Jag blir så j*vla less !! -.-
Jag är så jävla less på mig själv just nu. Typ trött på mig själv.
Jag kämpar och jag kämpar och jag kämpar men jag tar mig ta mig f*n ingen vart!
Jag är 20 år i höst och jag går fortfarande första året på gymnasiet. Helst skulle jag vilja skita i skolh*lvetet och kunna jobba, eller få hjälp med alla mina psykiska skit besvär. Få ordning på mitt liv! Men samtidigt vill jag inte hoppa av och vara den där misslyckade saken som alla viskar om i den här skit byn jag bor i!
Det jag känner, EGENTLIGEN, är att jag gav upp för länge sedan. JAg är bara någon zombie som knatar runt här på jorden och försöker göra alla andra nöjda och belåtna -.-
Fick JAG själv välja så skulle jag ge upp alltihopa och fly, fly livet. Skita fullständigt ifall det är fegt eller inte. Jag är så trött, sååå utmattad och det känns som om med varje grej jag lyckas något så där med så följer ett ännu hårdare bakslag!
Det har verkligen blivit så varenda j*kla gång!
Jag är less på det här nu och fattar inte vad någon världelös patetisk sak som jag gör kvar här egentligen!
Inte det att jag tycker det är sååååå synd om mig, jag vill bara ge upp. Jag är TRÖTT! Jag vet inte vart jag ska lyckas hitta energi till att fortsätta så vad f*n är det för j*vla mening. Vet inte vad jag vill göra med mitt liv och kommer jag på något så sätter ekonomin stopp för det DIREKT! -.-
ÅÅÅÅÅH jag blir verkligen så j*vla less och rent utav förbannad!
Vad ska man göra? Vad ska man ta sig till? Bara avsluta det eller vad finns det egentligen för j*kla alternativ?!
Jag har den ena och den andra bokstavskompinationen kombinerat med psykiska problem som dessutom verkar anses som en skamm i den här byn och MIG ska ju INGEN beblanda sig med! -.-
läste just och känner igen mig en hel del i det där trötta osv, vet inte hur det stämmer in på andra men jag va då iaf likadan då och det enda det här "inte hoppa av" ledde till var att dom sparka ut mig pga för mkt frånvaro och sånt.. Så för mig gav det då inget ändå.
Sen tänker jag att, kan ha missförstått, men det låter som att "folket i byn" liksom redan vet om att du har nå diagnoser osv och som du skrev inte ska beblanda sig med dig, så spelar det väl egentligen inte så stor roll om du hoppar av? Så här i efterhand så tänker jag väl nåt att skola är inte för alla typ, och känner du att du vill jobba och kanske till och med vet vart eller kan fixa eller så, så är det väl bättre att du gör det?
Och andra kommer antingen aldrig bli nöjda med det man gör, eller så nöjer dom sig med vad man än gör så.. Bry dig om vad du själv vill och dom som räknas kommer följa med dig.
lycka till
Har full förståelse för dig, du har min sympati.
Känner på liknande sätt, känns som att jag har stagnerat..
Starta ny diskussion