Känner igen ja, min son blir 7 snart o har nyss fått adhd-diagnosen.

Bättre vet jag inte om jag kan säja, men att det har växt i takt med hans ålder o förändrats, det hyperaktiva i honom. Redan har det mkt övergått i bita på naglarna eller vippa med benen typ.

Tycker du gör rätt i att ha henne i vagnen när ni är ute, alt håller stadigt i handen, hon är för liten för att fatta att hon kan dö om hon rusar ut i gatan, det går inte o förstå i den åldern för nån tror jag inte. Skulle aldrig litat på nåt av mina barn att de inte rusade ut i gatan, de får hålla mig i handen än o de är 4 o 7 år gamla.

Bra också att ni redan är på hugget o redan har tagit upp era funderingar med bvc o specpedagog, det kan bara gå framåt nu!

Det finns väl såna där selar som är till för barn? Då kan de iaf springa runt och göra av med lite energi, men man håller ju i dem så att de inte springer bort!

Kanske kan vara något?

#1 skönt att höra att det blvit bättre med din son i alla fall.
EYEQ oljan fungerar på min dotter, men i allt kaos vi haft sista tiden så har jag haft svårt att komma ihåg att ge henne den. Måste hitta nya rutiner i vårat nya liv.

Hon har varit jätte duktig på att gå själv förut, är sista månaderna hon fått för sig att dra iväg. Hon avskyr att hålla handen och har alltid gjort, så jag har låtit henne hålla i vagnen och så istället. Nu håller hon gärna sin nya bror i handen och jag kan hålla honom så får vi det att fungera så.
Vi är mycket ute i skogen och så för att hon ska kunna springa fritt och härja av sig utan risk för bilar. 

#2 Brukar använda sele på henne, har samma som till vagnen och så sätter jag hundkoppel på den. Det fungerar bra, förutom att hon efter en liten stund blir så frustrerad att hon sätter sig ner och vägrar gå.

#3 Okej.

Min son är 7 år snart och har grav ADHD och har tyvärr blivit sämre :( Han är som din dotter nu..innan lyssnade han och kunde ta in vad jag sa till honom, numer är han helt oreglerlig..han slukar precis all energi jag har och jag lever helt ensam med honom och två tonårstjejer.

Det har gått så långt att jag inte ens kan släppa ut honom i lekparken utanför, där jag har uppsikt över honom..han slåss, spottar på andra barn och kastar sten på rutor m.m.

Vi har haft kontakt med habiliteringen sedan han var 1 1/2 år. Diagnosen fick han när han var 5 år och vi har provat ADHD medicin, men den funkar inte på honom. Nu är han inskriven på BUP då man funderar på att sätta in bipolärmedicin på honom. För att dämpa aggressionerna och hyperaktiviteten..

Lycka till och bra att ni redan nu ser er dotter och tar tag i detta.

#5 Men fy så jobbigt du har det Carola. Känner med dig. Och så jobbigt det måste vara för grabben också. KRAM

#6 Ärligt talat så tror jag att jag nått min gräns för vad jag orkar mer..

Har väntat och tjatat på hjälp sååå länge nu att hoppet försvunnit helt..

Utan mej är denne lille pojk helt utlämnad till vargarna..jag är hans enda trygghet och jag har ju själv mina diagnoser att brottas med.

Vet inte längre vart jag ska vända mej för att få den hjälp vi så desperat behöver..

Kram till dej!

#6 Förstår dig så väl men kan inte ge dig några råd tyvärr. Själv sökte jag hjälp hos psyk, läkare, soc m.m men ingen förstod eller ville hjälpa. Jag kraschade till slut. Hoppas någon annan kan ge dig goda råd

Kraschat har jag gjort redan två gånger och har ett självmordsförsök bakom mej (tyvärr)

Jag vet varken ut eller in längre! Utförsäkrad, sitter mellan AF och FK  och har under 1 års tid gått igenom 15 olika mediciner för att hitta rätt så jag kan få en dräglig tillvaro, men orken tryter rejält nu..

#9 Fy vad jobbigt, det är verkligen tragiskt att det ska behöva gå så långt.
Jag hoppas verkligen att du får den hjälp du förtjänar och behöver för din och dina barn skull. Du skulle ju verkligen behöva avlastning så att du får vila upp dig mellan varven.

Det kommer förhoppningsvis bli bättre för honom.

Jag är 24 och fick min diagnos sent, har testa eyeq och det funkade jättebra. Nu läser jag dock på högskolan och ekonomin ser annorlunda ut så jag har fårr prioriteat min Concerta och mat de senaste månaderna.

