När min dotter blev 18 hamnade jag i samma sits. Jag fick klart för mig att de pengar hon fick skulle bla gå till hyra och mat m.m resten får hon behålla till egna kläder osv.

Självklart kan hon inte få bo och äta gratis hemma längre. Det är dagens sanning hur mkt det än svider för henne

Är trött i huvudet.. Så orkade inte läsa allt, men läste första stycket.
Och tänkte ett litet svar.

Jag får mitt eget studiebidrag (1050 kr) och för det betalar jag det mesta förutom mat, hyra och såna saker.. (Jag är 16 år)

Men KLÄDER betalar jag själv, och det tycker inte jag är fel att kräva, spec inte om man får alla pengarna själv.. Sen saker som jacka och skor betalar mamma 50% på, och jag tycker detta funkar bra!

Så jag tycker absolut att hon ska köpa sina egna kläder, och då är det ju upp till henne och bestämma hur mycket pengar som ska gå till kläder osv.

Likaså smink tycker jag hon kan betala själv, om hon ska på bio, ja, du fattar.

Vet inte om detta bara är shit, men ja, hoppas du fick någorlunda bra svar från mig.

Kram

Jag flyttade hemifrån vid 17 år så jag kan inte säga hur mina föräldrar skulle ha löst den delen men jag vet hur jag skulle ha gjort och det kan låta hårt….

Antingen så gör hon rätt för sig eller så skaffar hon ett eget boende med allt vad det innebär.

För mig blev det katastrof när jag flyttade hemifrån för jag kunde i princip ingenting. Jag gick på soc. bidrag och visste inte ens hur man betalade räkningar… jag lärde mig genom otaliga matförgiftningar att utgångsdatum är inte ett förslag.

Men det blev en människa av mig. Jag kan nu allt detta men jag lärde mig själv. Kanske dags att hon får lära sig.

Min mamma hade samma problem med mig. Jag var ritkigt bortskämd och trodde mamma skulle ta hand om mig hela livet. Jag fick aldrig riktigt lära mig hur man skötte ett hem och allt vad det innebär. Och jag hade inte heller någon större lust och lära mig. Det var ju lättare och göra allt åt mig istället för att jag stog där och skrek och bossade.

Jag skäms idag väldigt mycket för mitt beteende och jag ångrar det så mycket. Så som jag behandlade min mamma behandlar man ingen. Jag trodde hon var min hysa , jag hade henne runt mitt lillfinger. Visst min mamma visste det var fel , men vad skulle hon göra? Hon var ensamstående och fick ingen hjälp alls. Jag fick inte heller hjälp för min deppresion samt ADHD vilket kan förklara lite mitt beteende mot min mamma.

När jag fyllde 18 fick jag ingen hjälp ekonomiskt så jag kunde inte betala för mig. Men när jag sedan fick min diagnos och ekonomisk hjälp börja jag betala för mig hemma. Jag fick bostadsbidrag som gick direkt till mamma därefter betala jag ur egen ficka för mat, el internet o.s.v.

Min mamma hade som krav antingen betala jag för mig eller så kunde jag hitta någon annanstans och bo. Jag fick även som krav att hålla rent i mitt rum samt plocka ur diskmaskinen och hjälpa till med småplock. Det är nog svårt och sätta hårt mot hårt och det kanske är svårt och ställa krav , betala eller åk ut.

Men jag lovar dig de kommer behöva det. När min mamma ställde de kraven på mig så öppna jag ögonen och fick en aha upplevelse eller vad man ska kalla det. Det har hjälpt mig mycket med att lära mig och betala för mig och göra rätt för mig.

För om man inte ställer de kraven , hur ska stå barnen sedan kunna stå på egna ben i världen? Eftersom min mamma inte ställde de kraven på mig förens allt för sent så kan jag ha svårt för att klara mig själv. Jag kunde t.e.x inte ens sätta på en tvättmaskin. Det har jag lärt mig nu på senare dar.

Det finns så mycket man behöver lära sig inför vuxendagarna och klara sig själv dagarna. Jag anser om man inte lär sig detta så har man det svårt och klara sig ensam sen. Man gör sitt barn en björntjänst genom att inte lära dem ta ansvar och göra rätt för sig. Uppfatta mig inte fel jag försöker inte på något sätt trycka ner dig eller så. Jag delar bara med mig av min historia.

