Jag skar mig för att den smärtan var betydligt lättare att "greppa" än den psykiska. Får sånt sug ibland att sätta en gaffel i mig eller bara skära mig lite vilket skrämmer mig rejält. Försöker mota bort dom tankarna och har hittills lyckats…

Inget svar som hjälpte dig kanske… men men…

Kan så va?? Jag vet att jag i yngre år gjorde det för att få någon form av uppmärksamhet, men idag får jag och är jag uppmärksammad.

så jag försår inte hur det bara kan komma över en och bli så övermäktig att jag inte ens själv reagerar förrän det är försent

att göra sig själv illa blir ofta ett beroende tyvärr

har du väl börjat så är det så lätt att falla tillbaka in i det

gjorde mig själv illa i tonåren men sen gick det bra många år men sen började jag må dåligt av fysiska orsaker och så va jag igång igen

slutligen jag förstår att du valde din rubrik som du gjorde men nästa gång så kanske du kan istället skriva göra mig själv illa eller något liknande  för oss som har detta beroendet så är det oerhört triggande att läsa en sån rubrik tyvärr  som du skrev

För att du kände för det helt enkelt?

Inget bättre för dig den dagen?

Sugen på att prova nåt nytt?

Hade lite tråkigt?

Psykos?

Alltid velat testa och nu tog du tag i det?

Testa och se hur djupt den gick in?

Intressant att se hur mycket du skulle blöda?

Kolla efter om det verkligen skulle göra ont?

Nån ny tvångstanke?

Var lite jobbigt att gå på toan på morgonen, och testade om du kanske kunde sluta vara kissnödig om du förlorade lite vätska på annat sätt (via blod då)?

För att se hur länge ett plåster håller sig utan att det blöder igenom?

Spännande att se hur ett skelett ser ut på riktigt?

För att du tror att kungliga släkten har blått blod, och du vill kolla om du har nån kung som avlägsen släkting, men inte orkar släktforska?

Alltså, jag kan fortsätta i all evighet utan att jag kommer komma fram till varför du gjorde det. Är nämligen rätt kört för en utomstående att komma på, bara du som har svaret.

Jag skar mig som ung (jaja, var väl inte allt för länge sedan), men jag gjorde det pga. att jag mådde så pass dåligt att jag ville dö. Men jag mådde väl inte tillräckligt dåligt för att faktiskt dö, utan jag gjorde det för att träna inför kommande stund. Och genom tränandet så kände jag att jag fick tillbaka kontrollen över mitt liv. Jag kunde dö om jag ville, det kändes bra att känna att jag hade den utvägen. Gjorde att jag mådde bättre.

#3 Ber om ursäkt för valet av rubrik!
Men tänkte inte så? Vet inte riktigt hur jag tänkte eller vilka triggningar det kan få?

Brukar inte direkt tänka.. Skriver mest det som kommer upp i huvudet.. 
Vet själv hur det är med missbruk, men idag har jag gjort mig fri ifrån det och kan utan problem gå förbi ett bord fyllt utan att känna sug av det..
Men det är väl så, alla är olika..

#4 prova något nytt är det väl knappast? ser ju ut som en skärbräda fast då av andra som hållit i kniven, Och hur djupt vet jag redan det och..
Undrade mest bara hur andra skulle se på på det?
Och rädd för att dö är nog det minsta jag är, för livet däremot är en annan sak som jag kämpar med just nu, fast kommit förbi den mest kritiska punkten.. och skulle jag vilja göra slut på det har jag bättre och snabbare metoder.. Så den teorin håller inte..

#3 och 5 Rubriken är ändrad=)

För en del räker ordet skära sig för att trigga. Vi är helt enkelt olika känsliga i olika situationer.

Och varför det hände, det är väl omöjligt att svara på för någon annan, kanske också för dig? Ibland händer det saker man inte förstår att man gör, en snabb impuls som man inte hinner hindra. Låter banalt men.. jag tycker det fungerar så.

tycker det är ett sk sundhetstecken att du frågar och funderar på varför.det finns så många olika svar pga att vi alla har/hade olika anledningar.

det finns oxå många sätt att skada sig på i ångest-lindrings-syfte..och vissa saker kan ju vara svårt att upptäcka oxå..

hoppas du hittar dit svar på varför.. och att det blir bättre..

ja det hoppas jag med, men jag orkar dock inte grubbla…

För grubbel är ta mig f*n farligt, finns nog ingen kraft som är så destruktiv och nedåt riktad

jag har skadat mig själv på många sätt och även kanske gjort saker onödigt riskfulla just kanske för att få ett "ok" sätt att göra illa sig på, även om det för det mesta handlat om att jag inte tänkt mig för ordentligt bara.

Det jag kan säga är väl att nåt jag fått reda på är då att man behöver inte reagera på något direkt, vet ju inte vad du menade hände för några månader sen men som exempel så post traumatisk stress kan ju komma flera månader efter. Så är det väl med många saker att man ibland inte kan reagera på dom så man skjuter undan dom, eller att man helt enkelt inte vill och på så sätt lyckas skjuta undan dom.

Angående grubbel så fick jag diskutera det med någon som var väldigt duktig på sådant som sa något i stil med att det finns flera sorters grubbel.. Dels kan det ju vara tex, jag måste ringa morsan eller ta hand om disken, sånt kan ju ibland kännas väldigt svårt och jobbigt tycker iaf jag ;) Ibland kan det vara mer som, varför gjorde jag inte si eller så för flera år sen, sådant man inte kan påverka alls.

Poängen var alltså lite att det olika sorters grubbel, ibland är det saker som man inte kan påverka eller få ut något av att fundera på. Ibland är det ändå så att man måste fundera på det för att komma vidare.

Men det är svårt. Vet inte om det fanns nåt vettigt i det där, hoppas det löser sig bara.

En tanke slog mig…är inte hemma alls på det här..men jag skulle kunna tänka mig att det är ett sätt att känna någonting…antingen för att överösta typ ångest…eller

Behöver du helt enkelt kanske mer känsla och spänning i livet?

Om det är så gäller det ju att hitta en bra lösning som inte skadar sig själv eller andra. Hoppa fallskärm?

Spånar bara…

Hoppas det är tillfälligt och det löser sig.