Jag behöver verkligen ALLA råd och tips och kunskap som går att få just nu. Allt är väääldigt krångligt just nu och ska försöka få ed så mycket som möjligt här när jag förklarar. Kan tyvärr inte dela upp texten i stycken för det försvinner ändå så det kan bli lite svår läsligt "/ Så här är det… Jag bor i en egen lägenhet pga jag inte går ihop med min mammas sambo. Jag går första året på gymnasiet för tredje gången för att det inte har fungerat tidigare. Det går bättre denna gång och anledningen till att jag tidigare hoppade av var för att soc VÄGRA hjälpa mig annars -.- Min ekonomi är totalt urkass! Lever på typ noll och ingenting och det sätter en väldigt press på mig. Inga anmärkningar eller så men alltid kämpigt och kan ALDRIG hitta på något. Jag är nydiagnoserad med ADD och behandlas för depprision (stavning?) Har haft problem i livet sedan dag ett! Selektiv mutism med en tyst period från 4 år till 11 års ålder. Har en OTROLIGT strulig pappa och en mamma som fått ta mkt skit och inte alltid mått särskilt bra. Hon mår dåligt än idag men det är bättre. Dålig relation till mamma och riktigt, riktigt kass till min pappa. Jag har haft vissa struliga förhållanden där en av mina partner sänkte mig totalt. Jag har alltid haft kasst självförtroende och när jag trott att det inte kunde bli sämre så har det alltid blivit det. Jag har blivit sviken och missförstådd under hela mitt liv och inte haft mycket till barndom. Just nu är allt värre än någonsin. Jag har egentligen ingen som helst lust att leva. Jag ser inte meningen med det och det känns allmänt hopplöst. Jag klarar inte av skolan ordenligt, får mycket hjälp och stöd men undrar mååånga gånger om jag är där för min egen eller för andras skull. Jag klarar inte av några jobb. Det skiter sig nästan direkt och som grädden på moset så har jag enorma problem med knä och rygg. Är inte utåtriktad för fem öre. VÄLDIGT svårt med främmande folk och sociala situtioner. Verkar utåt som en fullt "normal" tjej och anses bara vrång, lat, bortskämd och oansvarig -.- Jag skulle ALDRIG fejka alla problem jag fajtas med var dag. Den ihärdiga konstanta ångesten och all den där skiten! Usch för den! Har framtidsdrömmar men det känns mer som någon annans drömmar. Som någor jag borde drömma om för att alla tycker det och för att det återigen anses "normalt" ! Är så allmänt less och jag vill verkligen få börja leva! Jag vill få ordning på ekonomin men hur gör man när man inte är "normal"? Soc är riktigt krångliga i denna kommun och inte lätta alls att ha och göra med! Jag vet inte vart man kan vända sig :( Finns det någonstans man kan få ngt sorts bidragshjälp? Mmina föräldrar delar för tillfället på hyran men det är svårt för dem och pappa kan inte se pengar utan att spendera dem på SKIT så som värsta TVn och värsta bilen! Allt för att synas och ingen respekt för att han har fyra barn att försörja! Alltså vad kan man göra? Vilka hjälpredskap finns att använda sig av? Jag orkar inte med mig själv och mitt för tillfället värdelösa liv! ALLT går emot mig! Precis allt! Har en go pojkvän som dock inte riktigt förstår mina problem och som har problem själv som han inte riktigt inser eller anser sig kunna hantera själv för att han är man "/ Jag vill hjälpa honom, jag vill vara "normal". Jag vill kunna ta hand om mig själv och mitt hem normalt! Jag vill kunna leva som "alla andra". Alla tips och råd och ALLT är välkommet! Och förlåt om jag skrivit rörigt och osammanhängande men kan inte bättre och ja… jag vet inte. Allt är hopplöst och ibland önskar jag att det fanns ett mirakelpiller eller att man kunde bli inlagd ett tag och få daglig hjälp, men förstår inte hur allt det där fungerar heller "/