hej

är 18 år och ska snart fixa sån här ADD-utredning snart. skicka remiss och så. eller ja, prata med en psykiatrier som ska.

när jag gör tester på nätet så känner jag igen mig osv.

Idag var jag hos en läkare. men han lyssnade inte! han pratade bara om att ja.. det kan ju vara depression, och ja.. det behöver ju inte vara ADD.. osv.

Jag kommer inte ihåg hur det gick i skolan i låg/mellanstadiet. Minns ingenting, om hur jag fungerade i skolan. Jag var bara lugn och tyst liksom. Däremot minns jag att på många utvecklingsamtal att lärarna tjatade mycket på att jag måste be om hjälp om jag inte förstår nåt. Det där om att be om hjälp som jag nu kan tänka att jag aldrig gjorde för att jag egentligen bara ville undvika att plugga. jag vet inte.

Men i högstadiet till ettan i gymnasiet kommer jag ihåg. Klarade mig hyfsat med betyg i högstadiet. Fick egentligen "orättvisa" betyg i nian t ex fick jag mvg i SO pga av att jag i slutet av terminen satt och pratade bara.. hade inte skrivit ett skit men fick mvg på typ det jag sa pga av att jag sa var ganska smarta saker. men..

och jag skriver egentligen bara allt det där ovan för att läkaren frågade massa om barndomen.. och då kom jag inte på nåt.

lärde mig faktiskt läsa och skriva innan jag började skolan. 
var väldigt kreativ som barn är det fortfarande men har svårare att sitta länge och pyssla med nåt liksom..
och därför jag blir lite orolig om jag var helt normal unge och det är bara saker som hänt i omgivningen eller nåt som har gett mig problem och sånt. För typ.. hur ska jag lösa mina problem då? om det bara är något slags beteende-fel eller nåt. kommer ju aldrig kunna lösa det. Därför jag vill bli diagnoserad så jag kan ta medicin och se om det hjälper. För jag känner att mina svårigheter är så pass jobbiga att jag vill ta medicin.  

okej, till problemet

jag har skitsvårt att koncentrera mig, rymde hemifrån i en vecka pga pappa tvingade mig att plugga matte minst 1 timme innan jag fick gå ut och träffa kompisar varje dag nån vecka på sommarlovet pga att jag hade IG i matte (hade IG i alla ämnen från ettan i gymnasiet, gjorde inte en piss i skolan), en dag pluggade jag inte, så jag fick plugga 2 timmar nästa dag. jag fick ångest av det, kunde inte koncentrera mig ville bara gå ut och ha kul, Och själva tanken av att "om jag räknar matte två timmar så får jag träffa mina kompisar" gjorde mig inte ett dugg motiverad (överhuvudtaget den motivations-"formeln" eller vad man ska säga funkar inte alls på mig)  ..så jag rymde hemifrån i en vecka. 

som ett slags kanske skitdåligt exempel på vilka konsekvenser mina koncentrationssvåriheter kan ge. mer som ett slags utvik (??) utflik(nä?) som inflik ni vet fast ut- av min "vardag". Också att jag hoppar av gymnasiet och inte skaffar en ny sysselsättning för jag vill inte ha det, eller klarar inte av det. 

jag kan ha väldigt aktiv tankeverksamhet, men väldigt dålig förmåga att GÖRA saker, oftast. glömmer saker, kan bli distraherad orkar inte lyssna/läsa/prata/skriva/göra nåt jag tycker är ointressant (ibland även roliga saker om dom är ansträngande). Men däremot om det är någonting jag tycker är intressant, om jag pratar om nåt intressant kan jag bete mig som vanligt folk blir på tjack. Jag brusar liksom upp mig, får massa energi, pratar snabbt, högt och mycket, vill bara prata själv orkar inte lyssna på folk för dom tar lång tid på sig att prata, gestikulerar mycket med armarna osv. 

men som annars, kan det även hända då att jag glömmer vad jag ska säga och så. (som händer rätt oftast annars)

Men annars kan jag ha svårt att svara på folks frågor, typ förut "hur gick det i skolan?", "bra", "vad hände då?", "eh.." 
Typ såna slags frågor är skitjobbiga. har liksom inget material till bra formuleringar. men det är mycket så, svårt att få ut tankar ibland på bra sätt, oftast speciellt i skrift. 

känner mig så jävla ojämn liksom allt jag gör är ojämnt mina betyg var ojämna. IG blandat med MVG. Sjuk passivitet blandat med jävla hyperattacker och impulser men ibland noll initiativförmåga till något typ. Är jag liksom egentligen är sjukt pigg person som bara är deprimerad och ibland blir normal? Eller är jag fett jävla trött och äter fel kost, med mycket socker, koffein  (…coca cola, dricker faktiskt inte längre kaffe) nikotin och skit. och typ får små kickar? 

tankarna bara flyger iväg. och när jag skriver (när jag KAN det, för att jag skriver om nåt intressant) då skriver jag liksom hur mycket som helst. Samma när jag pratar. Blir nästan utmattad efteråt. 

jag fokuserar BÄTTRE om jag t ex läser (inte bok) om jag lyssnar på musik och rycker sådär i benet. om det är tyst och jag är alldeles stilla så går det inte. Och nu pratar jag om när jag läser nåt intressant. Det går inte överhuvudtaget om det är något ointressant. Men fast visst jag kan ligga i sängen och läsa en bok och ha allmänt trevligt så.. fast inte nu längre. så. äsch. jag vet inte. 

det har på nåt sätt blivit tydligare för mig, dels för att jag reflekterat mycket mer över hur jag är och mina problem. Så därför känns det som att det har blivit värre nu.

