills de inser att det inte fungerar, och ger upp.

De borde istället funderat över om de kunde förklarat på något annat sätt, som i de döva barnens fall hade varit att förklara på teckenspråk eller via illustrationer, istället för verbalt. Lärare borde alltså fundera över alternativa metoder att undervisa på.

Ett problem är också att många föräldrar tror att det bar handlar om resurser. Ibland har de faktiskt rätt, men rätt ofta fel faktiskt. Om en lärare försöker förklara verbalt för en klass med döva barn, så räcker det inte med att öka resurserna, och sätta in tio lärare som alla försöker förklara muntligt för dessa barn. De är ju fortfarande döva, och kan inte höra vad lärarna säger. Att öka antalet lärare är alltså inte lösningen på problemet alla gånger.

Mer resurser kan vara bra, men helt värdelöst om det inte är RÄTT resurser. I fallet med en klass med döva barn, så kanske dt mycket väl räcker med EN lärare, men den läraren måste ju kunna teckenspråk. Då är det inte MER resurser, men man ersätter en resurs med en annan, som är mer lämplig.