Gillar inte vinklingen av artikeln alls faktiskt. Väldigt mycket "trots att han har AS så klarade han av"-känsla i den kan jag tycka.

Lite freak-stämplat att de kände sig tvugna att skriva ut hur många kasetter och CD's han har, känns bara som relevant information när man vill visa hur nördiga AS'are kan vara. Aldrig sett det skrivas på det sä'ttet i en sån ruta tidigare..

Äh, jag kanske bara är på dåligt humör och ser artikeln ur en pessimistisk synvinkel,

Karolina Persson
Född: 1990 i Grönköping
Familj: Mamma och pappa
Intressen: Mode, har 17 tröjor, 8 par byxor, 23 par strumpor, 11 par skor, 20 par trosor, 5 BH's.

Näe, det skriver man inte om man inte vill vinkla det på nåt sätt..

Att man förpassas ur det vanliga arbetslivet beror ju på att reglerna är så rigida: man måste vara si och så, annars platsar man inte. Så är det, man kan bara hoppas på att det blir bättre i framtiden. Det är inte tidningen som marginaliserat honom.

Torstens problem har följt honom hela livet. Allt han skulle göra tog mycket längre tid än för andra.

Ja, så är det för mig också. Blev alltid sist när det gällde att ta på sig ytterkläderna etc.

Svårast har ändå de sociala kontakterna varit. Han förstår inte abstraktioner, är väldigt konkret, saklig och rättfram, vilket ofta missförstås av omgivningen. Han klarar inte heller närhet, starta ett samtal är svårt och mingla är omöjligt.

Dessutom hade Torsten Fridberger under många år problem med alkoholen. Sedan fyra år är han emellertid helnykter

Det behöver inte bara vara problem med det sociala som gjorde att han förlorade sitt "framgångsrika jobb" utan också alkoholen. Självmedicinering med alkohol brukar inte vara så lyckat.

Lever man ett vanligt liv utan större problem så får man inte AS-diagnos helt enkelt. Det är därför man aldrig får läsa om 100& lyckade aspergare. ;)

Jag tycker inte det är något fel att belysa hans "nördighet". Det är ok att  vara nörd, tycker jag. Många aspergare är det, och vi ska inte behöva dölja el skämmas för det.

#3 Det är ju en synpunkt förstås. Men jag menar såhär: Aspergare är företrädesvis vanliga människor - icke förståndshandikappade - som har vissa problem, företrädesvis sociala. Dessa borde kunna respekteras - med full bibehållen respekt för den drabbade människan/aspergaren.

Det kan annars lätt bli ett slags översitteriperspektiv; något som iofs de flesta aspergare är allt för vana vid i sina relationer med "med"människorna - men där finns en attitydförändring menar jag som vi kan arbeta för att få till stånd.