Beklagar dina upplevelser och svårt att trösta i ett sådant läge..
Men jag förstår fullt och fast hur du känner dig.. men ändå inte!

Jag har båda mina föräldrar bortgångna och det är bara tur att dom är det, annars hade jag hjälpt dom dit, efter de insikter som jag kommit till nu.

Men det är aldrig kul att inte kunna göra något!

Jag har dilemmat att min allra bästaste bästa vän är i Stockhom och mår skit, jag sitter på Gotland och skulle göra vad som för att komma till henne och vara en tröst, hjälp för henne. Då hon betyder alldeles för mycket för mig.. Och jag vill hjälpa henne, för hon har hjälpt mig i kämpiga perioder… Så får man ett SMS som jag blir ännu mer frustrerad över och jag vill vara mer, mer stöd, mer hjälp ja mer av allt.. men jag har inte råd, kan inte för mina läkarebesökstider Åhhh Jag blir frustrerad, arg och ledsen att jag inte kan eller har möjlighet att hjälpa henne…

Alla mina tankar går till henne…

Ååh. Svea. Jag känner igen varenda ord. Du skriver så vackert och samlat. Du verkar lugnare. Jag har inte varit här på ett tag.

# 2 hej tommy!! nää..jag e här i omgångar… orkar lixom inte,,,sen har det gjorts ändringar..som jag ogillar… men men,.,,

jaa.. vackert?det e så det e.. den dagen..inget annat.. ville beskriva en dag ..min dag..hur jjaa..hhää…konstigt det e…

jag e nog ej lugnare men kanske äldre … inte pga dagar som gått utan pga allt jag vart med om … om å om igen…

kram på dig tommy

Jag menar inte att det som du beskriver är vacket. Jag menar att du använder ett vacker språk när du beskriver dina känslor och allt det "fula", hårda och kalla i vårt samhälle. Kram Svea.

Jag menar inte att det som du beskriver är vacket. Jag menar att du använder ett vacker språk när du beskriver dina känslor och allt det "fula", hårda och kalla i vårt samhälle. Kram Svea.

# tommy

då hajjar jag..å det känns bra för det var ju det jag ville …beskriva i mina ord hur jag ser,upplever det,mår osv..kontrasterna…vill få nån att reagera..tänka efter..öppna ögonen…öronen…luktsinnet…

hur man reagerar eller vad jag får för ev respons… är ej det viktiga..

äähh… tack tommy…kram

sitter i köket med radion på…det är lagom trivsamt sätt att inhämta infromation på…radion är på…jag väljer att avktivt lyssna om jag vill..eller jag hör ej…om radion stör mig…stänger jag av den… ett trivsamt sätt att inhämta infomation ifrån,radion kan bli mycket personlig utav att kräva något tillbaka utan att få mig fast på ett ställe som gör att jag glömmer bort disken,tvätten och alla andra måsten.

sitter i köket med radion på,trivsamt med radion tycker jag..i knät har jag en liten varm hund,hon värmer mitt knä,hon lugnar ner min själ..bakom mig har jag en stor hund,hon håller mig ajuor på tide då hon påminner om att tiden går,hon påminner mig så varsamt,kliver aldrig över gränsen,påminner mig om att människan har skapat tid,tid vi ska följa…på stolen brevid mig ligger våran gammel-katt,han är så vacker,så mild,han väcker omtanken i mig,att värna om och att ta hand om,att visa respekt för dom som är äldre,ej så snabba,ser saker och ting på ett annat sätt…just pga deras erfarenhet,deras ålder,värme och ett litet jjppiiii..väcker våran gammel-katt inom mig..på stolen som står på andra sidan bordet ligger mitt energi-knippe till hund,han som vill.vill,vill,vill…han som lär sig så snabbt,som tar in info i rasande fart,som är så känslig för beröring,intryck,ljud och lukter…han som får mig tänka på nya ideer,testa saker,han som får mig att förstå att även om jag oxå vill,vill,vill,så måste oxå ta det lungt och fint…snett nedanför mina fötter ligger farbror fluff,hunden som är allt i ett men som ändå har en personlighet man ständigt blir förvånad+ att han är så självständig att man känner sig totalt överflödig,och det är något av en liten udda känsla när man är människa och sk ledare åt en hund..Borde han inte vara galet beroende utav mig?…Men jag tycker om den udda känslan då den sätter igång tankebanor hos mig som gör att jag själv förstår mer och mer..

utanför mitt köksfönster är himmlen så där blå som inget annat än himmlen kan vara,obeskrivbart blå,men dom tunga fluffiga molen täcker upp mer och mer av lilla himmel blå…solen jjaa..då och då kikar den fram,mellan molnen..vinden är i dag oxå..ÄR alltså…här och lite smått äger även den dagen..hej vind! vad gör du bakom hörnet?!

diskbänken är full av disk,det har den vart i två dagar nu.men denna disk stör inte mig,äger inte mig.jag har vart hos min mamma på ks.min lilla fågelunge mamma.så att disken står där är ok,jag ska diska upp den i dag.utan stress.utan svordomar.utan nått,bara diska.