Ju äldre jag blir och får mer ansvar desto mer problem får jag. Så det är liksom inte förrens nu jag kan se konsekvenserna av symptomen och därav se mina svårigheter tydligare. Men fan, kanske förträngt min barndom i skolan, för jag minns ju fan ingenting nästan. Som har med själva skolarbete att göra. minns massor av annat. men ja. men jag har bett mor att hjälpa mig med det. 

och jag har stora behov av att stimuleras på ett eller annat vis, av t ex, socker/mat, (har haft ätstörningar förut), MUSIK, cigg/snus, droger, typ uppleva och känna saker (starkt) liksom därför gör jag impulsiva grejer (t ex sålt sex) ibland inte enbart för att jag inte kan kontrollera mig, fast, ibland gör jag bara saker utan och tänka… ibland liksom, men mest för att det typ är..kul eller på nåt sätt spännande. för att det känns,, för att jag vill UPPLEVA saker som jag tycker är mer intressanta än andra av olika anledningar. och ha det som erfarenhet typ. som ag kan tycka vara mer värd. typ, för inte vet jag. eller, missförstå inte nu för jag orkar inte förklara eller utveckla. 

Helst av allt skulle jag bara vilja driva omkring, ta dagen som den kommer, sköta mig själv och göra vad jag vill. Men alla runt omkring kan ju inte riktigt tillåta det för det skulle ju inte bli så jävla bra i deras ögon.

och nu när jag tänker på det, visst.. jag har en dragning åt det destruktiva hållet. Det är knappast så att jag bara får för mig att baka bullar till min mormor för att göra henne glad liksom. utan det blir ju mer åt "självskadebeteendet" och visst, finns säkert massa skit i livet som finns där under och därför man gör massa saker. Men… det handlar ju myckeet om att uppleva och känna. och jag menar jag mår ju inte dåligt av att t ex knarka i själva stunden. mår ju bra för stunden. (och nä, jag hade ADD symptom INNAN jag började knarka som jag knappt gör längre)  än om jag liksom hade gjort positiva saker, visst lite endorfiner kanske utsöndras och jag blir lycklig.. men fan.. det känns  inte lika starkt. eller jag vet inte, inte så ofta jag är lycklig liksom. Men inte heller olycklig. Eller jo.. när jag tänker på hur världen ser ut, och jag tänker rätt ofta på det, men ni förstår. jag mår liksom inte skitdåligt och typ vill dö. ELler är det kanske det jag GÖÖÖR ?? och därför gör massa destruktiva saker?? NEJ. Jag tror på min egen teori och skulle (shit vad jag svävar ut nu, men låt mig göra det) faktiskt till och med säga att jag tror jag är en gammal själ, att jag är en gammal människa egentligen fast ändå ung. som lillgammal fast gammallill (ehh.. ) och att jag egentligen håller på och dö, och därför behöver känna saker starkare för att känna att jag fortfarande LEVER.. om man skiljer på lever och lever. sen finns det en till lever. men FAN orkar inte skriva mer!!!

jag kan tänker sjukt abstrakt ibland.

hur som helst, jag vet inte.. nu har jag kanske mest beskrivit lite mer hur jag är som person och liksom hur mitt liv har påverkats av det, typ. lite. Isället för att ge tydliga exempel på exakta ouppmärksamhets.svårigheter. Men just nu känner jag mig så osäker på allt, om jag blir distraherad eller blir jag bara det när jag aktivt reflekterar över det i just den stunden. 

Men ja, jag är glömsk, har svårt att koncentrera mig, blir distraherad om flera saker händer på samma gång. svårt att göra flera saker samtidigt. svårt att ta tag i saker,

om jag t ex pratar med någon, sen kommer någon som pratar med någon annan in i samma rum, då har jag svårt att fokusera på det jag säger, och glömmer bort vad jag ska säga.
Och av folk kräver jag jämt deras uppmärksamhet när jag pratar, kan bli sur och dom inte lyssnar eller avbryts av andra saker. kanske en helt annan grej som beror på nåt annat kanske. vet inte  

men det är sant, kan bli väldigt lätt distraherad.

jag kan liksom vara hur jävla seg och slö och lat som helst (som jag gärna vill se beror på neuropsykiatriska fucking problem) att jag inte tar tag i saker orkar inte duscha nu, jag gör det sen, liksom. det betyder inte att jag är trött, jag vet itne vad det beror på riktgt (ADD?). man bara gör det inte. men ibland kan jag vara mer impulsiv, rastlös osv.
det där jävla ojämna!

minns att när jag befann mig i skolan hur ensam (neutral bemärkelse) jag kunde känna mig när alla satt med ansiktet rakt ner i skolböckerna och skev.. och jag satt där och bara tänkte på massa saker. oftast abstrakta saker. En lärare sa (fast när jag gick i 8:an) att jag var en dagdrömmare. Men så har jag nog varit även när jag var yngre. För det är en känsla jag liksom ständigt har haft i skolan. 

slut.

det är natt nu, och då brukar dom flesta bli lite knasigare. så därför jag skrivit lite som jag gjort. får ursäkta om det inte var så sakligt och så. men jag vill bara höra nån slags respons eller typ, nån slags bekräftelse. eller något annat bara. så..

hejdå. tacksam för svar!