Det där lät lite diskriminerande, men jag håller faktiskt med. 

Jag vet personer som har Dyslexi, men som har svårt även om de läser varje dag och verkligen försöker skriva noggrannt. Och då får de ju självklart skylla på sin diagnos, för det är ju en diagnos som ställer till det hela.

Sedan vet jag också personer som kan läsa hur bra som helst, och som aldrig stavar fel, men som tiggt till sig diagnos och skyller på den fast de i själva verket bara inte orkar bry sig om att stava ordentligt.

Jag kan ju bara se till mig själv, har diagnosen men skäms för den och där av försöker jag bättra mig mer och bättre än vanligt folk..

rättstavnings program och försök till å göra allt bättre, tyvärr förklarar inte rättstavnings programmen gramatiken så det kan se ut som kråkfötter ibland..

Men de stora problemen kommer när man har dyskleksi, ADHD i kombo för då tar man sig inte tid till att läsa vad som egentligen står.. Man skummar en text och tar bara vissa ord och det kan bli hur fel som helst. Har faktiskt inte läst en hel bok i hela mitt liv tror jag??

Så visst blir man bekväm och jag tror det är ännu vanligare bland de utan än de med, för vi försöker verkligen men kan inte eller når inte riktigt hela vägen fram

Ja det blev lite fel för jag var så arg.

Rättstavningsprogram tror jag inte så mycket på för det är många ord som inte finns med och då blir det ju svårt tycker jag.

Men ser man inte vad andra skriver och "härmar" sedan eller tror man att dom andra inte kan skriva då eller? Jag vet inte hur det funkar.

#0: Jag har inte Dyslexi, vet inte riktigt hur det fungerar heller.

Men.. Hade det varit så lätt som du tror, att man bara härmar och skriver likadant, tror du inte de hade gjort det?

#1: Skulle man vara så lat att man inte ens orkade lära sig stava, varför skulle man då orka lägga energi på att tigga sig till en diagnos för att skulla skylla på det..?

Jag ställer mig väldigt tveksam till ditt uttalande faktiskt..

En personlig berättelse om dyslexi

Men skyller man på det då?är inte det som allt annat?tex jag ser dåligt?jag hör dåligt?osv osv?jag har Dyslexi säger det ibland och ibland inte.men vet inte om jag skyller på det?mer bara en förklaring.visst förklarar du dig oxå?om du har nått tex handikapp eller funktionshinder?nån ggr säger du det väl…som en förklaring?eller?

Jag har sett det på ett annat forum där var och varannan person säger att dom har Dyslexi. Det känns att det är allt för många som säger så på ett litet forum.

Nä jag går inte omkring och säger att jag har ADHD eller bipolär sjukdom. Det är något som står för mig och mina familj samt behandlande läkare och mentalvårdare. Skyller inte på det utan det får andra göra i såna fall. Jag vill inte tro att alla skall tänka att jag skyller ifrån mig.

#6: Men om någon klagar på att du inte kan sitta still och koncentrera dig, skulle du inte förklara dina svårigheter med att du har ADHD då?

Förstår du parallellen med Dyslexi då?

Exakt samma sak, någon klagar på att Pelle stavar så dåligt, slänger om bokstäver i ord och lyckas inte få någon bra meningsuppbyggnad, är det då inte rimligt att Pelle förklarar attg han har Dyslexi och därmed mindre lätt för just skrivandet?

Jag förstår faktiskt inte problemet, vad spelar det för roll att de förklarar sitt sätt att skriva med att de har Dyslexi?

De skriver nämligen inte bättre  även om de inte berättar att de har Dyslexi, det har alltså i praktiken ingen betydelse.

Som jag sa så hade jag inte sagt det nej. Jag skulle bara ha sagt att jag är lite rastlös.

Och som jag skrev tidigare så var jag arg när jag skrev detta. Något jag hävde ur mig alltså. Inget jag tänkte gå vidare med.

#4 Jo, faktiskt så är det en helt true story. Hade en kille på min skola. På ett lästest där man ska läsa och förstå en text fick han medelmåttiga poäng, och han sa att han hade lätt fått en 9:a (som är det bästa resultatet) om han hade läst lite mer, för han läser tydligen aldrig. 

I jämförelse med mig, såsom när vi båda läser samtidigt, så läser han mycket snabbare än mig, ändå har jag inte Dyslexi. I skolan har denne heller inte haft svårt att hänga med på läslektioner eller prov.

Men så en dag, efter att aldrig haft problem med skolan i 10 år, så fick han för sig att han hade Dyslexi. Ingen förstod varför, och en kompis till mig som faktiskt har Dyslexi blev skitförbannad eftersom hon har så svårt med det och behöver extrahjälp, och så kommer någon som jag aldrig ens sett stava fel på att den har samma svårigheter.

Helt plötsligt började denna kille stamma när vi läste högt, och stava ord fel, som den kunnat stava rätt förut, och fick en diagnos eftersom lästestet helt plötsligt visade så låga poäng.

Sådant hatar jag. Jag hatar också när människor som inte har Dyslexi stavar åt helskotta. Några grammatikfel här och var, och något enstaka stavfel är givetvis helt okej, enligt mig, för ingen är ju perfekt. Jag vet flera som inte har diagnos, och inte heller tror sig ha svårigheter, som skriver en vägg av text utan punkter eller kommatecken, och det är frustrerande. 

Har man dock Dyslexi så har jag ju såklart överseende, eftersom det är svårt då, precis som att jag har överseende med mina kompisar som har ADHD som inte alltid kan koncentrera sig på att lyssna när jag vill berätta något, eller folk med dålig syn. Det är ju inget man kan göra något åt, och då är det väldigt taskigt att inte ha överseende, oavsett om det är ett psykiatriskt eller fysiskt hinder.

Jag har inte Dyslexi - inte vad jag vet iaf - men läser ofta väldigt långsamt - skönlitterära texter. Ofta får jag verkligen traggla med dem, och läsa om och om. Ändå förstår jag till syvende og sidst innehållet väldigt klent.

Facklitterära texter däremot - dem har jag förmågan att tillgodogöra mej blixtsnabbt. Behöver ofta bara se texten (utan att detaljläsa den) för att nästan omedelbart inse kontentan. Denna förmåga har visserligen avtagit i någon mån nu med stigande ålder och försvagad syn med mera, men finns där dock i märkbar omfattning fortfarande.

Jag läser också jättesakta och mannen min som inte har svenska som modersmål läser tex svenska böcker mycket snabbare än mig. Jag fattar inte allt heller utan måste läsa allt flera gånger. Jag läser som det står, bokstav för bokstav.

#11 Så man skulle kunna säga då, att du och jag, YlvaP, är Bokstavsfolk i en rätt sann bemärkelse - vi är liksom bokstavstroende…

Hä hä

Hahah ja det kanske vi är.