i resten av lägenheten finns små och stora måsten…men dom stör mig inte…för jag är här…jag är nu…ibland halkar till och slår i huvet och hamnar i ett tillstånd där alla måsten äger mig..det enda jag hoppas på är att halka snart igen då så jag får tebax det lilla vettet jag har…måsten finns,måsten är,hela tiden,alltidoch jämt..men det är en sakta kvävande känsla när måstena äger dig…

min lilla dotter har vaknar sent i dag,ätit frulle,duschat,håller nu på att fixa sig i sitt rum …musik strömmar ur hennes rum,musik som hon sjunger till och med..alltid och jämt..hon ska ut med hundarna snart…och jag ska diska…

klockan är redan mycket,och jag vet inte hur jag i dag ska lösa att åka till mamma på ks.men i dag kan ingen annan av oss syskon.bara jag som på nått sätt kan.så jag ska försöka lösa det.om det så än bra blir en timme.en halvtimme.5 min,så har jag vart där.du är inte ensam lilla mamma…vi är här…

dessa stunder,dagar,timmar av fullständig ångest … tårar jag ej kan hindra,illamåendet jag ej rår över…hopplösheten jag ej styr över.. kommer nog bli min död…

Styrkekram!

# tack LenaR och kram tebax

Har inte gjort det som jag skulle göra.Jag har tagit vad jag själv kallar för en nödvändig "hjärn-paus".Dessa pauser bestämmer jag inte själv över,dom bara infinner sig.Jag antar att jag är smartare än jag själv då dessa pauser är en form av överlevnadsteknik i sig.Det jobbigaste i dessa pausfaser är väl att jag blir om det är möjligt ännu mera "vardags-förivirrad".Vilken dag är det?Vad är klockan?Men vad är det jag glömt bort,påbörjar sen något för att sen komma på vad det var jag skulle ha gjort eller så kommer jag på att jag glömt bort att äta.Det är mycket påfrestande att vara allmänt vardags-förvirrad så att jag i dessa pauser blir mer förvirrad är något utav en smärta för mig.Jag kämpar ju så hårt för att passa in i det samhälle som vi bor i,mina svårigheter med detta är ju tydliga ändå,dessa svårigheter har ju ändå lett till en form av isolering för att minska ner på skadorna jag får av att ej passa in.

Lika lite som jag bestämmer över när dessa pauser kommer bestämmer jag över när dom "försvinner".Försök förklara det för någon som helst utomstående människa?Nej,det går inte,då måste dom ju vara jag,så mycket mer och längre än för bara en liten dag.Jag kan drömma om att låta andra få vara jag för ett tag,för att öka deras förståelse och deras empati.Och för att få känna på hur det faktiskt kan vara med en vardag som funkar som sig bör.I långa loppet tror jag nog att jag själv förlorar på det,lite som att släppa en deprimerad burfågel fri för att sen sätta den i en stäng,trång liten bur igen.

Om jag då hade tänkt efter före ett sådant erbjudande hade jag förmodligen tackat nej.Men nu vet jag att det inte är genomförbart och jag är helt övertygad om att jag inte hade tänkt efter före.Även om jag under min levadstid utvecklat mitt tänka-efter-före-tänk så kommer jag aldrig upp i en nivå som tål att jämföras.

Jag har ganska så duktig på att inte lova något,att inte bestämma tider,dagar m.m eftersom jag aldrig vet hur den dagen kommer att se ut,om jag ens kan hjälpa till den dagen,och att göra någon besviken är så tungt för mig.Det gör mig så ont,att misslyckas gentemot andra människor.

Jag hoppas att lyckas mera ok med morgondagen.Jag hoppas att jag kan och får somna och sova.Jag försöker att inte fylla mitt tomma huvud med saker-jag-behöver-ska-göra-listor.Jag försöker varje dag,timma,minut,sekund,med att vara en fungernade människa på alla plan.Jag försöker…

Om jag inte är småsnorig i morgon åker jag som det så snyggt hetar "en sväng" till mamma på sjukhuset.Finns ingenting med det som är en sväng,det är något helt annat,men det är så en "normalt" fungernade människa säger,så jag försöker med oxå då.

Precis som jag svarar på frågan :

- hur mår du?

Precis som man ska svara,svarar jag,för frågan i sig är ju inte väsentlig,det är något man säger.

Jag lär mig,jag försöker,men jag kan inte riktigt förstå varför dessa sociala spelregler blivit som dom är?Däremot förstår jag att det finns många som dricker för mycket eller annat för att döva allt dom känner,tycker och tänker,det förstår jag,för hur ska dom annars stå ut?Att vara som man ska,se ut som man ska,vara bra på i princip allt,go och glad oavsett vad?Bakom deras ytterdörr känner dom nog precis som jag,som,du …

Sova… skulle jag visst försöka göra nu.

Sov gott,vakna utvilade,smärtfria,och hoppas ni har en bra dag/vecka på alla sätt och vis allihopa…Kram