Jag blir mycket lugnare, Träning är jätte viktigt ör mig :)

samma för mig :)

Jag har inte ADHD (utan AS) och Träning betyder inte ett dugg för mig. Men jag känner ganska många som jag tänker mig skulle kunna vara ADHD:are, för vilka Träning tycks vara jätteviktigt.

Har inte tänkt på det men jag har ADHD.

Beror på vad det är för typ av Träning, är det Träning som man behöver koncentrera sig på, komplicerade rörelser och sånt blir jag mest stressad.

Men ut och springa eller göra saker jag kan men som är fysiskt krävande är skönt, blir avslappnad efteråt. Men framför allt är det underbart under tiden när man verkligen tar ut sig hårt, har aldrig sån frid i huvudet som när jag tränar.

Springa är meditation för mig.

samma som #4  . men meditation är mkt bra  .  fattar ej hur man kan vara så stilla XD ..

Intressant det ni ADHD:are säger…! Själv är högsta lyckan för mig att befinna mig i så djup avslappning som möjligt - således är meditation en sak lämpad för mig. Men ärligt talat så behöver jag inte utföra särskilda meditationsövningar; jag klarar av det där ganska bra ändå - förutan coaching eller läromästare. Har liksom meditationstillståndet naturligt i kroppen; bara att ta fram vid behov!

#7: Beror väl lite på vad man vill få ut av meditationen, behöver ju inte bara handla om avslappning. Få energi, fokus, stabilitet, balansera tankar/känslor, få kontakt med känslor o.s.v.

Till vissa av dom sakerna kanske du kan behöva övningar. :)

#8 Säger absolut inte emot. Säkert är det som du säger. Men jag har ändå fått för mig, att vägen till kontakten med mina sanna tankar och känslor går just via den där totala och harmoniska avskärmningen från yttre stimuli. Men så är jag ju aspergare, och vi behöver förmodligen extra mycket frid och ro mellan varven - för att hämta tebaks vårt jag i grund från den förvillande samvaron uti det socialas ocean…

Vilket inte hindrar alls, att en stimulerande samvaro med exempelvis en god ADHD:are skulle kunna förgylla livet högst väsentligt…

Vet du vad?

Tränade just en timma och jag inser mer och mer att det är min typ av meditation, den enda som verkligen fungerar. Att göra upprepande övningar tills man är helt slut i dom musklerna och sedan fortsätta med att upprepa andra övningar tills man är slut o.s.v. Att slippa tänka, det enda man behöver fokusera på är att fortsätta upprepa övningen.

Mått allmänt kasst senaste tiden med mycket ångest, ingenting annat än Träning hjälper. Så fort jobbiga ångesttankar eller känslor dyker upp så är det bara att springa lite snabbare eller göra de övningar man gör så att de blir ännu jobbigare. Då försvinner allt jobbigt och man lever bara i nuet och fokuserar bara på det som finns häsr och nu. Känner av varenda del i kroppen, känner hur varje muskel jobbar, vart kroppen är och hur man ska röra kroppen för att göra övningarna bättre.

Och när man är helt slut så ägnar man en halvtimma åt att stretcha, då är man lugn efter träningen och klarar av att vara stilla. Känna hur musklerna sträcker ut sig, blunda och bara fokusera på hur man står/sitter/ligger, känna av om man kan ändra sin ställning för att isolera olika muskler. Känna hur pulsen blir lägre, man slutar svettas och man känner sig bara harmonisk.

Det är lugn och ro för mig, att få tyst i huvudet för ett tag, att få en paus ifrån alla tankar som tränger sig på. Att vara i balans, hålla fokus på en sak och uppnå de målen man tänkt sig.

Jag behöver vara ensam efter att ha varit ute i den stora världen, blir väldigt trött av att vara bland folk och behöver vila länge efteråt. Men att sitta still och göra ingenting är inte lugn och ro för mig i och med att det fortfarande är kaos i huvudet och det kryper i kroppen.

Så jag tror att vi tänker lika, att vi är väldigt lika, men sättet vi uppnår lugn och harmoni är olika.

Väl beskrivet av dej, Zaphix.

Ja, så är det nog - ni ADHD:are har förmodligen en städsevarande motorisk överskottsenergi som det gäller att göra sig av med. Alltmedan vi aspergare förmodligen inte äger denna överskottsenergi vad gäller motoriken. Däremot kanske vi är utrustade med en extra stor "tank" för intryck som vi får spontant "därute i världen" - och tur är väl det, för vi emottar osedvanligt mycket intryck. Det är denna "tank" som meditationen syftar till att tömma så gott det kan gå. Så meditation kan vara nyttigt för oss av det skälet, den skapar reda och ordnar upp intrycken; liksom sorterar dem i olika fack inne i hjärnans arkiv. Och när tanken är tom, då står man rustad att gå ut i världen på nytt!

