lite,lite,lite närmare utredning
Min remiss blev som sagt skickad i typ slutet av september eller något. Sedan dess har jag ringt och tjatat när jag kommit mig fört. Hört om vårdgarantin mm och varit almänt sur att det inte kan ske nu på engång när jag tagit mig i kragen efter att ha funderat i sisådär 11 år.
Så idag ringde jag igen och frågade hur det gick jag skulle ju fått tid i januari hade en sagt, sedan var det mars så nu ville jag ha ett rakt svar. Hon tittade och sa att någon som höllt i det var ledig idag men hon skulle prata med den i morgon så jag kunde få en tid. Jag fick även ringa tillbaka och höra sa hon.
Hon nämnde även något om den 16 januari i år att jag skulle haft en tid då. Men jag har ju inte fått några papper, men vet inte om jag fattade rätt är inte så bra på telefonsamtal.
Så gissa vad som kom med posten idag då, jo ett papper där det stod att jag stod i kö för en ADHD utredning, det kunde ta mellan 1 månad och ett år att få tid. Hallå snacka om att gardera sig.
Men det måste ju ses som ett ytte pytte steg närmare. Ska försöka ringa igen på fredag och höra om hon sekreteraren eller vad hon var fixat en tid åt mig.
Håller alla tummar och tår att det sker snart så jag för veta om jag bara är en knäpp utomjording eller om det finns en anledning till att jag är som jag är och att jag för kaos med mig vad jag än gör.
Håller tummarna för dig att du inte behöver vänta så länge. Själv fick jag en tid på tre månader.
#1 o vilken lyx, men jag är van att allt altid går åt helvete så jag blir inte förvånad om jag får vänta några år. Inte för att jag tänker aceptera det. Det blir telefon terror från och med nu tills jag får en tid.
Det blir lixom ohållbart efter ett tag när man behöver tjäna pengar jobba och allt sådant :(
I min kommun verkar det som att de inte prioriterar vuxna av någon anledning. Viss det är viktigt med barnen, men som vuxen måste man ju ta hand om sig själv och många gånger andra, ha någonstans att bo, jobba tjäna pengar, vara framgångsrik och allt det där. MEn hur ska man lyckas med jobb när det är kaos i huvidet och man blir helt slut efter att jobba exempelvis 6 timamr så man bara osmmnar när man kommer hem vad är det för liv :(
Vart arbetslös i princip sedan jag slutade gymnasiet 2002 gått på komvux och läst upp mina betyg, vart tim vick på dagis och som lokalvårdare och i hemtjänstens.
Nu har jag fått börja plugga för jag gått igenom alt som finns på ams jobbar även lite extra på dagiset i byn. Me är lagom slut när man kommer hem och det käns som det är ohållbart i längden. av någon anöedning pallar jag inte samma jobb för länge även om jag bara jobbar timmar. Kryper lixom i kroppen och måste prova något nytt. Även om jag trivs relativt bra på dagiset med barnen. Men att försöka smälta in med de andra fröknarna är bara jobbigt och ansträngande. Man förväntas ju vara på ett visst vis.
Oj nu blev det lite mera, antar att man måste få ur sig lite skit ibland.
Jag förstår dig precis. Jag tror det gick lite snabbare för mig för ÅHS köper in tjänster av Uppsala och eftersom vi (sjukvården här på Åland) betalar för en tjänst så går det nog lite fortare.
Usch ja att behöva vänta är inte lätt. Jag hoppas att du har lite tur och får börja med din utredning snart. Jag fick vänta i tre månader från remiss till att göra utredning. Bor I norra sthlm. Och det kan jag ju tydligen inte klaga på (tre månaders väntetid) då jag vet att det är en del som får vänta i nästan ett år. Min äldsta son gör sin utredning i dagarna fick också vänta i ca tre månader. Må gott