Det var en tung period med att pröva in de olika medicinerna och man vara uppmärksam med maten när man höjer dosen. Jag kunde nämnligen inte äta med min högsta, så vi sänkte den.

Hoppas att allt går bra och försöka hitta någonting kreativt för honom att pyssla med :) Det hjälpte mig väldigt mycket.

Idag kommer en potentiell kontaktperson och hälsar på oss :) Hon och hennes familj är villiga att hjälpa till med avlastning ett par gånger i veckan gällande aktiviteter som sonen så väl behöver!

Hoppas hoppas hoppas att dom vill och känner att dom skulle orka hjälpa oss..

Det börjar liksom likna kattskit hela karusellen!!

Håller tummarna för dig och barnet.

Kontaktpersonen och sonen verkade gilla varandra. Nu hänger det på om hon (det är en kvinna) verkligen vill ta uppdraget.

På torsdag nästa vecka får jag veta *hoppas*

Håller tummarna. :D

Tack YlvaP :)

Kontaktpersonen avsade sig uppdraget av personlig skäl.. Väntar på besked om en ny kontaktperson, en man denna gång, men har väntat i snart fyra veckor på besked nu..

Mitt socialkontor och min handläggare suger faktiskt gammal jävla disktrasa!! Funderar starkt på att gå till soc, sätta mej ner i väntrummet med en stor flaska whiskey och en pillerburk!

Kanske blir det fart på dom då? Och kanske ska jag också ta med tidningarna in och dokumentera mina planer???

Allt är bara totalt förvirring! Skit!

Och mitt upp i allt detta ska jag på avstämningsmöte med AF och FK i morgon…ska tillbaka till FK och rehabiliterinskedjan, som det så fint kallas Undrar just vad som kommer att hända?? Det enda jag vet med all säkerhet är att ekonomin kommer att rasa ihop totalt, då det kommer att bli ett stort glapp mellan eventuella utbetalningar…och det är snart jul…

BLÄ!!!

Hejsan

Min son e 6.5år och fick diagnosen när han va 5år. han fick nu medicin i nov och e ett helt annat barn, jag har fått min älskade son tillbaka. Visst han får utbrott fortfarande men jagvet ju varför.

Men sen har jag en son på 5år som e nästan likadan. Men han har inte de svårigheterna utan e bara helt vild. Lyder inte heller och skrattar när jag blir arg men han skriker inte i 50min för att klementinerna e slut som sin bror gjorde..

Min stora tjej på 9år e i för puberteten inge kul det heller. Det behöver som sagt inte vara just ADHD men om det e det bör ni få hjälp. Man kan få hjälp ändå och alla barn mår bra av att jobba som om de hade. med regler och struktur i vardagen och rutiner..

Nu ska jag bara hoppas på utredning på mig själv oxå

Jag har tvillingar som blir 5 i september. (pojkar)

Jag har ADHD och tror att även en av grabbarna har det. Han trotsar och trotsar, lyssnar inte, hånskrattar mm.

Men bara hemma och mest mot mig. Att gå till dagis funkar verkligen inte alls och vi har inget val eftersom vi inte kör bil. Det tar 10 minuter att gå men oftast kommer vi en halvtimme försent fast vi går i extra god tid. Han är överallt och drar med sig sin bror på diverse upptåg. Min man gör så mycket han kan men han jobbar i en annan stad och åker tidigt och kommer hem sent.

Jag försöker att vara konsikvent men orkar inte alltid och allt blir bara värre och värre. Han är inte alltid hyperaktiv utan har stort behov av lugn och ensamhet och tittar mycket på tv mm.

Jag har även en son på 11 år och ett annat tvillingpar som är 10 år så dagarna är fulla av saker att göra och folk som han förstör tillvaron för. Att få lugn och ro till läxor och annat är helt omöjligt och han skriker och vrålar och bestämmer över de flesta situationer.

Läste om trotssyndrom och kände igen honom ganska exakt…

Vet inte vad jag ska tro kanske har jag bara inte satt gränserna tillräckligt tydligt?

Folk säger att det är väl bara att hålla honom i handen hela vägen, men då ligger han ju på marken och skriker… får man sen upp honom har brorsan slängt sig på maken eftersom han han är förtvivlad för man släppte hans hand… det finns inga sätt jag är bara en person och har bara två händer. Bor högt upp och orkar inte köra en jättetung tvilling vagn upp för alla backarna.

Han svarar inte på bestraffning och om han ska stanna på rummet måste jag se till att han gör det med våld… eller låsa in men det är inget alt. för mig. Sen har jag ju inte tid att egna all tid åt att bestraffa honom eftersom jag har fem barn som inte får nån uppmärksamhet och som blir ständigt slagna och skrikna åt mm.

Vad gör man….clonar sig själv?