Äntligen! Det ser ljust ut!
Är så otroligt lättad!! Har äntligen kommit igång med skolan. Läser gymnasiet på distans numera, vilket innebär att all den där "måste-komma-iväg-till-skolan-och-omge-mig-med-folk-jag-inte-känner-och-dessutom-försöka-prestera-bra"-ångesten har försvunnit! Sitter just nu och knåpar ihop svaren till en hemtenta i etik. Självklart försvann koncentrationen iväg hit en stund, men jag är inte längre orolig över att jag inte ska hitta tillbaka. Jag har motivation igen. Fy f*n va underbart!
Sen vill jag bara säga tack till er allihop. Att få läsa om hur ni har det och hur otroligt starka ni är kan inte annat än ge inspiration. Jag ser verkligen upp till er, tror det är långt ifrån alla som skulle orka ta sig igenom vad ni får uppleva. Jag önskar er verkligen det bästa.
_
Kram!_
Grattis, vad roligt att känna motivation! Man blir glad av att höra det =)
Kram och lycka till med studierna!
Jiippii..underbart! Supergrattis! Lycka till på alla sättoch vis! Kram!
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
Grattis och lycka till med studierna!
O verkligen lycka till, kanon.
Ja och tack förresten tillbaks.
Visst är det något konstigt med många av oss, vi hamnar i värsta skiten då och då alltsom oftast. Men vi fixar att ta oss upp. Vi har en drivkraft som heter duga.
Och den drivkraften har du ju med :)
Grattis ! Hur gjorde du för att få tillbaka motivationen? Funderar själv på att börja studera på distans men jag har verkligen inte lust eller motivation. Men något måste jag ju göra :/
Följ mig gärna på min Instagram : LitenKnits
Tack!
#5 Jag vet faktiskt inte. Antar att jag bara var så jävla less på att misslyckas med allting. Jag fick nog. Vet inte hur länge det håller i sig, men jag tänker verkligen utnyttja det väl medans det finns där. Jag fick min sista chans att klara skolan, om jag sabbar det nu så är det nog det värsta jag någonsin kommer göra. Den tanken gav mig eld i baken. Jag vill ha en chans till ett "normalt" liv liksom. Det har alltid varit min dröm, att få må bra och göra saker. Sen började allt kännas hopplöst, jag orkade ingenting, hamnade bara efter, isolerade mig. Så fort någon nämnde skola eller så, så hamnade jag genast i nån sorts aggressiv försvarsställning. Typ "jag har rätt att vara trött, jag har ADHD *vredesutbrott* ". Sen insåg jag hur töntigt det lät
Grattis :D Det är så härligt när man hittar motviationen och känner att det är kul!
Starta ny diskussion