Ja visst är det skönt på något vis, när jag hittade hit var det så många bitar som föll på platts. Samtidigt som man vill vara som alla andra "normala" människor så vill man inget hellre än att få vara den och så som man är.

Igår fick jag även höra av min mamma att hon tydligen anat att något inte var som det skulle med mig under alla skolår, men ingen ville lyssna på henne då. När jag gick i skolan var ju knappt bokstavsdiagnoserna uppfunna. Och jag som alltid trott att min mamma aldrig anat hur man mått och typ skitit i mig. Där ser man hur fel man kan ha.

Håller alla tummar för dig, bara att vara på dem. Lite synd att många landsting inte verkar prioritera oss vuxna, för vi ska ju fungera ute i sammhället och kunna försörja oss själva och klara oss själva.

Bra! Jag har själv varit i den situationen. (Funderar hela tiden tillhör nog personligehen, i allafall i mitt fall. Fastnar lätt) Det känns bra när det väl tagit fart. Ingen skulle förmodligen se att jag har AS/adhd på mitt yttre. Kanske skulle det ha varit enklare då? Hoppas du snart mår bättre:)

#1 Ja det börjar lätta lite men e som sagt en massa hinder kvar.Vill inte vara som alla andra har trivts med att säga saker rakt ut utan att tänka mig för,de e dom sakerna som sårar folk som ja inte vill säga.Måste ha varit skönt att få dom svaren av din mamma.

#2 Tack. JA de e nog så med mig med,funderar å ältar en massa saker.Hoppas att det ska kännas bättre när/om det tar fart.