Jag håller med #2.

Svea: Din dotter får mycket pengar in på sitt konto, och det är inte rimligt att allt bara går till nöjen. Visst har du försörjningsplikt, förutsatt att hon sköter studierna, men det innebär inte att du ska betala allt. Hon har egna pengar, och hon bör kunna köpa sina egna kläder, smink, tamponger och annat som hon behöver. Kanske också bidra med lite pengar till mat, men det är inte heller rimligt att hon betalar alla pengar hon får hemma. Hon bör ha en del av dem, men får då också visa att hon kan ta ansvar och köpa sina egna kläder med mera. Hon håller ju trots allt på att bli vuxen, och ska ju bli mer och mer självständig. Att ha en egen ekonomi är ett led i den utvecklingen, men att ha en egen ekonomi innebär ju också ett eget ansvar.

Vad gäller städning med mera, så försök att få henne att göra saker tillsammans med dig. En del familjer delar upp det så att en lagar maten, och den adre diskar. Jag vet familjer med tonåringar som försökt med detta. Hela familjen går in och sätter dig framför TVn efter maten, utom den som har disken den dagen.

Hur kul är det för en tonåring att stå där i köket ensam, när alla andra sitter och kollar på TV? Förmodligen inte alls. Inte kul för vuxna heller. Mitt förslag är att ni tillsammans hjälps åt efter maten. Den ena diskar och den andra torkar och ställer in i skåoen. Samtidigt som ni gör det, så kan ni prata med varandra, och stärka gemenskapen. Ni kan prata om gemensamma intressen, eller berätta roliga historier, eller så kan hon få berätta om hon gjort något roligt i skolan, eller om hon haft det jobbigt.

På det sätet blir det mindre tråkigt att diska, både för henne och för dig. På köpet får ni en bättre gemenskap. Det kanske inte är lätt att få henne dit, men jag vet att det går. Jag hr t.o.m haft hjälp av killar i tonåren, som hjälpt till att laga mat och diska med mera. Går det att få tonårskillar att göra det, så går det att få tjejer att göra det.

Hej. Tittade inte din dotter på ung och bortskämd. Min dotter gjorde det och har blivit betydligt bättre sedan dess. :)

Måste också fråga dig om jag läste rätt, har dotterns pojkvän åsikter i detta ämne? Hur har han det hemma? Jag tycker att det känns fel om han blandar sig i.

Visst låt henne inte betala om hon inte vill, men med mitt förslag lär hon nog ändra sig.

1. Du köper bara mat till dig och din lilla. Och fixar bara maten till er

2. Du köper tandkräm till din lilla, likaså toapapper mm och så förvarar du hennes och ditt för er själva

3. Är ni på stan och ska käka pizza så är det bara två du betalar din och den lillas. :)

4. I tvättmaskinen kör du inte din stora tjejs tvätt för den får hon fixa själv

Tror du inte Svea att din dotter kommer på vad hon behöver göra?

Jag håller med vad övriga skrivit, din dotter får betala kläder och annat själv. Vad gäller mat så kan du ju säga att antingen betalar hon si eller så mycket, så går de pengar till mat/toapapper et cetera. Eller så får hon köpa det själv.

Pojkvännen har inte med saken att göra.

Angående huruvida hon är betjänt eller inte så kan du ju bara vända på det och säga att hon är vuxen och du är inte hennes städhjälp heller, och sluta tvätta/städa/laga mat.

Säg att det är trevligare om ni kan komma överens och hjälpas åt med olika saker, men om hon inte är intresserad så kan hon klara sig själv och att du INTE lagar mat åt henne.

Vad gäller boendet så kan man ju ta i med hårdhandskarna och berätta att om du inte är med och bidrar så kommer inte jag ha råd att bo kvar utan får flytta till en mindre lägenhet och då har hon ju ingenstans att bo själv alls utan kan få sova på en soffa i vardagsrummet/dela rum med lillasyster eller liknande.

Själv fick jag inte betala något hemma, men det enda jag fick var studiebidraget (ca 950 kr tror jag) och för det skulle jag köpa alla kläder, presenter och finansiera eventuella nöjen/resor.