Träningen är inget superviktigt gällande min ADHD utan det som håller mig lugn är den rätta kosten den stillar alla dessa konstiga symtom jag hade förr./lantlotta

#12: Vilken är det rätta kosten för dig?

Hört om endel som fått bort alla adhd-symptom genom att äta på nåt speciellt sätt, dock är det alltid "jag känner en som har ADHD blabla" aldrig "jag har ADHD blabla", så jag är väl inte helt övertygad om att man bli så pass mycket bättre genom att äta speciellt.. Även om man såklart blir sämre om man äter fel.

Ja precis, symtomen försvinner och då kan man ju egnligen säga att ADHD diagnosen är borta med. Rätt kost är ju just det du har hört. Man skippar kolhydrater, gluten och sötningsmedel, det finns ett sötningsmedel som inte vi reagerar på, det tas inte upp av kropp det heter stvia och säljs i hälsokoster. Äter vi strikt såhär så behöver man tillföra 1-2 tabl. vitamin/mineraler från apoteket Mitt val sport, så får man i sig allt kroppen behöver dagligen, jag kompleterar dessutom med 1 dl mungbönor som är rena energikicken, innehåller mycket b-vitamin, järn o zink som är jätteviktigt för vår mentala hälsa så alla trådarna kopplar rätt på ovanvåningen…hihi

Helt beroende på vad det är för typ av Träning!
Men oftast ledsnar jag på att träna, för att man blir rastlös och det är tråkigt att göra samma sak om å om igen..

Men visst kampsport funkar eftersom jag får ge efter för aggressionerna så då kan jag få utlopp för det som växer inom en..

Men annar ger det mig inget..

jag brukar lyssna på musik på ganska högvolym när jag tränar, peppig musik osv, då går det springa på eller så hur länge som helst nästan :p

annars ska det helst vara någon sport, så att man "gör" något. Ska nog börja boxning nån gång eller nån kampsport, fast vet inte.. inte så sugen på slåss mot folk, men det känns som bra Träning.

#16 Det finns inte någon Jutsu klubb där du bor??
Det är endast självförsvar, men en riktigt bra Träning då man tränar in muskelminnet och har inte så mycket attackformer..

Ett bra och ändå fysiskt krävande samt både fokus och precisions krävande..
Funkar klockrent för mig.. Det är lite som skytte, funkar inte heller när man är upprörd eller arg..

#14: Som vegetarian/halvtidsvegatn kan jag inte skippa kolhydrater, inte så mycket kvar att äta då.

Men vitaminer och mineraler får jag i mig så det räcker och blir över, äter varierat och Mitt Val Vegetarian varje dag för att framförallt få i mig B12.

Hejsan. Nu har jag ingen diagnos men ska gå utredning. För mig betyder styrketräninegn ett mentalt lugn och jag e fokuserad på vad jag gör. Får ut aggressioner men problemet e ju att ta sig i kragen och ta sig dit oxå. Min kurator sa att jag måste sätta träningen som Prio 1 så jag får lugn o ro i skallen och en bättre syn på mig själv..Det e enda gången jag e fokuserad och bara tänker på vad jag gör och e jag arg så går det fler set haha

#17: Fast jujutsu är väl ändå rätt tråkigt..? Har jag fått för mig. :)

Tränade Hung Gar Kung Fu innan, sjukt bra Träning, varierad och finns alltid någon väg som passar en. Mycket bra fysisk Träning för mig då den utvecklade min väldigt mycket mentalt, att härda ut trots att det är jobbigt.

Innehåller stor det chi gung också, vilket också utvecklat mig en massa. Meditation i rörelse med fokus på andning och energi, bättre än all stillasittande meditation. :)

Men ja, den grenen kung fu jag tränade är lite sektlikt uppbyggd, så jag är väl intalad att all annan kampsort än judt den är rätt värdelös. Stor del därför jag slutade, gillar inte vissa kinesika traditioner.

(Är inte diagnostiserad heller…men troligtvis add)

På den tiden jag kunde träna hårt betydde det allt(nästan) för mig

Men det skulle vara kul, jobbigt, mycket och ofta. Kampsport var min passion. Det var inte dom mest strikta varianterna utan mer "lek" och sport.

Gå en promenad är bara blä för att inte tala om typ yoga…somnar…ger ingen effekt mer än att jag blir mer grinig än vanligt hehe

Men den hårda, roliga träningen gav både avreagering, mer känslomässig tålighet och något kul för hjärnan att fundera på. Fast blev det för mycket tänka blev det jobbigt. Självförtroende också.

Träningen måste ge en kick annars har den ingen positiv effekt på mig.

Lugn jo…sov gott…utom dom gångerna jag tog två pass på raken…då var det lite upptrissat efteråt.