Jo skriv ett brev där du mera ingående skriver det du känner och hur du ser på din framtid.

Ja det var ju precis så jag tänkte. Eller det var facktiskt min mamma som gav mig det förslaget. Vissa saker är ju bara lättare att skriva ner än att prata om.

Ja och sen kan han läsa i lugn och ro utan att du pratar vid sidan om.

Ja , precis så jag tänkte. Hade till och med tänkt att jag kanske skulle kunna gå ut på en promenad eller något när han läser det. Så han verkligen får sitta ner i lugn och ro.

Det tycker jag låter som en toppen idé. :D

Tack :)

jag skulle vilja instämma ett brev kan va mycket lättare speciellt om man har svårt att följa tråden

sen är det tyvärr så att många som arbetar och har ett "normalt" liv dom kan överhuvudtaget inte förstå varför man inte kan arbeta och speciellt om det är något osynligt *suckar*

enligt min familj så är jag enbart lat som inte arbetar sen alla intyg och min läkarens ord det är bara nonsens

lycka till!

Jo du kanske ska be honom "läsa på" också så att hans förståelse i allmänhet ökar. Det brukar kunna hjälpa om informationen kommer ifrån "neutralt" håll och inte från, i detta fall, dig som hävdar att du kanske ska "slippa" en massa saker.

Det kan vara svårt att förstå att andra inte klarar av det om man själv tycker är enkelt.

pEr

Brev är jättebra. ett jättebra men som sedan måste följas upp i samtal annars så kan det bara bli så där konstigt tyst.

Från en ADHD,are till en annan. Men är det du själv som känner att du inte kan jobba eller har någon sagt det till dig?

Och om du fick ett toppen intressant arbete som du själv kunde vara med och påverka, skulle det inte heller göra att du kunde jobba.

hoppas att du inte ser att jag försöker trampa på dig, det vill jag inte.

Jag är bara undrande.

Jag instämmer lite i timmelins fråga. Vem är det som säger att du inte kan jobba alls? jag vet många med ADHD som jobbar. Det är ju inte så att man per automatik inte klarar någonting för att man har ADHD.

Jag har haft en del jobb, där det inte fungerat alls. Jag har haft andra jobb där det fungerat mycket bra, och där jag trivts mycket bra. Tyvärr är de jobb jag verkligen trivts me av sådan karaktär att det är få arbetstimmar och inga permanenta jobb. T.ex har jag haft som jobb att ta hand om en kille med ADHD efter skolan, och sysselsätta honom med något vettigt tills föräldrarna kom från arbetet.

Det fungerade jättebra, men det är ju inget som man har kvar för evigt. För mig varade jobbet i en termin, eftersom jag bidrog till att bygga hans självförtroende och självkänsla, så att han fick jämnåriga kompisar. Efter en termin så klarade han sig bra på egen hand, och jag behövdes inte längre då.

På ett sätt var jag ju nöjd med att ha lyckats bra, men jobbet finns ju inte kvar, och vill man fortsätta så får man hitta en ny unge med ADHD att ta hand om, vilket kanske också bara blir en termin eller så.

Dessutom blir det bara ca 3 timmar per dag på ett sådant jobb, så det ger ingen lön man kan leva på, men det var ändå bra jobb för mig då. Jag lärde mig mycket om mig själv, då jag kom till insikt om hur jag själv fungerade och varför. Jag kände igen mig själv mycket i honom.

Det handlar ju inte om att man inte kan jobba alls, utan om att hitta rätt jobb efter sina förutsättningar.

Sedan kanske man inte bara har ADHD iofs. Man kan ju vara stresskänslig också, eller har andra hinder, som gör att det finns ännu färre jobb som man skulle kunna tänkas klara av.

Jag säger inte att just du kan jobba. Jag menar bara att ADHD i sig inte gör en totalt arbetsoförmögen. Jag har multipla "diagnoser" och vissa av mina jobb har som sagt fungerat mycket bra.

Om du själv känner att du inte kan jobba, så kanske du inte kan det, eller så har du bara testat sådana jobb som inte alls passar dig. Låt dock ingen annan tala om för dig vad du kan och inte kan. Det känner du bäst själv.

ja precis tiger, jobb ser ju verkligen annorlunda ut från jobb till jobb och vissa jobb har varit katastrofala för mig liksom vissa har funkat urbra.