Jag tror att det är en ganska vanlig lösning och det är ju så att de flesta inte får det förlängda bidraget som din dotter får, jag tycker det är rimligt att den delen betalar hon till dig, just för att den delen är för mat, hyra osv förklara hgärna för henne att den delen ändå inte räcker till hennes mat och del av hyran, utan du försörjer henne till stor del ändå.

Jag vet att detta inte är lätt, men du har rätten på din sida, skall hon bo hos dig är det dina regler som gäller.

Kram och lycka till

hej alla fina människor på detta underbara forum.ska försöka hinna läsa igenom allt och svara senare i kväll/natt.Uppsakttar verkligen era svar,ideer och erfarenheter! kram så länge

jahapp,nu har jag läst alla svar.Och jag uppskattar alla svaren väldigt mycket.Så tack så jättemycket.

Det har lugnat ner sig lite,då menar jag den värsta chocken för både henne och mig hur det "blir" när ens barn fyller 18 år med allt vad det innebär.

Jag är på något sätt medveten om att jag är "för snäll" i många avseenden.Det är jag pga att jag har mycket dåligt samvete för jag ej kan som sig bör,som en vuxen förälder ska kunna.Sen har jag dåligt samvete för att dom ej har sin pappa som sig bör.Dåligt samvete för att dom inte har det ok ställt nu och under sin uppväxt med dom enklaste av matriella ting samt mat.Dom har kläder på kroppen,mat i magen,tak över huvet,sjukvård m.m men allt har ju alltid varit en kamp för att få ha det så oxå.Och det ÄR en kamp varje dag nu med.Kan inte vi äta nått jättegott,en stor köttbit m.m.Jaaa,det är ju inte en orimlig önskan,men tyvärr vi har ej råd.Det är jobbigt att svara så.Osv osv.Sen är det oxå för jag helt och fullt ut ej orkar själv,dvs jag vet att jag ska lära barnen hur man sköter sitt hushåll med alla vad det innebär,att man bör ha städ/tvätt m.m dagar,dela upp ansvaret m.m.Men jag orkar inte fullt ut hålla det jag begär av dom,som dom ska göra för det är så det ska vara.När man är tvåväl fungernade vuxna som har hand om sina barn tsm orkar man att stå på sig,sätta  ner foten,m.m.Men tyvärr orkar jag eh det.

Men jag har talat om att:

1 : du måste betala för dig här hemma samt hushålla med dina pengar då jag inte kan betala saker och ting åt dig.

2: att i ett hem om man är vuxen är det inget att diskutera hurvida man amvänder hela lägenheten på olika sätt & eller vis utan man får hjälpa till att städa hela lägenheten utan att din mamma ska tjata sönder sig eller påminna om exakt allting.

3: att hon får chans nu tsm med mig berätta hur hon vill lägga upp sitt delade ansvar.att jag lyssnar på henne som en vuxen männsika,jag ser henne,jag hör henne,jag vet om hennes rättigheter.MEN att hon oxå måste vara medveten om sina SKYLIDHETER.Hon har inga rättigheter om hon ej har några skyligheter.

4: att vi ska jobba i hop/tsm för att allt ska funka så bra som möjligt,att alla ska må så bra som möjligt.att jag ej avser att "hota" henne även om jag mkt väl förstår att det är så det känns,men om hon ej vill allt vad jag skrivit ovan så måste hon leta efter ett annat boende.

Just nu sitter jag och filurar på hur mkt hon ska betala.Vad som ska ingå i det hon betalar.Och vad hon själv ska stå för-

Den sista delen efterlyser jag nu eran hjälp med.

Åter igen,tack för alla råd,tips,ideer,stöttning,ni e bäst!TACK!KRAM!

Hej. Varför inte skriva upp allt vad som kostar på ett papper, ha ett samtal med henne och säga att om hon hjälper till med det och det så får hon betala mindre .

Då får hon en vinst i att hjälpa till, och då hjälper hon säkert till. För pengarna vill hon ju ha. Sedan är det ju viktigt för henne att hon känner sig fin och söt, vilket hon säkert är. :)

Så ok, hon köper svindyra byxor i februari men då kanske hon får vänta till juni med nästa plagg. Gör henne prismedveten.

Och gumman jag förstår ditt dåliga samvete men det ska inte du ha. Du har ju försökt ditt bästa. Kram