Skönt att du fått diagnosen på papper nu. :)

Av medicinen bör du inte förvänta dig underverk, det är ingen mirakelmedicin. Visst märker jag av om jag tagit den eller inte. Har lättare för att koncentrera mig, är mindre hyperaktiv och sånt. Men jag är fortfarande ADHD'ig, har många svårigheter kvar, men det är bättre på många sätt.

Men jag tror att det är en träningssak också, man har vanan inne att alltid vara uppe och springa, inte fokusera länge och såna saker. Så även om det är bättre med medicinen så behöver iaf jag träna på att få bort vanan jag har sen innan. Min hjärna krackelerar när något blir för komplicerat, det är jag van vid, men nu kan jag fokusera på ett problem längre tid utan att den krackelerar. Men eftersom att jag är van vid det, så försöker jag oftast inte ens eftersom jag av tidigare erfarenheter lärt mig att det inte går.

Men medicinen har förändrat mitt liv endel, men måste vänja mig vid det och få in i skallen att saker fungerar bättre nu. Tar ett tag det med. :)

Tack Zapnix för ditt svar,

Förstår att en hel del är beteenden som inte kan "botas" med medicinering, utan snarare KBT övningar eller liknande.

Några jag har pratat med som fått sin medicin säger att det blir som semester i huvudet, och några andra har sagt att de inte alls är lika kreativ som innan (vilket vore hemskt om d blev så) Någon erfarenhet om det?

En undran bara. Borde du inte redan ha en försäkring så det gör ju ingen förändring i det.

#2: Mindre kaos i huvudet iaf, mer ordning och reda bland takarna. Struktur och inte huller om buller. Men jag behöver lära mig hur man använder sig av strukturerade tankar.
Är fortfarande endel kaos såklart, men har med medicin ett filter, det filtrerar intrycken utifrån en aning. Kan fokusera bara på en sak helt okej, bra i jämförelse utan medicin.

Jag är alltid kreativ (när jag mår bra, har problem med depressioner och ångest som ställer till det), men nu kan jag använda min kreativitet på ett annat sätt. Kan fokusera på saker längre tid, kan programmera länge nu utan att det kryper i kroppen.
Men slutföra saker, det kan jag inte trots medicin..

Ylva P. Jo det är klart jag har en försäkring, men enligt min psykolog så tillhör vi adh:are en riskgrupp vilken kan innebära att det är svårare och dyrare med försäkring. Och om man har barn med ADHD kan det vara rent av omöjligt att teckna försäkring åt barnet.

Zaphix. Återigen tack för att du dela med dig. Det är riktigt skönt att "prata" med någon med erfarenget.

Förstår också att allt är individuellt, så jag får väl se hur ja reagerar på medicinen när det väl blir dax för det.

Jag har en försäkring men inte har jag gått och ändrat på den. Tja jag vet inte om att man skall göra det iaf. Med barn så borde ju detta också ha lösts sig för man tecknar ju när dom föds och upptäcker att barnen har ADHD först vid 5-6 års åldern.

Har man skyldighet att säga till om att man har ADHD eller?

Det lät som det ja. Men jag vet inte säkert,

Usch då. Jag har inte gjort det. Jaja den dagen den sorgen.

#2 Det är väldigt olika från person til person, hur man reagerar på medicin. En del upplever det som mycket bra, medan andra har helt tappat aptiten eller t.o.m drabbats av självmordstankar (som finns med bland biverkningarna). I vilket fall som helst så kommer det att förändra personligheten en del.

Jag vet inte om du fått fått medicin redan, men de vanligaste medicinerna de skriver ut är Concerta och Strattera. Mindre vanligt idag att man får Ritalin eller Metamina. De senare är mycket svårare att få, och det kan endast komma på tal om Concerta och Strattera inte funkar.

Det är vanligt att kreativiteten minskar, men det går inte att säga att det är så för alla.

Däremot vet jag att det går att få ordning på alla de där tankarna i huvudet på annat sätt, än att dämpa dem med mediciner. Det funkar bra med meditation och yoga. Mindfulness är också populärt nu.

Sedan är det ju faktiskt bra med många tankar. Om man ska lösa ett problem, och bara kan tänka EN tanke åt gången, så kanske man funderar på en lösning, och kommer fram till att den inte fungerar. Funder på lösning 2, 3 och 4 osv, tills man hittar en som fungerar.

När jag får ett problem, så går min hjärna igång med många samtidigt tänkbara lösningar. En del funkar inte, men hjärnan kan snabbt sortera bort dem, och man kan snabbt komma fram till en lösning som fungerar.

Det som är jobbigt med många tankar är om det är negativa tankar. Det kan t.ex vara personliga problem, och då fastnar man lätt i de tankarna. OM man klarar av att låta tankarna flöda fritt, så är det inga problem.

Tänk lite så här:

Man har ett problem som ska lösas. Man sår på en bro och tittar ned i vattnet. Där kommer flera tankar och flyter fram. Om det inte är lösningen på problemet, så låter man den tanken flyta vidare med vattnet, och bara de tankar som är användbara fiskas upp ur vattnet. Övriga försvinner bort med vattenströmmarna.

Det tar ett tag innan man behärskar detta, men det går att uppnå med meditation/mindfulness.

#5 Din psykolog har rätt. ADHD klassas som en riskgrupp, vilket främst beror på att många utsätter sig för stora risker. T.ex så är det många barn med ADHD (hyperaktiva) som klättrar i träd och berg (utan säkerhetsutrustning) eller åker skateboard eller liknande. Det tycks finnas någon föreställning att dessa barn skadar sig mer än andra pga detta.

Visst finns det många som skadar sig, men det beror bl.a. på att de är så impulsiva och hyperaktiva. De cyklar iväg utan att ta på sig cykelhjälmen. De klättrar upp på ett högt berg, utan säkerhetslinor eller annat skydd.

Dock är det fel av försäkringsbolagen att dra alla över en kam. Det finns ju föräldrar som är noga med att se till att barnen ha hjälm på sig när de ska cykla eller åka skate, och kanske t.o.m tar med sig barnen till en skatehall för att åka under mer kontrollerade former, med mindre risk för skador.

Det är svårare att teckna en olycksfallsförsäkring för dessa barn, och det kan vara snudd på omöjligt också, men om du får svårt med det, så se till att du har intyg från de som utrett och ställt diagnos på barnet. Alla barn är ju inte hyperaktiva. En del är underaktiva och introverta, och tillbringar hela dagarna vid TV-spel, och de utsätter sig ju inte för samma risker.

De svåraste är de som jag beskrev i en annan tråd. Barn med autism som är extroverta, i kombination med ADHD. Sådana barn verkar inte känna någon rädsla alls. Man tar inte gärna med sig sådana till Eiffeltornet i Paris, för de kommer garanterat att klättra uppför tornet.

Här är en sådan personlighet: Alain Robert (känd som spindelmannen). INte den fiktiva seriefiguren. Detta är en man som i flera års tid har klättrat uppför skyskrapor på utsidan, och detta utan klätterrep eller sele eller något annat. Han använder ingen säkerhetsutrustning.

Det finns också de som utövar Le Parkour (Youtube-länk). Kolla klippet så förstår ni att de utsätter sig för enormt stora risker. Jag känner till ungdomar i Sverige som utövar detta, och jag skulle gärna själv provat, om jag hade varit 30 år yngre. Tyvärr utgår försäkringsbolagen från att ALLA med ADHD utsätter sig för risker på detta sätt, och därav deras motvilja till att försäkra dessa barn.