Hej och välkommen hit

Jo, det är nog många av oss som känner igen sig i det du beskrivit. Jag har själv några kraschade förhållanden bakom mig och mitt humör har varit som om fan själv hade flugit i mig. Jag hade det oxå tufft i skolan och hade svårt att hänga med, eller rättare sagt, jag hängde inte med.

Jag har Aspergers och ADHD

Hur e din situation i dag?Har du familjoch barn,själv så har jag 2 st 12 å 3 år.

Lovar att det finns fler än du. Dock har jag haft samma man i 11år men det e för att hans tålamod e större män de flestas. 3barnsmamma och min son har adhd& hörselskada. Min lille pojk e överaktiv och min flicka har hörselskada och jag ska göra ADHD utredning..

Livet e då ingen dans på rosor inte men jag kommer iallafall få hjälp. Särskilt nu när kroppen sa i från i form av kramper/spasmer och hamnade först på akuten,sen övervakningsenhet med hjärtapparat kopplat sen 2 dygn på Psyk. Nu brinner det i knutarn akan jag säga. Synd att man ska nå botten innan men nu får jag hjälp och kanske skyndar de på utredningen en aning..

Som sagt,du har kommit rätt. Här finns flera som vet hur det är…

Skönt att veta.Hoppas allt går bra i fortsättningen

En dag i taget och välja krigen =)

#2 Idag lever jag ensam och vill fortsätta med det eftersom jag är trött på alla relationer som spricker eller rättare sagt jag faller alltid för fel sorts män.

Jag har en dotter som även hon har Aspergers och ADHD. Både hon och jag har det väldigt tufft. Livet prövar oss hårt.

Ska till min läkare idag och hoppas jag blir fortsatt sjukskriven. Han blev arg på mig för att jag två gånger avbokat tid hos min KBT terapeut för att jag mådde så dåligt. Är rädd att han inte vill sjukskriva mig mer. Det lät så när min KBT terapeut pratade med mig förra veckan. Vet inte vad jag ska ta mig till i så fall

Håll tummarna för mig!

Själv så har jag "vaknat" upp alldeles för sent med tanke på omständigheterna,det sista uppbrottet som kom för 2 veckor sen så började jag tänka va som va fel.Har nog förnekat omedvetet att det e jag som har varit problemet,men har nu börjat min resa.Hoppas bara att jag får hjälp och att jag lär mig att leva med det.Det värsta är att jag har sårat dom jag älskar utan att fattat det å inte har tagit deras ord på allvar att göra en utredning.Men nu har polleten trillat ner å får se va som händer,e som sagt i början av en utredning,vet inte ens om det blir nån.Läkaren s att jag inte skulle ha så stora förhoppningar eftersom dom inte gärna tar emot vuxna med ADHD här där jag bor .       Hoppas det går bra för dig i dag å självklart håller jag tummarna.

Håller tummarna för dig pudas allt vad jag kan, bättre sent än aldrig brukar man väll säga :) Lycka till

#7 Tack pudas! Hoppas du får din utredning och rätt hjälp. Jag blev utredd först när jag var 50 år och det var så otroligt skönt att äntligen få det på papper att äntligen fatta vad som var fel.

#8 Tack. Nu e det bara att vänta å se va som händer.

#9 Får väl se va dom säger å hoppas på det bästa.E lite orolig över att inte få komma dit.Då e ju frågan va jag gör då.Hur jag går vidare för att få en utredning.Kan tänka att det måste ha kännts skönt att få det på pappper.

#11 Försök att stå på dig och var envis på att få en utredning och säger de nej så tror jag du kan söka i ett annat landsting. Tror mig ha läst det någonstans. Önskar dig lycka till med allt